”Business as usual”

Inget är sig likt, inget utom “Adolfrummet”. Ett år efter Adolf Lundins död är renoveringen av Vostok Naftas huvudkontor i full gång. Hurtsar och hyllor har specialbeställts för att gå i samma stil som den senaste årsredovisningen, i ett slags metalliskt rutmönster. Vostok Nafta har fått en ny, enhetlig och hypermodern företagsprofil. I korridorerna hänger stora fotografier föreställande unga ryssar. Också de är specialbeställda från fotografen Alexander Gronskij – “Rysslands svar på Jens Assur”, enligt Vostok Naftas vd Per Brilioth.

Men inne i Adolfrummet, ett stort konferensrum med flott utsikt över Blasieholmen, är allt som förr. Ett avlångt styrelsebord med en stor porträttmålning föreställande Adolf Lundin vid kortändan, en öppen spis och vid ett av fönstren ett ganska litet skrivbord av klassiskt snitt. Adolf Lundins bord. Intill skrivbordet en gammal jordglob, en sån där som säkert väger ett ton, tillverkad i massivt, mörkt trä och antagligen jämnårig med vetskapen att jorden inte är platt.

Det finns också flera kartor på Vostok Naftas huvudkontor. På väggen inne i Adolfrummet hänger en världskarta på minst 15 kvadratmeter, och inne i Per Brilioths rum täcks väggen av en minst lika stor karta över Ryssland. Vostok Nafta, och dess nybildade systerbolag Vostok Gas, som innehåller en hel del av Lundingruppens investeringar i österled, var Adolf Lundins verkliga “baby”, och det bolag där han stannade kvar som styrelseordförande ända tills han dog. De andra företagen lämnade han successivt över till sönerna Ian och Lukas i takt med att leukemin, som han diagnostiserades för i början av 2003, började kräva sin tribut. Adolf Lundin var “hands on” och ringde Per Brilioth minst en gång varje dag för att diskutera affärer och rysk makroekonomi och politik.

– Han hade en helt fantastisk magkänsla, och den magkänslan var väldig skarp. Han hade ju hållit på med det här i

40-45 år, säger Per Brilioth, som minns den första affär han gjorde utan att ha bollat med sin styrelseordförande.

– Den gjorde jag med Lukas, och det var inte så dramatiskt. Vi var ganska säkra på att vi hade fattat samma beslut om Adolf hade varit still around.

För till skillnad från det kaos som initialt uppstod i Stenbecksfären efter Jan Stenbecks bortgång, så har Lundingruppen efter Adolfs frånfälle präglats av “business as usual”. Sönerna Ian och Lukas har helt enkelt varit med och byggt upp imperiet, och kan dess olika verksamheter utan och innan. Och det är en del att hålla reda på. Lundingruppen består av 15 börsnoterade företag med ett sammanlagt värde på 110 miljarder kronor, ganska jämnt fördelade på mineralverksamhet, olja och gas. Företagens verksamheter finns spridda i hela världen. Inte undra på att det är kartor överallt på huvudkontoret.

Lukas Lundin är den som har axlat flest ordförandeuppdrag i gruppen, med tonvikt på gruppens mineralverksamhet. Ian Lundins tyngsta uppdrag är det som ordförande i Lundin Petroleum, och dessutom arbetar han mycket med familjestiftelsernas investeringar. För medan Lukas sägs vara väldigt lik sin far i det att han är en äventyrare och entreprenör som brinner för att göra affärer, är Ian den som står för gruppens, och familjens, mer långsiktiga planering.

Det mesta av familjens ägande i Lundingruppens alla bolag ligger i företaget Lorito Holdings samt ytterligare ett par bolag, som i sin tur ägs av en stiftelse. Stiftelsen kontrolleras av familjen Lundin, men exakt hur makten över den ser ut vill familjen inte kommentera. Adolf Lundins närmaste arvtagare är hustrun Eva samt sönerna Lukas och Ian och döttrarna Nico och Mona.

En annan sak som skiljer Lundingruppen från Stenbecksfären, och även från Wallenberg- och Handelsbanksfärerna, till exempel, är att det saknas ett holdingbolag. I Lundingruppen finns inget Investor, Kinnevik eller Industrivärden som sitter på makten över alla portföljbolag. I Lundingruppen har heller aldrig korsägande funnits, något som åtminstone för några år sedan var ett starkt utmärkande drag i de andra sfärerna.

Något investmentbolag som kontrollerar alla intressebolag lär det inte heller bli i framtiden. Däremot kommer det sannolikt att bli färre bolag. Det ideala skulle kanske vara ett olje- och gasbolag, ett gruvbolag och ett tredje bolag med övriga, lite mindre investeringar. Så långt kanske det aldrig går, men inriktningen är klar:

– Ja, det kommer att bli färre bolag. Mindre prospekteringsbolag kommer inte att vara kvar, medan de bolag som är kvar kommer att vara mycket större, säger Lukas Lundin till Affärsvärlden.

Betoningen ligger på större, och det är också så Lukas Lundin vill beskriva året som gått sedan pappa Adolf dog. På börsen har Lundingruppen dock inte riktigt hängt med, och till exempel Lundin Petroleum har drabbats av bakslag i form av en misslyckad och inställd avknoppning av sina brittiska och norska tillgångar samt en uppskjuten första borrning i det lovande oljefältet Lagansky i Kaspiska havet. Det senaste året har Lundin Petroleum-aktien backat med 17 procent och Lundin Mining, som är det överlägset största bolaget i gruppen, har efter en mycket svängig utveckling klättrat med blygsamma 6 procent.

– Det har varit lite upp och ned på aktiemarknaden, men allt som allt har bolagen blivit bättre, större och starkare. Så jag tycker att det har gått bra, säger Lukas Lundin.

Några affärer det senaste året: Lundin Mining har fusionerats med Eurozinc, och dessutom köpt gruvbolaget Tenke Mining, också det ett Lundinbolag. Lundin Mining har också köpt gruvbolaget Rio Narcea med en betydande nickelgruva i Spanien. Lundin Petroleum har fått in Gazprom som delägare i Lagansky, och Vostok Nafta har börsnoterat telefonkatalogföretaget Kontakt East på First North.

Lukas Lundin ser stor potential inom alla gruppens verksamhetsområden och tror att dagens fördelning, med lika mycket olja och gas som gruvverksamhet, kryddat med kanske 10 procent övriga investeringar, kommer att stå sig. Men om fem år kommer allt att vara större.

– Vi håller nu på med en massa saker som borde stärka oss, och det gäller både Lundin Petroleum, Lundin Mining och Vostok-bolagen. Om fem år kan gruppen nog vara dubbelt så stor som i dag.

Det som genom åren har drivit Lundinfamiljen framåt, och uppåt, är framför allt en ibland ofattbar tajming i affärer. Det främsta exemplet på senare år är kanske när Lundin Mining, då under namnet South Atlantic Ventures, sommaren 2004 köpte Zinkgruvan i södra Sverige. Zinkgruvan blev den första gruva som familjen Lundin skulle driva i egen regi, och förvärvet blev också startskottet för byggandet av företaget Lundin Mining, som fick sitt namn senare samma år. Och det ser nästan ut som om köpet också blev startskottet för det metallprisrally som sedan tog fart. I början av 2004 handlades zink kring 1 200 dollar per ton. I dag ligger priset runt 3 000 dollar. Samma hisnande utveckling har gällt koppar, också det en mycket viktig metall för Lundin Mining.

Adolf Lundin gjorde sig känd för att tidigare än de flesta spå ett stigande oljepris. När oljan fortfarande stod i 20-30 dollar per fat spådde han priser på uppåt 70 dollar, något som snart också blev fallet. I dag handlas oljan kring 74 dollar per fat, men Lundinarna tror inte att toppen är nådd.

– Vi tror att vi håller på att närma oss en oljechock. Den kan komma när som helst och inom två år. Vi kan då få se priser som når 200 dollar per fat, sa Ian Lundin nyligen till tidningen Aktiespararen.

Och Lukas tror att både zink- och kopparpriset kommer att fortsätta uppåt. Detta medan flertalet analytiker spår fallande priser för de närmaste åren. Exempelvis investmentbanken Goldman Sachs tror att både koppar- och zinkpriset kommer att falla runt 15 procent från dagens nivåer till 2010.

– Både zink och koppar kommer att vara mycket starka i tio år till. På olja råder det en stor brist, men för metaller handlar det mer om att det tar så lång tid för nya fyndigheter att komma i produktion. Kanske kan priserna stiga ytterligare 50 procent, säger Lukas Lundin till Affärsvärlden.