Dallas på Röda torget

Förförra veckan tvingades president Jeltsin offra den erkäntskicklige finansministern Anatolij Tjubajs, sedan denne blivitinblandad i en muthistoria, som på något sätt ser ut att ingå idet som kommit att kallas rövarbaronernas, eller bankirernas,krig.

Förra veckan bubblade samma krig upp i oljebolaget Rosneft, enkronjuvel som snart skall privatiseras, och kring vilkenrövarbaronerna nu flockas.

Båda händelserna sammanfaller med en annan och större strid,nämligen om vilken sorts kapitalism Ryssland skall ha. En vildvariant som hittills? Eller en mer civiliserad kapitalism, somkan locka välbehövligt kapital utifrån till den gigantiskarekonstruktion av de ryska företagen som måste till för attlandet skall få hög och jämn tillväxt? På ena barrikaden i denstörre striden står Anatolij Tjubajs och Boris Nemtsov, bådavice premiärministrar. Bakom dem har en av baronerna, den förrefinansministern Vladimir Potanin, slutit upp och fått fördelar.Det har naturligtvis retat den andra sidan.

På den andra barrikaden står mest synligt Boris Berezovskij, ivars imperium bland annat ingår kontrollen över den största TV–kanalen ORT. Det är ett förlag knutet till ORT, som har betaltut sammanlagt 450.000 dollar till Tjubajs och fyra av hansmedhjälpare i förskott för en bok om privatiseringen.Regeringens reformgäng har alltså haft besvärande kopplingartill båda sidor i bankirernas krig.

Krigets första dramatiska höjdpunkt inträffade i somras, närTjubajs ändrade spelreglerna i privatiseringsprocessen i sambandmed utförsäljningen av telekombolaget Sviazinvest, vilketgynnade Vladimir Potanin. Därmed bröts troligen en tystöverenskommelse mellan bankirerna om hur Rysslands tillgångarskulle delas upp mellan dem. Berezovskij blev rasande ochbörjade föra krig mot Potanin och Tjubajs i sina medier. Nästahöjdpunkt inträffade när president Jeltsin kickade utBerezovskij från hans jobb som nummer två i presidentens egetsäkerhetsråd, en betydande maktposition i Kreml. Den fick hansommaren 1996 som tack för att han stöttat Jeltsinsåtervalskampanj med avsevärda belopp.

Så kommer vi då till klimax, så här långt, nämligen avskedandetav Tjubajs och hans medarbetare, sedan de erkänt att de hadetagit emot 90.000 dollar var för medverkan i en bok.Privatiseringskommissionens ordförande Alfred Koch blev avslöjadförst, sen följde privatiseringsminister Maxim Bojko och ett parmindre kända men centrala figurer, och Anatolij Tjubajs. Denkommunistdominerade duman låg på från sitt håll – den tyckerintensivt illa om privatiseringsgänget, och särskilt Tjubajs.Hela den här historien ser ut som Berezovskijs hämnd, fast ingabevis finns, och än så länge inga förklaringar till varförprivatiseringsgänget kunde göra något så dumt som att ta emothöga arvoden från fiendesidan. Oklokt var det naturligtvis ocksåatt inte hålla en större distans till Vladimir Potanin. Nästastrid kommer sannolikt att stå om oljebolaget Rosneft. Förspeletär redan igång, och i kulisserna kan man ana båda läger ibankirernas krig. Där finns också de internationellaoljegiganterna Shell och British Petroleum, BP, som positioneratsig inför utförsäljningen genom att alliera sig med gasjättenGazprom respektive oljebolaget Sidanco, i vilket Potanins bank,Uneximbank, blev storägare för en spottstyver förra året. Iförra veckan växte följande bild fram av spelet: Berezovskijlyckades i april förra året få in sin man som VD i statligaRosneft. Nu försöker bolagets styrelseordförande pressaregeringen att kasta ut VD med motiveringen att han inte harbolagets bästa för ögonen. VD har svarat med att anklaga ett parstyrelseledamöter för stöld

BILDTEXT: Finansministern Anatolij Tjubajs fick gå, då han varitinblandad i en muthistoria.