Dags för nya ubåtskommissioner

Valrörelsen är över och förhoppningsvis kan den politiska diskussionen gå in i ett mer konstruktivt skede. Inte minst är detta angeläget när det gäller våra skatter och pensioner, två frågor som egentligen är alltför allvarliga för att bli slagträn i en valrörelse.

I början på 1990-talet genomfördes i stor politisk enighet mycket genomgripande reformer av både skatter och pensioner. Dessa reformer spelade en central roll för att stoppa det svenska raset i den internationella välståndsligan. Den politiska dådkraften hade då sitt ursprung i det katastrofala läget för Sveriges ekonomi i samband med 90-talskrisen.

Både skatte- och pensionssystemen är nu igen i behov av en ordentlig översyn. Frågan är om vi också denna gång måste vänta tills ekonomin kraschar innan politikerna samlar sig till konstruktiva och politiskt hållbara lösningar. Kanske kan Sverigedemokraternas nyvunna vågmästarroll vara en katalysator för blocköverskridande överenskommelser i dessa frågor.

I så fall borde man tillsätta en skattekommission och en pensionskommission. Dessa borde vara så kallade ubåtskommissioner, som tillåts arbeta utan kontakt med omvärlden och som inte kommer upp till ytan förrän uppdraget är helt avslutat.

Jag har några förslag till dessa kommissioner, om de nu skulle bli tillsatta.

Till skattekommissionen:

Avskaffa värnskatten. Ett antal oberoende forskare, till exempel professorerna Bertil Holmlund i Uppsala och Peter Birch Sörensen i Köpenhamn, har visat att värnskatten sannolikt inte drar in några pengar alls till staten. Samtidigt har den medfört betydande samhällsekonomiska kostnader genom att försvaga incitamenten att förkovra sig i bred mening.

Inför en enhetlig moms. De olika momssatserna som nu existerar kan varken motiveras med effektivitetsargument eller med att de skulle bidra till minskad ekonomisk ojämlikhet.

Avskaffa den nuvarande reavinstskatten på privata bostäder. Denna skatt fungerar som en skatt på att byta bostad och leder till en misshushållning med bostadsbeståndet och minskad geografisk rörlighet. Om något borde sådan rörlighet uppmuntras i stället för att straffbeskattas. Återinför i stället den löpande fastighetsbeskattningen och utred möjligheterna att införa ett system som minskar eventuella likviditetsproblem en sådan skatt kan medföra.

Gör kapitalinkomstbeskattningen så likformig som möjligt så att val av sparform styrs av förväntad avkastning och inte av skattearbitrage. Ta bort olikheter som speciell behandling av pensionssparande.

Pensionskommissionens huvuduppgift borde bli att skapa ett pensionssystem som gör att den genomsnittliga pensioneringsåldern långsiktigt stiger i takt med att den förväntade livslängden ökar. Det är inte svårt att skapa ett system som skapar tillräckliga ekonomiska incitament. Problemet är dock att sådana incitament riskerar att leda till kraftigt ökad ojämlikhet i livsinkomst mellan individer som kan jobba längre och sådana som inte kan det.

Statens Tjänstepensionsverk visade nyligen att den genomsnittliga pensioneringsåldern för statsanställda män har ökat med över fyra år under den senaste tioårsperioden. Under ungefär samma period ökade den däremot bara med drygt ett år i befolkningen som helhet. Tolkningen av detta är rimligen att vissa grupper (som statsanställda) har mycket lättare att svara på förstärkta ekonomiska incitament att jobba längre än andra (exempelvis gruvarbetare). Ett bra pensionssystem måste ta hänsyn till sådana skillnader.

Låt oss professorer gå före – vi borde behöva jobba tills vi är

sjuttio för att få full pension.