De hemliga elitrådgivarna

Många var glada när statens försäljning av Vin & Sprit offentliggjordes. 55 miljarder kronor till statskassan för något som de flesta trodde var värt 45. Mycket pengar, visst, men bara 6 000 kronor per svensk. Fast på Birger Jarls-gatan 13 i centrala Stockholm fanns en mycket, mycket större vinnare än så. Han är nästan helt okänd men en supertungviktare i näringslivet och han hade en avgörande roll för att få affären i lås. Hans namn är Per Karlsson.

Den gladlynte 52-årige skåningen är Sveriges i dag förmodligen främste fristående corporate finance-rådgivare. Hans företag, PK Partners, har bara en handfull anställda men har ändå skött förhandlingarna i några av de största svenska bolagsaffärerna de senaste åren.

När bioteknikbolaget Gambro 2006 köptes ut av Investor och EQT i Sveriges dittills största kontanta utköp var Per Karlsson rådgivare åt styrelsen i Gambro. Och när den utländska private equity-giganten Apax tillsammans med Nordic Capital köpte ut vårdkoncernen Capio 2006 var PK Partners också ledande rådgivare. Denna gång ihop med utländska Rotschild och ABN Amro. Enligt uppgift gav det uppdraget den största checken hittills till en liten svensk corp-låda: 50 miljoner kronor.

PK Partners har säkert varit med i fler affärer än så – men det är det svårt att få grepp om.

Bolaget är ett av de mest undandskymda i en hemlighetsfull bransch och berättar aldrig om sig självt. Det finns inte ens en hemsida och Per Karlsson hälsar via mail att han inte ställer upp på en intervju.

PK Partners är ett exempel på den nya trenden på finansmarknaden: boutiquerna – små, oberoende corporate finance-firmor, specialiserade på storaffärer, som trots sin litenhet ofta tar en ledande roll. Inte sällan har de rollen som projektledare av hela förhandlingsteam med folk från stora investmentbanker, jurister och pr-konsulter.

Boutiquer som PK Partners har dykt upp i avgörande roller i nästan alla storaffärer de senaste månaderna.

* Firman Erneholm & Haskel, som leds av Stefan Erneholm och Stefan Haskel, ryckte in i slutskedet i budstriden om OMX på uppdrag av Investor, som ofta lär anlita duon.

* I OMX-affären var boutiquen Lenner & Partners, med förra Alfred Berg-arna Lars Lenner och Patrik Tillman i spetsen, rådgivare till OMX-ledningen. Lenner-gänget är nu rådgivare till AP-fastigheter, de som ligger närmast till hands att få köpa Vasakronan.

* Firman HDR Partners är rådgivare åt gruppen skånska affärsmän med Dan Olofsson i spetsen som försöker köpa upp konsultbolaget Sigma. HDR var också rådgivare till * I striden om och sedermera uppköpet av modeföretaget Gant var Londonbaserade men Nordeninriktade boutiquen Castlegreen med.

* Bland utländska boutiquer som har varit med i svenska affärer märks också tysk-brittiska Greenhill, som orkestrerade lastvagnstillverkaren MAN:s misslyckade försök att köpa Scania.

* Och i förra veckan avslöjade Affärsvärlden att tvåmannafirman Sundling Wärn Partners, med den erfarne investmentbankiren Krister Sundling och Magnus Wärn, tidigare bland annat ägaransvarig på AMF Pension, är rådgivare till France Télécom i deras ambitioner att ta över svenska Telia Sonera. Medrådgivare i den dealen är den brittisk-amerikanska boutiquen Perella Weinberg Partners. (Se intervju på sidan 38 med Magnus Wärn.)

Inte sällan fungerar boutiquerna som personliga rådgivare till de ledande i bolagen som är inblandade i affären. På motsvarande sätt ska Per Karlsson ha haft en ledande roll i det team på köpsidan med banker och jurister i processen som ledde fram till att franska Pernod Ricard köpte Vin & Sprit av svenska staten.

Det är inte konstigt att ett jätteföretag som Pernod Ricard väljer att jobba med Per Karlsson för att optimera sin förhandling med den svenska regeringen. Den hemlighetsfulle blonde och ganska kortvuxne mannen, har en lång erfarenhet på högsta nivå inom både investmentbanking och managementkonsultverksamhet. Under första halvan av 1980-talet jobbade han på Boston Consulting Group i London, 1986 gick han över till Enskilda i London där han jobbade för den berömde Gerard De Geer. År 1992 startade han eget, det som i dag har utvecklats till PK Partners.

Det är inte särskilt svårt för Per Karlsson att få uppdrag. Hans kontaktnät går utanpå det mesta i näringslivet. Han är den ende svenske styrelsemedlemmen i telekomjätten Nokia. Där har han suttit sedan 2002. Och han är styrelsemedlem i ett av de tre styrande bolagen i Ikea-sfären, Ikano Holdings, samt personlig rådgivare till familjen Kamprad. Lägg därtill att han sitter i detaljhandelsföretaget Clas Ohlsons valberedning på familjens uppdrag.

– Han är extremt well connected. Det är därför han är så hemlighetsfull. Hans typ av kunder är måna om sekretess, säger en person som stött på Per Karlsson i en affär.

Enda gången som han har dykt upp i affärspressen var när han gick in i Nokiastyrelsen. Då berättade han för Affärsvärlden hur han hade lärt känna Ingvar Kamprad när han jobbade för Ikea under studietiden och Jorma Ollila i sitt jobb som rådgivare. När han fick frågan om vad exakt han höll på med var svaret kortfattat:

– Jag hjälper stora koncerner med företagsutveckling och omstrukturering.

En konkurrent på en annan corporate finance-firma beskriver PK Partners affärsidé som boutiquen för de verkligt stora kunderna.

– Per Karlsson har gjort asymmetriskt stora affärer. Jag tror han var rådgivare till Ahold i Icas affär. Han har verkligen lyckats nischa in sig.

Trots att PK Partners i dag är Sveriges största boutique, med en omsättning på nära 70 miljoner kronor det senast kända bokslutet 2006, jobbar bara en handfull på kontoret på Birger Jarlsgatan. I stället arbetar firman med ett nätverk av olika externa rådgivare som sätts ihop till team för varje specifik affär.

I Pernod Ricard-affären var exempelvis duon Sten Westerberg och Peter Wikström inkopplad. Westerberg är en annan legend inom svensk corporate finance. Sten Westerberg var statssekreterare i den borgerliga regeringen på 1970-talet och arbetade ihop med Per Karlsson på mäklarfirman Enskilda under slutet av 1980-talet. I början på 1990-talet drog han i gång den första svenska “corp-boutiqen” ihop med britten Spencer Maizels, där även Peter Wikström (som för övrigt beskrivs som det verkliga corp-geniet i gänget) arbetade. Firman bar, inte oväntat, namnet Maizels, Westerberg & Co.

Förlagan till både Per Karlssons och Sten Westerbergs bolag fanns i USA. Under 1980-talets utköpshysteri hade ett antal profilerade rådgivare hoppat av sina jobb på de stora investmentbankerna, för att starta eget och jobba med de enorma bolagsuppköp som då stod som spön i backen. Mest synliga av dessa var duon från banken First Boston, Bruce Wasserstein och Joe Perella och deras firma Wasserstein, Perella & Co. Duon var med i en lång rad affärer, som kröntes med riskkapitalbolaget KKR:s megabud på konglomeratet RJR Nabisco.

I Sverige blev Maizels, Westerberg & Co omedelbart uppmärksammad då den hjälpte den borgerliga regeringen att sköta utförsäljningen av dåvarande Nordbanken. Westerberg gick raskt vidare och hjälpte Pehr G Gyllenhammar att lösa upp knuten mellan Volvo och Procordia.

Maizels, Westerberg förblev den enda egentliga större, oberoende corp-firman på den svenska marknaden ända till mitten på 1990-talet. Då startade ett gäng avhoppare från mäklarfirman Alfred Berg med dess förre vd Patrik Brummer i spetsen den nya finansfirman Brummer & Partners. Firman blev mest känd för sin hedgefond, Zenit, men hade även i början ambitionen att jobba som corp-rådgivare. Magnus Wärn, i dag med egna ovan nämnda firman Sundling Wärn, var en av dem som var med i Brummers team då. Men verksamheten lyfte aldrig riktigt, och rådgivningsdelen såldes sedan till den utländska banken Lazard.

Vid millennieskiftet såldes Maizels, Westerberg till Merita-Nordbanken, som saknade en egen corporate finance-avdelning. I stället dök två nya oberoende aktörer upp på marknaden.

Två Stefan – Erneholm och Haskel – hade på 1990-talet jobbat med varandra på Enskildas corporate finance-avdelning. Stefan Haskel hade därefter varit några år på Öhman, innan de båda förenades igen 1999 för att starta den egna firman Erneholm & Haskel.

Efter ett par mellanstora transaktioner under år 2000, kom eldprovet för duon året därpå när de åt Carl Bennet designade rekonstruktionen av gruvföretaget Boliden. Därefter har Erneholm & Haskel varit rådgivare i flera större och mindre affärer på Stockholmsbörsen, bland annat till Skandias styrelse vid Old Mutuals bud och, häromåret, till Wallenbergstiftelserna när de skapande av ett nytt förvaltningsbolag, FAM.

Millennieskiftet såg också födelsen av en annan boutique med Alfred Berg-avhoppare. Det var firmans corporate finance-chef Lars Lenner som hoppade av och tog med sig bankanalytikern Patrik Tillman.

På Alfred Berg hade de båda varit med och ritat upp en rad affärer inom finansbranschen, bland annat fusionen mellan Sparbanken och Föreningsbanken, SEB:s förvärv av Trygg-Hansa och OM:s köp av Stockholmsbörsen. I nya firman Lenner & Partners rivstartade de med att designa OM:s misslyckade bud på Londonbörsen och fortsatte sedan med fusionen mellan SEB och Föreningssparbanken (som också gick i stöpet), där de var rådgivare åt den sistnämndas styrelse.

Därefter har firman varit med i nästan alla de större finansaffärerna, på någon sida. Bland annat som en av rådgivarna åt Old Mutual i Skandia samt åt OMX i alla affärer, ända fram till uppköpet förra hösten.

Maizels, Westerberg och senare Erneholm & Haskel har varit förebilder för de nya boutiquer som ploppat upp 2000-talet, som Hjalmarsson & Partners (2002, då som Hjalmarsson & Gunterberg), Ceres Corporate Advisors (2003), HDR Partners (2005) och (2006) Sundling Wärn Partners.

Det är inte konstigt att fler hoppar av och startar eget. Affärsvärldens sammanställning i tabellen på sidan 36 av de sju mer betydelsefulla svenska boutiquer som finns i dag visar en total årsomsättning på en kvarts miljard och en genomsnittlig vinstmarginal på över 50 procent. Och även när det gäller lönsamheten är PK Partners bäst. Under 2006 gjorde Per Karlsson och hans firma en vinst på 55 miljoner kronor, på en omsättning på 70.

Under dessa sju finns en uppsjö mindre corp-butiker, bland andra förre Boo.com-delägaren Patrik Hedelins firma Hedelin & Co. Även tidigare chefen för Nordiska Fondkommission, Lage Jonason, har en bankirfirma som bär hans namn. Men denna och de övriga ligger i en division under de sju större.