Dammsugarkungen var den främste

Axel Wenner-Gren var den främste av de anmärkningsvärt välutbildade och världsvana svenska entreprenörer som dök upp i början av 1900-talet. Han var den yngste i sällskap med sådana som Gustaf Dalén, Ivar Kreuger, Sigfrid Edström och Sven Wingqvist. Svenskarna hade lämnat fattigstugan och tusentals utbildade sig till ingenjörer och handelsmän i tysk och amerikansk stil. 

Att Wenner-Gren skulle ha kommit med två tomma händer utan utbildning är en myt, eftersom fadern var en framgångsrik företagare från Uddevalla och modern växt upp i en handlarfamilj i Göteborg. Utbildningsvägen, som bara formellt kan karaktäriseras som blygsam, var väl genomtänkt och genomförd med varvade egna studier och praktik ända till första anställningen hos dåtidens mest framstående svenska internationella företag, Separator. Ynglingen hann till och med lära sig tre utländska språk via kvällskurser!

Axel Wenner-Gren ville tidigt bli internationell företagare och lyckades med detta mål när han både lärde sig att bygga upp säljorganisationer och hittade sin perfekta produkt, dammsugaren, att sälja, före första världskriget. Krigsutbrottet drabbade hårt men han lyckades 1919 komma tillbaka stort med företaget Electrolux. Från nästan ingenting växte hans verksamhet med etableringar i 21 länder under elva år. En makalös bedrift.

Det fanns krafter i Handelsbanken som försökte stoppa honom genom att dra in krediter, men den här företagaren hade lärt sig spelet. Med alla tillåtna och otillåtna medel byggde han en internationell struktur för sitt ägande, som bara kunde kontrolleras av honom själv. Att han hade stora undanstoppade värden på hemliga konton är däremot en saga. Tillväxt kräver lån och ständiga investeringar.

Entreprenören från ett litet industriland i norr lyckades med bedriften att bli världens mest framgångsrika på en av epokens mest åtråvärda internationella konsumentmarknader. Han erövrade land efter land, genom hårt arbete, skicklig produktutveckling och en genomtänkt process för hur man bygger och utvecklar hemförsäljning. 

Wenner-Grens nya dammsugare definierade länge hur en sådan ska se ut, en limpa med en lång slang och munstycke som kunde dras omkring i lägenheten. 

I jakten på ytterligare produkter för sin världsorganisation hittade Wenner-Gren en inte fullt färdig men mycket hyllad, svensk uppfinning. Absorptionskylskåpet kunde han med stora personella insatser kommersialisera och etablera på världsmarknaden under 1930-talet, trots många försök från konkurrenter att stoppa hans patenträttigheter. 

Han lyckades även med detta. Under 1930-talet skulle han bli världsledare även på den produkten. Om han inte uppträtt i en tid präglad av Kreugerkrasch och misstro mot affärer skulle berättelsen om honom från den här tiden ha sett helt annorlunda ut.

Ett tag tycks han ha varit inne på linjen att sälja företaget till Ivar Kreuger. Uppenbarligen var han utbränd efter hårt arbete mot slutet av 1920-talet.

En ny tid för bättre hygien och fräschare mat randades, och Electrolux symboliserade detta för många internationella kunder. Att en ny svensk arbetarregering drev social ingenjörskonst i ”Folkhemmets” standardiserade bostäder kom också att gynna företaget. Under flera decennier fördubblades Electroluxföretagen i storlek och värde ungefär vart sjätte år.

Problemet var att han råkade etablera sig som global storföretagare under en period då starka politiska krafter från både vänster och höger styrde mot protektionism och planekonomi. Auktoritära regimer i Tyskland, Sovjet, Japan och Italien hotade att starta krig och förstöra eller nationalisera de värden som han, och andra internationella företagare, byggt upp. 

När den svenske kapitalisten startade en privat mission för att medla mellan Tyskland och västmakterna för att rädda sina företag, blev han snabbt misstänkt eller misstänkliggjord för att vara en tysk spion. Till detta bidrog hans okunnighet om politik.

”Dammsugarkungens” framgångsepok tog slut i början av andra världskriget när han blev svartlistad av de amerikanska myndigheterna som spion. Han fick leva som landsflyktig i Mexiko, avskuren från sina egendomar och företag på alla sätt utom genom de få brev och telegram den svenska ambassaden gitte förmedla. Den efterlämnade dagboken vittnar om en period av depression, sjukdom och likviditetssvårigheter.