”Därför föll Kaupthing”

Varför har du skrivit en bok om Islands fall? (”Why Iceland?” Läs recensionen här)
– Innan jag blev anställd på Kaupthing var jag biträdande professor vid Islands universitet. Jag hade ett teoretiskt intresse av frågan och jag ville förklara för världen vad som egentligen hände. Boken är mer en ekonomisk bok än en personlig berättelse. Vissa har faktiskt kommenterat att boken inte är tillräckligt personlig.

Sponsrade Kaupthing eller någon annan boken?
– Nej, förutom att Kaupthing gav mig tjänstledigt för att skriva den. Men banksektorn var halvt under isen den här vintern så det fanns ändå inte så mycket att göra.

I boken skyller du Kauphtings fall på bristen på hjälp från utlandet, varför?
– Jag tror faktiskt att vi hade kunnat landa mycket bättre om de isländska myndigheterna haft en vettig plan för hur man skulle lösa situationen och om vi hade fått hjälp från utlandet.

– Men jag tror inte att islänningarna hade kunnat lösa problemet utan hjälp från utlandet. Det isländska banksystemet hade ingen ”lender of last resort”, det var största felet i systemet. Vilket finansiellt system som helst som inte har en lender of last resort är inte ett stabilt system. Det är lätt att få det ur balans.

– I boken beskriver jag hur hedgefonder attackerar första kvartalet 2008 och den attacken hade kunnat knäcka Island, men då antog marknaderna att vi skulle få hjälp av världens stora centralbanker. Island har alltid antagit att den Europeiska Centralbanken (ECB) skulle hjälpa till, med tanke på hur mycket pengar som stod på spel. När banker kollapsar, vilket skedde på Island för ett år sedan, så är det stora värden som går förlorade. Så det är slöseri.

Ryktet säger att isländska banker hade en så hög svansföring utomlands att ingen ville hjälpa dem?
– Jag tror det stämmer. När isländska banker började expandera använde de lån på de finansiella marknaderna. När de marknaderna stängde kovände de isländska bankerna och började ackumulera inlåning från privatkunder, vilket inte var populärt hos regeringarna i de länderna. Som du vet från ditt eget land gjorde inte den svenska inlåningen att de isländska bankerna vann någon popularitetstävling.

Varför var det så impopulärt, så stora var ju bankerna inte på utländsk inlåning?
– Utländska banker som kommer in ger högre räntor på internetkonton, vilket betyder att de helt enkelt ökar marginalkostnaden för de andra bankerna att finansiera sig. I Storbritannien till exempel så är det så att om en bank höjer inlåningsräntorna sätter det press på de andra bankerna.

– Det finns också ett talesätt som säger att banker bara är internationella när saker och ting går bra, när det går dåligt är de inhemska.

Du jobbar fortfarande på den omstrukturerade banken Kaupthing på Island, hur känner islänningarna för Kaupthing?
– Kaupthing var Islands största bank och den ledde expansionen utomlands. Kaupthings tidiga framgångar ledde till att alla de andra bankerna följde efter. Eftersom Kaupthing sågs som ledaren i expansionen utomlands är den nu impopulär.

Är det fortfarande den största banken?
– Det är en bra fråga. Det fanns tre stora banker på Island – Kaupthing, Landsbanki och Glitnir – och på själva Island var Kaupthing den minsta. Efter kollapsen verkar det som om Kaupthing kommer att bli lika stor som de andra. Nedskrivningarna av tillgångar är inte så stora i Kaupthing som i de andra bankerna.

Vågar du säga att du jobbar för Kaupthing?
– Jag var en offentlig person på Kaupthing under boomen så alla vet vem jag är.

Vad säger de när du möter dem på gatan?
– Islänningarna har varit väldigt aktiva bloggare den här vintern och man kan läsa många saker på bloggarna. Men å andra sidan jobbade en stor del av befolkningen på bankerna. Det betyder att alla har en son, en far, en mor eller en moster som jobbat på en av bankerna.

När tror du att Island kommer att ha återhämtat sig?
– Bra fråga. Vi kommer troligen att ha negativ tillväxt de närmaste fyra kvartalen, men tillväxt under senare halvan av 2010. Det kommer att ta 3-5 år innan ekonomin har återhämtat sig. Men det finns många osäkerhetsfaktorer, som Icesave och valutan.

Kan du förklara Icesave-problemet?
– Bankerna kunde öppna kontor i andra europeiska länder med en isländsk bankgaranti i ryggen. Landsbanki gjorde det i Storbritannien och Nederländerna och kallade sina inlåningskonton Icesave. Problemet var att Landsbanki var en väldigt stor bank jämfört med Island som har 300 000 invånare. När Landsbanki kollapsade i oktober 2008 lade regeringarna i Nederländerna och Storbritannien krav på 20 880 euro för varje konto.

Hur många konton fanns det?
– 300 000 konton. Varje islänning blev då skyldig 20 880 euro. Islänningarna tycker att det är extremt hög betalning för vad en privat bank har gjort, särskilt när ekonomin är i så dåligt skick som den är nu. Den isländska regeringen har hittills inte gått med på att betala, men IMF (Internationella valutafonden) kommer inte att låna ut pengar till oss om inte Icesave-problemet är ordnat. De vill att vi åtar oss att betala.

– Varje tillgång som vi kan få ut ur Landsbanki ska delas i tre delar, en går till Island, en till Nederländerna och en till Storbritannien. Vi kommer bara att få en tredjedel för att klara att täcka Icesave.

Vad är problemet med den isländska kronan?
– Vi hade en valutakris samtidigt som bankkrisen. Nu flyter inte kronan utan vi har valutarestriktioner. Vi behöver bygga reserver i utländsk valuta för att komma ur restriktionerna men det går inte förrän Icesave-problemet är löst. En annan diskussion är om vi ska gå med i EU.

Ska ni gå med i EU?
– Hela den här Icesave-problematiken har vänt befolkningen emot EU. Folk hade inte förstått att Icesave-kontona hade en statsgaranti. Betalningarna av Icesave har jämförts med betalningarna som tyskarna var tvungna att göra efter första världskriget. Nyligen visade en opinionsundersökning att en majoritet är emot.

En konspirationsteori hävdar att Storbritannien tog över Kaupthings brittiska bank Singer & Friedlander, och därmed stjälpte Kaupthing, för att knäcka Island så att ön skulle gå med i EU och därmed få minskade fiskerättigheter. Storbritannien och Island har ju utkämpat fiskekrig tidigare.

Vad säger du om det?
– Fiskesektorn är en så liten sektor för britterna att jag inte tror att den hade någon betydelse i finanskrisen förra hösten. Huvudanledningen till britternas agerande är troligen att britterna trodde att de isländska bankerna utgjorde en destabiliserande faktor genom att underminera förtroendet för det brittiska finansiella systemet efter det att Icesave-kontona utsattes för en bank run (då kunderna tar ut pengar från banken en masse, reds anm.) och det isländska finansiella systemet började krackelera. Därför verkar britterna ha beslutat sig för en total utrensning, fast det betydde att de skulle ta över en brittisk bank som ägdes av Kaupthing och, såvitt jag vet, faktiskt var helt solvent.

Hur ser du på Islands framtid?
– Jag tror att den kan vara rätt positiv. När Sverige hamnade i en bankkris 1992 så kom Sverige ut ur krisen som ett starkare land. Jag hoppas att vi kan göra samma sak här och jag hoppas att vi kan gå med i EU och tillhöra den europeiska familjen. Det skulle betyda mycket för oss. För övrigt har vår ekonomi samma kännetecken som före krisen. Vi har en väldigt ung befolkning som är villig att jobba långa dagar och vi har naturtillgångar. Vi kommer att klara att arbeta oss ur krisen, men det kommer att bli dyrbart for folket. Lönerna på Island är numera hälften av vad de är i Sverige och många människor har förlorat sina tillgångar. Det kommer att bli mycket hårt.

Hur togs din bok emot på Island?
– Direkt när den publicerades var det en väldigt negativ blogg som sa att jag försökte tjäna pengar på krisen, men när människor väl läst boken lugnade sådana röster ner sig. Den allmänna uppfattningen är att det är en rättvis bok.

nullnullnullnull