Civilingenjörernas nya effektivare företag

Sverige var bland de nya industrinationerna, efter först en inledande period av liberalism som varade längre än andra. 

Många av de nya professionella storföretagsledarna tillskansade sig ägarmakten och efterträddes senare av sina söner. Steg för steg skildes ägandet och företagsledandet åt när ingenjörer tog över de stora tillverkande företagen.

De tre första storföretagen som tog form var Stora Kopparberg, Uddeholm och nämnda Gränges. Stora Kopparbergs bruksdisponent Erik Johan Ljungberg hade fått ordning på krisen i stålverket Domnarvet och låtit Skutskär för tillverkning av sulfitmassa samt tidningspappersbruket Kvarnsveden, tio gånger större än ett normalt pappersbruk vid den tiden. I Värmlandskonkurrenten Uddeholm satsade August Herrlenius på ett kraftigt investeringsprogram under första världskrigets inflationsperiod. För Grängesbolaget byggde den mytomspunne Hjalmar Lundbohm upp verksamheten på fjället i Kiruna för det häftenägda dotterbolaget LKAB. Staten hade gått in som hälftenägare. 

Lilla Sverige hade på några årtionden tidigt anammat de nya ståltekniker som inletts med Bessemerprocessen och som sedan förbättrats med Martin- och Thomasprocesserna. Sandviken var till och med först i världen att få Bessemer att fungera.

Bessemer blev ett industrigenombrott för Sandviken 1858 som firades med frimärke 100 år senare.

Sandviken och Fagersta tvingades när konkurrensen ökade att investera i stålprodukter av högre kvalitet och för speciell användning. Sandviken hade redan ett forskningslaboratorium. Alla dessa företag skulle anställa mer än 2 000 personer före första världskrigets slut. Civilingenjören Gustaf Dalén och riskkapitalisten och grundaren Axel Nordvall hade tagit en rad stororder på lysbojar i Sydamerika. Det kom order från Japan, Australien och Estland.

År 1912 hade varit ett märkligt år för Dalén, eftersom han genomförde upphettningsexperiment med gastuber och skadades svårt i en olycka. Synen gick inte att rädda. Troligen påverkade olyckan Nobelkommittén, som samma år gav honom Nobelpriset i fysik. Det omstridda priset gav Dalén nytt livsmod och han skulle leda företaget i många framgångsrika år.

Börstidningarna skrev om handelshus, grosshandlare, verkstäder med allmän inriktning och många företag i tekobranschen. Men telefonin, elkraften och den nya verkstadstekniken hade bäddat för en ny sorts ”unga industrier” med skalekonomi .

Skräddarsydda produkter för varje kund krävde dyra yrkesarbetare. Nu kunde i stället produkterna monteras ihop av standardiserade komponenter med rutinarbetare, enligt ”Yankee fashion”. Makten försköts uppåt till företagsledningen och ingenjörerna, en ny organisationsvåg svepte över amerikanska näringslivet men också Sverige och Tyskland

LM Ericsson med sina telefoner och telefonsystem, Separator med sin allt effektivare produktion av separatorer, Husqvarna med bland annat symaskiner, Bolinder med en ny fotogenmotor och SKF med kullager.

Intressanta nykomlingar i tillväxtligan blev förstås också rederikoncerner som Svenska Lloyd, Johnson och Broström. De senare fortfarande privatägda. Det började med bekvämlighetsflaggat utrangerat tonnage från Storbritannien. De engagerade sig i specialiserade varv som redan börjat spotta ut stora olje- och bulkfartyg. Första ordern hade gått till bröderna Nobel.

Bankerna ville också bli större och effektivare. Skandinaviska Banken och Svenska Handelsbanken skulle bildas efter en lång serie fusioner.

Truster var fortfarande i ropet. De gamla järnvägsverkstäderna fusionerades till ASJ. En rad metallbearbetande företag grundade Svenska Metallverken, och av en rad tryckerier med anrika Norstedts i spetsen blev det Sveriges Litografiska Tryckerier (SLT) 1913. Sockerbruken blev ”sockertrusten”. Sveriges Förenade Trikåfabriker bildades också detta år. Men mer spektakulärt var de båda tändstickstrusterna, först Jönköpingstrusten och sedan Kalmartrusten. I den senare drogs en ung byggentreprenör in: Ivar Kreuger.

Det finns ytterligare ett bolag som växte in i de storas krets med väldig fart, civilingenjören Sigfrid Edströms Asea blev ett av världens främsta elektrotekniska företag, delvis med hjälp av protektionistiska handtag från regeringen och ett antal order som Wallenbergarna hjälpte till att skaffa. Det gigantiska statliga Trollhättekraftverket blev företagets elddop. Asea blev ett kraftcentrum som ingen utomstående rådde på och en superkonsult för amerikansk modernisering av svensk industri