De gyllene åren

Den största risken med EMU-medlemskap för Sverige har beskrivitssom att vi inte kan ändra valutakursen om den svenskalönebildningen fortsätter att fungera dåligt. För storalöneökningar medför att konkurrenskraften försämras, vilketmedför ökad arbetslöshet.Men under det så kallade Bretton Woods-systemet, som liknade envalautaunion med fasta växelkurser för de flesta industriländer,hade Sverige en mycket lyckosam period. Tvånget till anpassningskapade en disciplin i lönebildningen som medförde att svenskindustri bevarade en god konkurrensförmåga.Exportprisutvecklingen var till exempel nästan exakt densammasom Västtysklands.

25 unika år

När växelkurssystemet föll samman under några år i början av1970-talet, främst till följd av inflationistisk politik i USA isamband med Vietnamkriget, började det däremot gå illa förSverige. I mitten av 1970-talet kom en lönekostnadsexplosion somvar inledningen till att Sverige började släpa efter andraländer i levnadsstandard.Om de gyllene åren, som perioden ibland kallats, skrev 1983Sveriges då ledande nationalekonom Erik Lundberg i bokenEkonomiska kriser förr och nu: De 25 åren 1949-74 ärfullständigt unika i svensk ekonomisk historia i fråga om stabiloch hög tillväxttakt samt frånvaro av allvarligabetalningsbalansstörningar Den märkligaste prestationen är denhöga jämna sysselsättningsgraden. Den registreradearbetslösheten höll sig på omkring två procent med småkonjunkturella variationer.BNP ökade under 1950- och 1960-talen med i genomsnitt fyraprocent per år. Inflationen var också i genomsnitt fyra procent.Under de följande decennierna blev tillväxten mindre än hälftenmedan inflationen mer än fördubblades.Det var säkert inte i första hand den fasta växelkursen somskapade den goda tillväxten under 1950- och 1960-talen, utanmera en gynnsam utveckling av den internationella konjunkturen.Men troligen bidrog den fasta växelkursen till att företagenskostnader utvecklades i en takt som gjorde det möjligt förSverige att fullt ut utnyttja den goda utvecklingen i omvärlden.Genom de centrala avtalsförhandlingarna medverkade LO mycketaktivt till att hålla tillbaka lönehöjningarna till vad som varförenligt med oförändrad konkurrenskraft för industrin.

Fast växelkurs, fast guldpris

Bretton Woods-systemet tillkom 1945, omedelbart efter kriget.Men 1949 devalverade en mängd valutor mot dollarn (genom attfölja brittiska pundet). Devalveringens kostnadseffektermotverkades dock för Sveriges del genom en kraftigengångsinflation på sammanlagt 25 procent 1950 och 1951.Från slutet av 1949 till början av 1971 var den officielladollarkursen 5,173 kronor (bankernas säljkurser låg kring5,18-5,19). Guldpriset var under samma tid oförändrade 5.821 krper kilo. I princip innebar detta samma sak som en valutaunion.Samtidigt var den ekonomiska miljön helt annorlunda. Sverige ochde flesta andra länder hade valutarestriktioner och därmedmöjlighet att internt bestämma räntorna.En avgörande likhet var dock att Sverige tvingades hålla sammakostnadsutveckling i den konkurrensutsatta sektorn som våraviktigaste konkurrenter. I brist på en internationellkapitalmarknad gick det inte heller att, annat än tillfälligt,lånefinansiera underskott i bytesbalansen. Sverige satt i sammaskruvstäd som det som nu EMU ibland beskrivs som.Det var först när USA släppte det fasta guldpriset och upplöstevalutasamarbetet som Sverige fick frihet att driva en heltsjälvständig finanspolitik. Och det var då vi fick problem medkostnadsutveckling och tillväxt och tvingades börja devalveramed jämna mellanrum.

Högre inflation då

Att vi tidigare klarade oss mycket bra med fast växelkurs ärgivetvis ingen garanti inför ett medlemskap i EMU, som nu ser utatt rycka allt närmare. Men det kan vara en påminnelse om attvalutasamarbetet inte bara behöver innebära risker. Det finnssäkert också lärdomar att dra från 1950- och 1960-talen.

BILDTEXT: Två decennier med fast växelkurs kännetecknades av en lysandeekonomisk utveckling för Sverige medan rörlig kurs ochdevalveringar sammanföll med elände.