Dags för en livsbudget

Rådgivning i privatekonomiska frågor borde ske med hänsyn till helheten. Men tyvärr ägnar sig de flesta som påstår sig ge råd mest åt att argumentera för en viss typ av sparande.

Samtidigt kan du inte få allt. Om inte annat så räcker inte tiden. Du måste prioritera.

Avvägningen mellan dina olika önskningar och besluten om helheten är du alltså tvungen att sköta själv. Ett bra sätt att få överblick är att göra en livsbudget.

Ojämna inkomster

Anledningen till att det inte räcker med en budget för en enda månad eller ett enda år är att varken inkomster eller utgifter är jämnt fördelade över livet.

Pensionssparande är ett bra exempel på dilemmat. »Jag klarar mig nätt och jämt på min lön, men på banken säger de att jag bara kommer att få 50 procent av min lön i pension, så då måste jag väl minska mina utgifter och börja pensionsspara?« sammanfattar det många människor känner.

Banker och försäkringsbolag (som tjänar mer ju mer de får in i sina aktiefonder och som älskar långsiktigt sparande) gör vad de kan för att övertyga svenska folket att alla bör utnyttja avdragsrätten maximalt och låsa in 18.000 kronor per år i bundet pensionssparande.

De som säljer pensionssparande skräms ofta med argumentet att den statliga pensionen för de flesta bara kommer att bli ungefär 50 procent av lönen det sista året man arbetar (slutlönen). Men de »glömmer« att berätta om tre positiva faktorer. Den första är att de flesta även har en tjänstepension som betalas av arbetsgivaren. Den andra är att reallönerna troligen kommer att fortsätta stiga, vilket betyder att slutlönen kommer att ha betydligt högre köpkraft än lönen i dag. Den tredje är att de flesta människor får lägre utgifter som pensionärer, särskilt gäller det dem som i dag har barn.

För att dessa tre argument ska bli tydliga har Affärsvärlden räknat fram ett exempel på en livsbudget.

Kalles livsinkomst

Diagrammet (se den tryckta tidningen, nummer 45/1999 sidan 37) visar den framtida inkomstutvecklingen för en 40-åring. Vi har tänkt oss en genomsnittlig läsare av Affärsvärlden, och eftersom en majoritet av våra läsare är män kallar vi honom Kalle. Han har i dag har en årsinkomst på 350.000 kronor före skatt och 200.000 efter skatt.

Eftersom Kalle är höginkomsttagare kommer den statliga pensionen bara att ge honom ungefär 35 procent av slutlönen. Men han är privatanställd tjänsteman, vilket betyder att arbetsgivaren betalar in stora belopp varje år till tjänstepensionen. Kalle har valt att få ut sin tjänstepension livsvarigt, vilket betyder att den kommer att ge ungefär 25 procent av slutlönen så länge han lever. Alltså sammanlagt 60 procent av slutlönen.

Livsvarig utbetalning av pensionssparande är för övrigt bland de bästa försäkringar man kan välja, eftersom det löser problemet att man inte vet hur mycket pensionssparande man behöver, eftersom man inte vet hur länge man kommer att leva. Genom att en stor grupp människor slår samman sitt pensionssparande, kan de som lever längst få ut mest pengar. De enda som förlorar är arvingarna till de som dör tidigt.

Tolv miljoner kronor

När det gäller Kalles framtida inkomster gör vi det försiktiga antagandet att han inte gör någon fortsatt karriär, utan att hans inkomst enbart följer en allmän BNP-utveckling på 2 procent realt per år fram till pensioneringen vid 65 års ålder. Då faller inkomsten kraftigt ned till 60 procent av slutlönen, men sedan stiger pensionen realt med 1 procent per år resten av livet. Vi räknar med att Kalle får nytta av medicinska framsteg och lever till han fyller 90 år. Totalt blir den samlade inkomsten efter skatt under de kommande femtio åren därmed 12,1 miljoner kronor, i dagens penningvärde.

Kalle antar vi har hustru och två barn, men för att förenkla kalkylen har vi enbart räknat på Kalles andel av familjens utgifter. Familjen bor i en villa som efter den senaste tidens prisuppgång är belånad till 50 procent. Utifrån dagens utgifter har vi gjort en grov framtida budget. Det kan verka svårt, men blir lättare om man koncentrerar sig på de stora posterna, som bostad, mat, bil, barn, och resor. Låt alla småutgifter bilda en restpost kallad »Övrigt« och använd Excel eller något annat kalkylprogram för beräkningarna. I exemplet har vi bland annat lagt in att barnen flyttar hemifrån när Kalle fyller 50 år, att han vill resa mycket efter pensioneringen, att han och hustrun flyttar till en mindre bostad vid 75 års ålder och att han har bil fram till 80 års ålder. De sammanlagda utgifterna blir 9,9 miljoner kronor, i dagens penningvärde.

Två miljoner över

Resultatet är alltså att Kalle får drygt två miljoner kronor över. Som diagrammet visar uppstår överskottet under två perioder i framtiden, dels från det att barnen flyttat hemifrån fram till pensioneringen, dels efter 72 års ålder då Kalle har sett större delen av världen efter att ha spenderat 750.000 kronor på olika resor.

Samtidigt så har Kalle underskott i sin ekonomi så länge barnen bor hemma, och tvingas tära på sitt sparkapital. Strax efter pensioneringen gör de många resorna också att sparkapitalet minskar. Dessutom är livslängden förstås osäker, om Kalle till exempel bara lever till 72 års ålder så blir överskottet 600.000 kronor.

En utmärkt möjlighet för Kalle att få flexibilitet i sin ekonomi är förstås att utnyttja det kapital som finns bundet i villan. Han kan spara genom att amortera extra på lånen och få fram extra kapital genom att öka belåningen.

Diagrammet (se den tryckta tidningen, nummer 45/1999) ger starka argument för att Kalle inte behöver pensionsspara privat.

Bättre att låna

Det är bättre att han täcker underskottet under de första åren som pensionär genom att då öka belåningen på familjens villa, särskilt som han och hustrun ändå planerar att sälja huset och flytta till en lägenhet vid ungefär 75 års ålder.

Frågan som återstår är: Vad göra med de två miljoner kronorna? Vad är viktigast för Kalle? Är det barnens utbildning? Att köpa en segelbåt? Vill hustrun hellre satsa på en sommarstuga? Om Kalle bor i Stockholm kanske det viktigaste är att hjälpa barnen att få råd med en egen lägenhet i innerstan?

Till åtminstone någon av dessa önskningar kan Kalle och hans hustru redan i dag få fram pengar genom att öka belåningen på villan. Mellan 55 och 65 års ålder kan lånen åter amorteras ned inför pensioneringen.

Fast det är tyvärr svårt att helt komma åt de två miljonerna, eftersom de framtida inkomster beror på hur länge Kalle lever. Trösten för arvingarna är alltså att om Kalle lever till 90 års ålder så kommer han troligen att lämna efter sig ett rejält sparkapital.

Anledningar att spara

Nåja, men även om Kalle inte behöver pensionsspara så finns det väl andra som har anledning?

Jo, det finns tre bra skäl att pensionsspara privat. Det första är om man vill gå i pension tidigare än vid 65 år. Det andra är att man har haft och räknar med att fortsätta ha arbeten där man inte får någon eller bara får en dålig tjänstepension.

Det tredje är att man vissa år har betydligt högre inkomster än man kan räkna med under resten av yrkeslivet, till exempel som börsmäklare eller idrottsman. För dessa situationer finns på de följande sidorna artiklar om traditionella livbolag, fondförsäkringar och IPS.

Livbolag: AMF bäst

Fondförsäkringar: Förbluffande skillnader

IPS: Underskattat