Dags att gå på offensiven

För bara ett halvår sedan var Skandia fortfarande ett getingbo av förtal, stridande viljor och konflikter om vem som hade gjort mest fel. Nu har lugnet lagt sig och efter flera år av spekulationer om en försäljning bestämde sig de institutionella svenska ägarna till slut för att ge Skandia en chans till, de flesta av dem har under våren ökat sitt ägande.

På bolagsstämman i april bekräftade nye ordföranden Bernt Magnusson att huvudspåret är att bygga upp Skandia snarare än att montera ned det. Han framhöll att omvärlden inte bör dra för stora växlar på att han har ett förflutet som styckare och säljare av bolag. Varken Magnusson eller någon annan kan naturligtvis garantera att Skandia inte säljs, om en intressent lägger ett saftigt bud. Men på kort till medellång sikt är uppdraget nu att bygga en framtid för Skandia.

Skandia, vars största marknad är Storbritannien, ska nu växa främst på nya marknader som Östeuropa och Asien. För att lyckas ta bolaget in i framtiden var ledningen först tvingad att sanera finanserna. Det har man gjort genom att sälja Japan, avveckla den schweiziska banken och sälja sakbolaget If till Sampo.

Skuldsättningen minskade under första kvartalet från 4 till 3,6 miljarder kronor. Med de 4,5 miljarder man drog in vid försäljningen av If under andra kvartalet är Skandia nu i praktiken skuldfritt. Det skapar ett helt annat manöverutrymme än tidigare.

Ordföranden Bernt Magnusson är den som håller i taktpinnen och drar upp de stora strategierna och tillväxtplanerna, medan försäkringstjänstemannen Hans-Erik Andersson gör fotarbetet. Det går bland annat ut på att ta tillbaka kontrollen över bolaget från “entreprenörerna” i dotterbolagen (som Storbritannien) genom att snöpa deras självständighet. Det är sunt, dotterbolag ska inte leva sina egna liv bortom huvudkontoret.

På kort sikt är några nyckelfrågor för Skandia följande:

n Att växa med ett kassaflöde i balans.
n Att effektivisera organisationen i Sverige.
n Att tillsätta ny ledning i Storbritannien.

Redan nu har kassaflödet förbättrats och det finns förhoppningar om att det ska vara positivt i år. Många i branschen talar också om att försäkringsmäklarnas arvoden i fortsättningen ska betalas ut i takt med att premierna trillar in i stället för som nu vid försäljningstillfället. Det skulle underlätta för bolagen att skapa balans i räkenskaperna.

När det gäller Sverige har Skandia haft en splittrad organisation som inte dragit tillräcklig nytta av de olika delarna. Detta åtgärdas nu genom att Sverige görs till ett eget affärsområde under nye chefen Gert Engman från Föreningssparbanken. Det blir också hans uppgift att stoppa raset i marknadsandelar.

En annan viktig fråga är ledningen av Storbritannien, som är bolagets viktigaste marknad. Nuvarande chefen Alan Wilson, som i allra högsta grad är en del av den gamla befläckade chefskulturen, har fått hälsoproblem.

Allt tyder på att han, som är 54 år, kommer att kliva av och ersättas av en landsman ganska snart. Fördelen med det är att man slipper en maktkamp mellan Wilson och huvudkontoret i Stockholm. Wilson är också chef för off shore-verksamheten och Asien, som båda är tillväxtområden, därför är detta en nyckelpost i Skandia.

På lång sikt handlar det förstås för Skandia om hur tillväxten och marginalerna kommer att utvecklas. Branschen växer visserligen fortfarande mer än BNP och det finns mindre exploaterade marknader kvar att erövra. Men generellt håller sparmarknaden på att mogna. Det innebär en lägre tillväxttakt och fallande marginaler, vilket vi redan har sett.

Sparmarknaden är i dag en volymbransch med standardprodukter, där ingen kunskap är unik, och inom försäkringar äger Skandia inte ens kundrelationen, det gör mäklaren. Det väcker åter frågan om hur länge Skandia kan fortsätta som självständigt bolag i en bransch som står inför en konsolideringsfas.

Det finns ingenting som talar för att Skandia ska vara svenskägt. På lång sikt blir det därför kanske en försäljning trots allt. Men sannolikt dröjer det ett par år, och innan dess kan aktieägarna förhoppningsvis få del i den värdeökning som den pågående vändningen av bolaget innebär.

—

Embedded value
I livförsäkringsbranschen är så kallad embedded value den modell analytikerna använder för att bilda sig en uppfattning om värdet på försäljning av fondförsäkringar. Modellen används därför att försäkringspremierna inte betalas i förskott, utan pengarna tickar in över en längre period. Därför vill placerarna försöka beräkna ett framtida värde på en försäkring som säljs i dag.

Men eftersom en stor del av försäkringsbolagens intäkter är baserade på hur aktiemarknaden utvecklas, innebär embedded value-modellen att man intecknar framtida intäkter som, om börsen faller kraftigt, inte blir så stora som beräknat. Det var vad som skedde under aktiekraschen 2001-2003 och det är en svaghet i modellen.Aktien: Köp
När osäkerheten var som störst 2002-2003 värderades Skandia till under eget kapital, men under det senaste året har bolaget successivt värderats upp.

Orsakerna till uppgången är ny ledning, skuldsaneringen och en börs som återhämtat sig. Hittills i år har kursen utvecklats som Stockholmsbörsen i stort, upp ca 8 procent, vilket är vad man kan förvänta sig av ett bolag som är starkt börsberoende.

Om man tittar på p/e-talet beräknat på verkligt värde är det relativt högt, runt 15-20. Tittar man på p/e enligt embedded value är det däremot ganska lågt, runt 8-9. Jämför man med likartade internationella bolag i försäkringsbranschen är Skandia dock fortfarande relativt lågt värderat.

Egentligen värderas bolaget enligt en styckningskalkyl, det vill säga det beräknade värdet av de olika delarna, vilket känns balanserat.

Samtidigt finns det en tydlig uppsida. Signalerna är att det kapital som nu finns i ladorna ska användas till expansion, och det kommer sannolikt att locka köparna tillbaka till aktien.

Den som är beredd att leva med en volatil aktie ska köpa Skandia för att spetsa portföljen. Fallhöjden är lägre än på länge och mycket tyder på att bolaget är på rätt väg. Köp upp till runt 35-36 kronor.