Britterna ångar på

Tony Blairs inhemska belackare kallar honom för en knähund till president George W Bush. Nu börjar dessutom den engelska ekonomin likna en miniversion av USA.

Landet har växande underskott i såväl statsbudgeten som i handeln med utlandet. Men det finns också betydande olikheter, som en fortsatt stark brittisk valuta och en centralbank som redan börjat rycka i räntebromsen för att den ekonomiska utvecklingen inte ska skena i väg.

Storbritannien har varit stjärnan i Europasamarbetet under den internationella lågkonjunkturen. Genom offensiva budgetåtgärder, en stark arbetsmarknad och lånebenägna hushåll har landet klarat sig från alla ekonomiska problem på ett närmast osannolikt sätt.

Men nu när den internationella konjunkturen är på väg upp ser den ekonomiska fasaden något solkigare ut. Budgetunderskotten växer snabbt, bostads- marknaden är överhettad, hushållen överbelånade och då pundet åter har stärkts har den efterlängtade uppgången för industrisektorn gått i stå. Samtidigt har den brittiska centralbanken höjt räntorna för att stävja fastighetsmarknaden och den närmast explosionsartade utvecklingen av hushållens belåning.

För att ta det från början: I förra veckan presenterade finansminister Gordon Brown budgeten för de kommande åren. Han räknar med att budgetunderskottet blir drygt tre procent av BNP.

En dramatisk försämring från överskottet på 1,5 procent för budgetåret 2001/2002. Den här finanspolitiska expansionen är ett tungt skäl till att britterna klarat nedgången förhållandevis hyggligt. Men nu är det tomt i budgetarsenalen.

Byråkraterna i Bryssel har börjat mullra, men det kan britterna rycka på axlarna åt. Viljan att gå med i EMU är i princip noll.

I landet finns påtaliga överhettningstendenser på fastighetsmarknaden, i hushållens skuldsättning och på arbetsmarknaden. För när vi i Sverige oroar oss över stigande fastighetspriser under de närmaste åren, så kan britterna peka på ett drygt decennium med kraftigt stigande fastighetspriser. De flesta analytiker räknar med en rekyl på bostadsmarknaden.

Då sjunker konsumtionen, eftersom hushållen använt de stigande huspriserna för att låna mer pengar. I februari steg utlåningen till hushåll med 14 procent. Jämfört med Storbritanniens hushåll är de svenska synnerligen solida.

En ljuspunkt är den fortsatt starka arbetsmarknaden som ännu inte gett utslag i form av högre inflation. I februari sjönk antalet sökande av arbetslöshetsunderstöd till 2,9 procent – den lägsta nivån sedan tidigt 1970-tal.

För att britterna ska lyckas krävs dock att industrin tar fart. Det fanns hoppfulla tecken i slutet av förra året när pundet försvagades. Numera har pundet stärkts och viss besvikelse börjar synas bland brittiska industriledare. Det krävs därför en betydligt starkare omvärldskonjunktur eller ett svagare pund för att industrin ska ta över som tillväxtmotor.

Ska centralbanken lyckas balansera köpglada och överbelånade konsumenter, en offentlig sektor som borde strama åt och samtidigt få fart på industrin?

I år har räntan höjts två gånger, till stor del på grund av de stigande fastighetspriserna. Det kan löna sig att följa hur väl Bank of England lyckas i sin strategi. Går det bra så kommer den svenska riksbanken att följa dem i spåren.

Även i år lär dock den brittiska ekonomin utklassa Kontinentaleuropa.