Därför fungerar regeringens arbetsmarknadspolitik

Igår inkom arbetslöshetssiffror som var högre än analytiker väntat sig. Arbetslösheten var 8,1 (7,8) procent, mot väntade 7,3 procent. Med en uppgång jämfört med förra året och kraftigt högre arbetslöshet än väntat är det lätt att tro att regeringens arbetsmarknadspolitik är misslyckad.

Det är dock förhastat att dra de slutsatserna på gårdagens siffror. Att arbetslösheten är så hög under sommaren beror på att yngre och studerande som vill sommarjobba i större utsträckning än andra tenderar att inte få jobb.

Analytiker har också noterat att antalet ungdomar (mellan 15-24 inom arbetskraften) ökade med 71 000 personer till 820 000 (749 000) vilket påverkar negativt på arbetslöshetssiffran. Detta då 241 000 av dessa är arbetslösa vilket ger en arbetslöshet på hela 29,3 (26,6) procent inom denna grupp.

Alliansen verkar alltså inte ha lyckats att få in ungdomar på arbetsmarknaden trots införandet av arbetsgivaravgiftsreduktion för personer mellan 18-24 år. Bland de mellan 20 och 24 har dock arbetslösheten minskat från 17,6 till 16,4 procent. Med andra ord verkar subventionsinförandet ha haft viss positiv inverkan.

Sett ur nationalekonomiskt perspektiv är det självklart att Alliansens arbetsmarknadspolitik fungerar. Anders Borg har talat vitt och brett om att ”öka skillnaderna mellan att arbeta och inte”, ”minska utanförskapet” och liknande. Det är naturligtvis politiskt korrekta formuleringar på åtgärder som kan ses som mindre korrekta.

Alla siffror som inkom under det första dryga året sedan valet indikerade också att arbetsmarknadssituationen blev bättre inom landet och att fler kom i arbete. Under de senaste månaderna så har dock nedgången upphört ”och det är till och med viss uppgång i utanförskapet igen”, sade Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, till SR i slutet av juni i år.

Utöver det faktum att antalet unga ungdomar är fler i år än föregående år har även gruppen ”ej i arbetskraften” samt ”latent arbetssökande” minskat jämfört med föregående sommar trots att den arbetsföra befolkningen ökat. Detta har medfört en ökning av arbetskraften på runt 200 000 personer. Allt annat lika påverkar detta så klart negativt på arbetslösheten.

Varför fungerar då, enligt teorin, Alliansens politik? Nämligen för att den fokuserar på att ge folk ”incitament” att arbeta. Det ska vara ”dyrare” att inte jobba för att på så sätt även vara intresserad av arbeten med lägre lön.

Med höga bidragsnivåer (80 procent av lönen) finns risken att en arbetslös hellre sitter hemma än tar ett underkvalificerat jobb. Empiriska studier pekar på att folk ser A-kassan som substitut till egentjänade pengar.

A-kassan är dock enbart tänkt som en försäkring mellan två jobb, inget att se som en alternativ inkomst till arbete. A-kasseavgiften finansierar långtifrån kostnaderna för arbetslöshetsersättning. Troligen är det därför avgifterna har höjts – för att tydligare visa att det enbart handlar om en försäkring.

De som klagar på Alliansens politik tycker det är osolidariskt att sänka bidragsnivåerna för att ”tvinga” folk ut i arbete. Tyvärr blir det antagligen en del som kommer i kläm men de 200 första dagarna är ersättningen 80 procent varför man har ett drygt halvår på sig att finna ett jobb som man anser lämpar en väl. Därefter sänks ersättningsnivån till 70 procent för att i ett tredje steg nå 65 procent, allt för att ge ökad morot att finna ett jobb.

Viss friktionsarbetslöshet (sökarbetslöshet) måste finnas, det vill säga att det tar tid att söka och finna ett nytt jobb. Det är för denna period A-kassan finns. Hittar man inte ett jobb som ”lämpar en väl” snabbt bör man ta ett jobb som man egentligen är överkvalificerad för. Under tiden man jobbar på denna arbetsplats fortsätter man söka jobb som man anser sig mer lämpad för.

Med dessa åtgärder bör antalet långtidsarbetslösa minska. SCB:s statistik visar också att antalet ”arbetslösa i mer än sex månader” har minskat från 81 000 till 74 000. Detta indikerar att Alliansens politik att få långtidsarbetslösa i arbete med ovan nämnda ändring av A-kassan verkar. Dessutom har regeringen erbjudit företag subventioner för att anställa långtidsarbetslösa, vilket också torde ha bidragit positivt.

Kritiker menar på att Alliansens politik inte skapar större utbud av jobb. Minskade bidragsnivåer tenderar dock att driva ner reservationslönen. Om individer i landet kräver lägre lön för att acceptera ett arbetserbjudande kommer det bli billigare för företagen att anställa folk vilket gör att jämviktsarbetslösheten sänks.

Vidare har Anders Borg & co jobbat med strukturarbetslösheten på så sätt att de försöker få folk att söka sig till andra delar av landet/regionen om det finns jobb passande jobb där men inte där de bor. (Klassiska exemplet att försöka få norrlänningar som säger ”vi flytt int” att röra sig mot andra delar av landet, där det finns jobb).

Det är svårt att argumentera emot att den politik som förs i landet idag inte skulle leda till lägre arbetslöshet. Empiriska studier har visat på att folks drivkraft att söka jobb med lägre lön och lägre kvalifikationer ökar om bidragsnivån sänks så att alternativkostanden för att stå utanför arbetsmarknaden blir högre.

Som ovan nämnt har även grupper som är extra utsatta på arbetsmarknaden, såsom långtidsarbetslösa och ungdomar fått hjälp att få jobb på så sätt att företagen får subventionerade arbetsgivaravgifter om de anställer dessa personer.

Gårdagens siffror från SCB visade att antalet arbetade timmar per person i befolkningen har ökat till 21,11 (20,82) timmar i snitt. Trots att arbetskraften ökat med 118 000 personer har antalet arbetade timmar per person inom arbetskraften hållit sig jämn 28,44 (28,42) timmar.

Enligt statistiken har dock antalet undersysselsatta har dock ökat med 12 000 till 282 000, vilket ändå får ses som ganska lågt givet den stora ökningen av arbetskraften. Att antalet fast anställda har ökat med 107 000 (3 432 000 från 3 325 000) och att andelen tidsbegränsade tjänster minskat från 796 000 till 775 000, indikerar att folk får fasta jobb och inte bara vikariat och dylikt, vilket även det får ses som en framgång.