Därför faller Skandia

Stormen kring Skandias försäljning av kapitalförvaltningen är huvudsakligen en lokal blågul storm i ett vattenglas där nationella känslor upprörts, och affären fördöms delvis på rätt lösa grunder. Det anser fler analytiker E24 har talat med. Men affären är svårtolkad och bidrar till att öka osäkerheten kring bolaget i ett känsligt läge.

Aktiekursen föll med fyra procent i tisdags och hittills 5 procent idag. Från början trodde många internationella aktörer att Skandia sålde ut hela fondbolaget, vilket väckte viss bestörtning. Bland internationella placerare har försäljningen av kapitalförvaltningen också aktualiserat Skandias behov av kontanter.

Samtidigt anser många att bolaget är högt värderat, och osäkerheten på marknaden om vad affären egentligen innebär tynger värderingen.

“Den senaste tidens kursuppgång har varit dåligt underbyggd, Skandia är dyrt relativt övriga sektorn. På onsdag kommer också december månads försäljningssiffror, som alltid driver upp handeln. November var en besvikelse och många tror nog att även december blir svagt”, säger Lars Frick, analytiker på Aragon.

Han är ändå positiv till affären och tycker att det är bra att de fokuserar på kärnverksamheten. Genom försäljningen frigör Skandia kapital till att utveckla distributionsledet, dit marginalerna alltmer förskjuts. Samma sak säger flera andra bedömare.

“Förmögenhetsförvaltningen hade inget som helst strategiskt värde, det är inte alls någon dålig idé att sälja den, det som är oroande är deras svaga finanser”, säger HSBC:s försäkringsanalytiker i London, Nick Holmes.

”Vi har länge vetat att Skandia behövde cash och kapitalförvaltningen är inte en del av deras kärnverksamhet. Det var ingen överraskning att de sålde den, det är ju bara i Sverige Skandia haft egen förvaltning”, säger Sigmund Håland, analytiker på ABG/Sundal Collier i Oslo.

Frågan om värderingen av affären gäller dels om Skandia genom utförsäljningen har gjort sig av med kundrelationen och därmed försvagat bolaget, dels om de fick bra eller dåligt betalt.

Tor man att Skandia genom försäljningen har tappat kundrelationen har man därmed avfärdat hela deras affärsidé, Sverige är ju det enda land där de har egen förvaltning.

När det gäller priset, verkar Skandia ha synen att de, förutom Carlson Investment management har sålt en option på förvaltning till Den Norske Bank. Det talar för att Den Norske Bank betalade ett relativt lågt, men marknadsmässigt riktigt, pris för förvaltningen av livverksamheten.

Totalt betalade Norske 3,2 miljarder SEK. Carlsons 60 miljarder i förvaltning bör enligt analytiker ha betingat ett pris på 2-3 procent. Säger vi 3 procent blir det 1,8 miljarder av det förvaltade kapitalet. Det skulle innebära att förvaltningsuppdraget för övriga 220 miljarder och organisationen då såldes för ca 0,6 procent, eller 1,4 miljarder. Skillnaden kan vara ännu större, det vill säga att Carlson var dyrare och resten billigare.

Helt klart är att försäljningen av Skandias kapitalförvaltning till Den Norske Bank har nått proportioner som Skandias ledning troligen inte hade anat i sina vildaste fantasier. Slutsatsen är att den har misskött och underskattat informationsfrågan gravt.