Chefsekonom: Omvärdera bilden av svensk ekonomi

Den första är globaliseringen och den ökade konkurrensen. Sverige har sedan 2007 tappat marknadsandelar i exporten, och jämför man med hur det brukar se ut i en konjunkturuppgång så bidrar inte svensk export till BNP-tillväxten som den brukar göra, framhåller Öberg.

En annan utmaning är det låga utbudet av bostäder och de högt belånade hushållen. Lösningen ligger oftast i en palett av olika åtgärder, däribland utbudet – medan debatten dock mest har fokuserat på efterfrågeproblem, framhåller chefsekonomen.

Sverige har vidare aldrig haft så stora problem med matchningen på arbetsmarknaden som vi har idag, fortsätter hon. Det är en tudelad arbetsmarknad som förstärks av en teknisk utveckling och digitalisering där arbetsmarknaden polariseras, jobben i mitten försvinner och många människor står utanför arbetsmarknaden.

“Det är främst de högutbildade som har fått jobben, medan bland de lågutbildade har sysselsättningen snarare minskat”, säger Öberg, som anser att regeringens politik dämpar sysselsättningen. Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar så minskar sysselsättningen med 25.000 heltidsjobb på några års sikt med regeringens politik, betonar hon.

Vidare blir befolkningens utbildningsnivå alltmer heterogen, samtidigt som skolans kvalitet har fallit jämfört med andra länder.

Till sist nämner Ann Öberg den, enligt henne, politiska oreda och bristande kostnadskontroll som regeringen har i ett läge där kostnaderna för flyktingmottagandet ökar.

Sammantaget är det en allt mer polariserad bild över den svenska ekonomin, där massarbetslöshet ställs mot rekordsysselsättning och god BNP-tillväxt ställs mot försämrat välstånd, sammanfattar Öberg. Till exempel har avståndet mellan BNP och BNP per capita aldrig varit så stort idag, säger hon.

Nyckeln för att få fart på ekonomin är enligt Öberg produktivitetstillväxten.

“I det perspektivet är det oroväckande att den knappt har utvecklats någonting sedan finanskrisen trots att produktiviteten brukar öka i en konjunkturuppgång.”

För att påverka produktiviteten är det enligt chefsekonomen delvis investeringar som krävs, både materiell och immateriella. Men investeringarna har inte tagit fart – trots att räntan är så låg.

Öberg hänvisar till Svenskt Näringslivs undersökningar med företag som visar att företagen anser att det inte är lönsamt att investera, bland annat på grund av brist på kompetent arbetskraft, en låg efterfrågan och krångliga lagar och regleringar.

Ann Öberg nämner de reformer som genomfördes efter 90-talskrisen och säger att “vi behöver återupptäcka vårt historiska framgångsrecept och ta tag i de reformer som man inte vågar ta.”

För detta krävs goda finanser. Det är dock redan ett ganska stort kostnadstryck i staten och chefsekonomen tror att det är oundvikligt att regeringen kommer att “dra nytta av den låga räntan och låna för att genomföra vissa saker.”

Hon vill dock betona att man också bör genomföra effektiviseringar och besparingar, reformera arbetsmarknaden och bostadsmarknaden samt förbättra integrationen på arbetsmarknaden.

“Det går inte att fortsätta att höja lägstalönerna hur mycket som helst, de kan inte öka mer än övriga löner gör”, säger chefsekonomen, som vidare anser att det idag är en alltför sammanpressad lönestruktur då det inte skiljer sig så mycket i lön för yrken som kräver olika utbildningsnivåer.

“Någonting positivt är att ett krisläge brukar möjliggöra sådant som tidigare är svårt. Regeringen kommer att söka vägar som man tidigare inte gjort”, konkluderar Ann Öberg.