Därför går allacivilisationer under

Collapse, How Societies Choose to Fail or Survive
Jared Diamond, Penguin 2005, 575 s.

Jared Diamond, professor i geografi vid University of California i Los Angeles, skrev 1997 boken Vete, vapen och virus, som redan blivit klassisk. Den beskriver uppkomsten av olika samhällen under människans senaste 13 000 år på jorden. Han förklarar varför utvecklingen kom i gång så tidigt i Euroasien (Asien plus Europa) och inte på övriga kontinenter.

De tidigaste högkulturerna växte fram i Euroasien där växter, djur och klimat lämpade sig väl för odling och domesticering. Afrika och Amerika hämmades av flera klimatzoner, regnskog och öknar. Euroasien fick ett gigantiskt försprång, ekonomiskt och kulturellt, som sedan förstärktes när den europeiska delen koloniserade den Nya Världen, alltså Amerika och Australien, från 1500-talet och framåt, och medförde sina växter och djur till de nya kontinenterna. Detta försprång har visat sig vara svårt att hämta in.

I sin nya bok intresserar sig Diamond för det rakt motsatta problemet: varför samhällen går under. Samhällskollapser har studerats av många. Stora imperiers uppgång och fall har alltid fascinerat. Romarrikets nedgång och fall analyserades i ett stort verk av den brittiske historikern Edward Gibbon redan på 1700-talet. Oswald Spengler, tysk filosof, förutspådde i början av 1900-talet västerlandets undergång. Kulturer är som organismer, de spirar, blommar, vissnar och dör. Den västerländska kulturen dör någon gång 2000-2200, enligt Spengler.

Standardverket under senare år har blivit en bok av Joseph Tainter, amerikansk arkeolog. Han hävdar att det nästan alltid handlar om att samhällen blir alltmer komplexa, gör investeringar i saker som mat- och energiproduktion, informationshantering, administration och försvar. Till slut når samhället en punkt där avkastningen blir avtagande i stället för stigande. Landet försvagas och går så småningom under. Romarriket föll på grund av allt högre skatter och en tilltagande inflation. Land lades i träda, befolkningen minskade, bönderna tog tjänst hos olika feodalherrar. Till slut kunde andra makthavare ta över. En kollaps uppstår, och kan bara uppstå, i ett maktvakuum, menar Tainter.

Viktiga ekologiska aspekter
Diamond har annat fokus än Tainter. Diamond lägger stor vikt vid de ekologiska aspekterna. Hur invånarna påverkar miljön spelar ofta en betydande roll. Han betonar dock att det inte alltid behöver vara miljöskador som får ett samhälle att kollapsa, men ofta finns de med. Diamond menar exempelvis att folkmorden i Rwanda 1994 har sin bakgrund i en alltför snabb befolkningsökning i kombination med desperata avverkningar av skog för att få jordbruksmark, alltså ett problem som nationalekonomen Robert Malthus varnade för i slutet på 1700-talet.

Styrkan i Diamonds bok är alla exempel han ger. För en skandinav är boken extra intressant eftersom det längsta avsnittet ägnas vikingarna. Varför gick det rike som Erik Röde och hans nordbor grundade för 1000 år sedan på Grönland under, medan inuiterna (eskimåerna) på samma ö överlevde?

Nordborna på Grönland kunde inte tänka sig att äta fisk och annat från havet. De levde på kor, grisar, får och getter, som de var vana vid. Därför lärde de sig aldrig inuiternas teknik att med kajaker och harpun fånga sitt byte. Det blev deras undergång. Men nordborna överlevde i alla fall 450 år på Europas mest avlägsna utpost. Det är längre än vad vårt engelskspråkiga samhälle hittills funnits i Nordamerika, påpekar Diamond.

Han går igenom en rad samhällen, förhistoriska, historiska och nu existerande, på olika kontinenter: delstaten Montana och den utdöda indiankulturen i sydvästra delen av USA (anasazi), Hispaniola och Maya-kulturen i Mellanamerika, öarna Påskön, Pitcairn, Henderson och Tikopia i Söderhavet, vikingarnas bosättningar på Island och Grönland, Rwanda i Afrika, Nya Guinea, Japan och Kina i Asien samt Australien.

Diamond lyfter fram fem faktorer: miljöskador, klimatförändringar, fientliga grannar, förlust av vänligt sinnade handelspartners samt oförmåga att lösa sina problem. Dessa faktorer finns representerade i olika grad vid alla kollapser, den sista punkten alltid.

Svagheten i Diamonds bok är de avslutande kapitlen där han analyserar de samhällen han beskrivit och försöker ge svar på frågan vad vi kan lära. Hans tankar är ganska konventionella. Han går igenom en
rad väl kända miljöproblem och ger förslag till lösningar. Men några, kanske de viktigaste, saknas: risken för kärnvapenspridning och bakteriologisk krigföring.

Diamonds förra bok Vete, vapen och virus var mer originell. Han kom då med ett helt nytt synsätt som påverkade många, inte minst ekonomhistoriker och nationalekonomer. Diamond visade att geografin och biologin spelar roll för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.