Conni Jonsson: ”Jag var miljömupp en gång i tiden”

Conni Jonsson ger inga personliga intervjuer. Sånt har man inget att vinna på, tycker han.

”Fast jag pratar ju nu”, säger han över en drink på Fotografiska Museet. Han ler. Väl utnyttjad tid, sånt är bra.

Vi mingel-väntar på middagen efter EQT:s allra första kapitalmarknadsdag. VD Christian Sinding och de andra kände väl att det var dags, lagom till 30-årsjubileet för bolagsgrundandet och fem år efter börsintroduktionen. Eventet har avlöpt som smort förstås. Wallenbergproffsigt. Från första talet på podiet till den sista vegetariska lunch-pokén. Under eftermiddagen ökade börsvärdet med nära 30 miljarder kronor.

Musikmatematik

Museets festlokal har nattligt glittrande panoramautsikt över Strömmen och i ett hörn spelar ett live-band musik. Någon förslår att Conni måste vara rätt man att be dem sänka ljudnivån litet.

”Nä. Jag gillar ju det”, säger han och slår ut med armarna. Så klart. Han investerar ju i artistkataloger tillsammans med Björn Ulvaeus, inom ramen för Pophouse, ett av Jonssons investmentbolag inom hans egna Qarlbo-gruppen.

Alldeles nyss köpte de Cyndi Laupers samlade verk. Sedan tidigare äger bolaget Swedish House Maffia och 75% av Avicii. Handeln med musikrättigheter är en enorm framväxande business som Pophouse planerar att investera 750 miljoner euro i framöver, enligt Bloomberg.

”Allt är datadrivet, man kan se hur ofta olika låtar spelas och vad de tjänar in. Lauper är jättebra, hon har ju tre låtar på varenda spellista”, säger Jonsson animerat, ständigt i rörelse runt det lilla drinkbordet där vi står.

Med en entreprenörs likgiltighet inför världsliga ting följer han inte de andra EQT-männens klädkod, som är strikt i all sin nonchalanta avspändhet. Sinding var förste modell ut på riskkapitalets catwalk i konferenssalen tidigare: Fräscha gympadojjor, jeans (eller var det mörkblå chinos?), udda kavaj och snövit skjorta.

Jonsson har valt en litet för stor svart täckväst istället, över nåt annat svart. Han drar ofta handen igenom håret som är något längre, eller spretigare, än man brukar se på bild. Inte fåfängt utan för att han rör händerna nånstans hela tiden. Ibland hamnar de i håret. Men blicken är fokuserad. Vaken varenda sekund.

”800”, svarar Jonsson blixtsnabbt på frågan om hur många artister som är intressanta ur katalogperspektiv.

”Sen vill de bli avatarer också, alla gamla artister. Kiss till exempel. Bättre att sitta hemma och tjäna pengarna än behöva stå på scen”, säger han.

Jonsson syftar på möjligheten att kopiera den digitala återuppståndelse ABBA-medlemmarnas lyckats med i London-showen ABBA Voyage, en annan stor Qarlbo-satsning. Som dessutom fallit enormt väl ut. Publiken har tuggat i sig konceptet och slickat sig runt munnen, med över en miljon sålda biljetter hittills. Samtidigt blir teknologin bakom avatarerna bättre och billigare högre upp på lärkurvan. En utrullning ligger i korten.

Folk som byggt ett världsbolag brukar tycka det är dags att leva litet gott, men du kör vidare till höger och vänster. Vad är det med dig?

”Jag kan inte stå still, det har jag aldrig kunnat”, säger han.

Mäta mångfald från rymden

Och det gör han som sagt inte nu heller. Han förflyttar sig, väger med kroppen åt olika håll och gestikulerar när han pratar. Som en uppskruvad fjäder, redo att dra igång när man släpper greppet om honom.

”Jag har pengar och möjligheter nu att göra en massa bra saker. Det får jag energi av. Biodiversity är en sån sak”, säger han.

(Ljudvolymen är verkligen ganska hög. Jag hör “biouniversitet” först och ställer ett par följdfrågor som måste förefallit väldigt underliga, innan jag äntligen förstår vad han pratar om.)

Jonsson berättar hur han träffade en expert på ekologisk mångfald, som nu jobbar för honom tillsammans med ett team på 15 personer. Gruppen utarbetar ett vetenskapligt mått på mångfald som ska användas för att certifiera skogsområden i hela världen. För projektet har Qarlbo Natural Assets köpt mark i flera länder, bland annat i Skottland och Uruguay, som används som forsknings- och pilotområden. För certifieringen har man valt att ta sig an skogsmark först eftersom den ledande forskare Jonsson lärde känna råkade kunna just skog. När insikt möter pragmatism och pengar går det snabbt fram.

”Man måste kunna mäta med satellit, annars kan vi inte skala upp globalt”, säger Jonsson. Spelplanen är alltid världen. Han får det att låta enkelt, men säger att han alltid har respekt för uppgiften. Det är inte lätt, man måste bara göra det ändå.

Bara två, tre år ska det dröja innan mätning och affärsmodell är på plats. Det är inte ett välgörenhetsprojekt, men han riktar marknadskrafterna åt rätt håll.

”Jag var ju miljömupp en gång i tiden. Demonstrerade mot kärnkraft och så. Jag gillar verkligen att kunna göra det här.”

Bella Italia

Allt handlar om att göra saker på ett nytt sätt, att göra det snabbt och att göra det bäst. För att det är så jäkla kul, verkar det som.

Conni Jonssons vibrerar av den där inre motorn. I mötet är han jordnära och en smula arrogant på samma gång, med en otålighet smarta människor kan utstråla om man inte hänger med. När man inser vidden av alla projekt gnager också en misstanke om att dygnet magiskt sträcker ut sig till 48 timmar för just honom.

Nästa i raden av Jonssons personliga passioner som kommer på tal är Italien.

”Jag älskar Italien. Jag har fyra hospitality-projekt där nu”, säger han.

Han pratar om sina investeringar i den sydtoscanska byn Porto Ercole, där Qarlbos dotterbolag Erqoles bland annat köpt en sardinfabrik nära stranden som stått oanvänd i 40 år. 30 miljoner euro är på väg att förvandla industrilokalerna till ett femstjärnigt spa- och hotellkomplex i lyxsegmentet. Andra hotell är redan öppnade.

Pressmeddelanden från Erqoles har lamenterat långdragna tillståndsprocesser för byggena. Man undrar hur det går ihop med Jonssons förkärlek för snabba ryck.

Tycker du inte det är rörigt att göra business i Italien?

”Nej!” Han viftar med handen som mot en fluga. “Italien är som det är bara. Det får ta tid. Det ordnar sig ju.”

Problem att lösa. Inte att diskutera.

Asien en öppen prärie

Bredvid passionerna för Italien, musik och skogscertifikat, följer Jonsson även EQT:s vidare resa. I sin fortsatta roll som ordförande och storägare i bolaget stöder han den ambition som annonserades tidigare under dagen: inom fem år ska det svenska bolaget springa förbi de amerikanska kolosserna Blackstone och KKR och kliva upp på tronen som världens största riskkapitalbolag. Sedan några år är det cementerade på tredjeplats i världen.

Jag säger nåt om att den amerikanska expansionen är intressant som del i den planen. Något rörigt resonemang om att giganternas hemmaplan och en marknad ofta är lurigare än man tror.

Conni Jonssons ansikte mörknar av mitt mossiga perspektiv.

”Nej”, säger han. ”Allt handlar om Asien. Ingen fattar det här. Om tio år kan EQT vara lika stora i Asien som USA och Europa tillsammans.”

Han lyckas titta både trött och intensivt på mig samtidigt. Ett sånt där läge när folk inte hänger med. Säkert många sådana stunder för Conni Jonsson.

De senfärdiga kan man inte låta stå i vägen. EQT är redo att röra sig snabbt nu, säger han. 2022-års köp av Baring Private Equity Asia var bara början. Varumärket i regionen är starkt, hjälpt av asiaternas positiva syn på Wallenbergarnas familjeetos.

”När de hör om ett företag i samma familj i fem generationer – de bara älskar det”, säger han.

Själv reser han till Asien 3-4 gånger per år och ser inga trade-offs eller prioriteringar egentligen. Indien är jätteintressant, men Kina också. Och resten av Sydostasien. Allt är i princip obruten mark för ambitiösa riskkapitalbolag.

Som vilda västern, en prärie som ligger öppen?

”Ja, precis! Det finns ju inga stora spelare där. Det finns utrymme där”, säger Jonsson.

Det är så EQT ska bli störst i världen?

”Ja.”

Men om västerlänningarna inte förstår, som du säger. Blir det inte ett problem att få med sig investerare och bolag på tåget?

Man ser på Jonsson att nu är det en annan människoart igen som ställt frågan. Den sort som ser en massa hinder överallt.

”Va? Nej. Det är bara att bryta in”, säger han.

Jag kan inte låta bli att brista ut i skratt åt hans sätt att säga det som en självklarhet. Man föreställer sig hur det skulle vara att försöka stoppa honom i styrelserummet eller någon annanstans.

Conni Jonsson tar inte illa upp för skrattet utan ler välvilligt. Och påpekar återigen att han alltid har respekt för uppgiften. Men även om saker är komplexa ska man ta sig an dem.

Klart EQT ska ta Asien.