Branschens största affärer: Storuppdragen betalar kalaset

Det betyder en del att komma högt upp på listor, även om många advokater rynkar på näsan åt sådana sammanställningar.

Den byrå eller individ som kommer högt upp i en rankning brukar vara nöjd, medan den som hamnar längre ner genast börjar tala om bristfälliga mätmetoder, beloppsbegränsningar, geografiskt urval, insamling av uppgifter (som ofta bygger på frivillig rapportering) samt det faktum att bedömarens subjektiva kriterier vägs in.

På grund av internationaliseringen blir det allt oftare någon av de stora internationella anglosaxiska byråerna som tar hem spelet när en storaffär kommer på tal. Lokala underkonsulter tillmäts inte samma vikt som den ledande rådgivaren.

I Norden där marknaden är liten får stora transaktioner, till exempel den föreslagna sammanslagningen mellan SEB och Föreningssparbanken förra året, stor genomslagskraft (se tabell).

Efterfrågad bevakning

Kvaliteten på sammanställningar varierar kraftigt, men det görs ansträngningar för att skapa en mer heltäckande rapportering. Framför allt i London, Europas finanscentrum, finns det en efterfrågan på omvärldsanalys och konkurrentbevakning.

Merger Market.com är något så ovanligt som ett lönsamt dotcom-företag. Företaget startades för tre år sedan av en grupp ekonomijournalister och det har slagit mynt av informationsbehovet kring de transaktioner som görs i Europa. På armlängds avstånd från Londons citykärna bevakar de företaget marknaden för de stora investmentbankirerna om alla köp- och förvärv i Europa som överstiger beloppsgränsen 15 miljoner euro. Företaget kartlägger inblandade finansiella och juridiska rådgivare. En stab av journalister kommenterar affärerna.

Kraftigt motstånd

När företaget startade var motståndet hos informationsgivarna ganska kompakt. Därefter har researchen lett till fullständig täckning, frivillig och automatisk rapportering från bankirerna själva och därmed bättre kvalitet. Om uppgifterna inte kommer från rådgivarna själva luskar Merger Markets medarbetare reda på det via rådgivarnas konkurrenter eller egna källor. Vid det här laget har bankirerna lärt sig att det inte är någon mening att slingra sig. Informationen kommer fram ändå. Därmed ökar öppenheten och kvaliteten på Merger Markets information har successivt förbättrats. Det gäller även informationen om de juridiska rådgivarna.

Krut på information

Det är viktigt att skaffa sig ett gott rykte och klienter med pengar i kassan. Byråerna lägger därför ner allt större krut och möda på att sprida information som kan ge goda relationer, nya fina uppdrag och ett starkare varumärke.

– Man ska inte ha någon övertro på tablåer, men de speglar en trend åtminstone över tiden.

Vi har blivit mer medvetna om betydelsen och tillhandhåller väsentligt mer information än tidigare, säger Rolf Johansson, vd för svenska Linklaters, som själv bryr sig mest om det betyg som byrån och enskilda advokater får i branschbiblarna Legal 500 och Chambers sammanställningar.

Viktigt är att dessa sammanställningar också i hög grad görs på subjektiv grund genom intervjuer på den skandinaviska marknaden. Därmed finns det en uppenbar risk för en inneboende tröghet, eftersom advokater ska rekommendera konkurrenter. Faran är att en liten elitskara kliar varandras ryggar, vilket gör det svårare för nya förmågor att bryta sig in.

– Ju fler som ägnar sig åt att granska advokaterna, deras verksamhet och intjäningsförmåga, desto snabbare kommer utvecklingen mot större öppenhet att gå, säger Tom Freeman, chefredaktör för Legal Business i London, som anser att klimatet är förhållandevis öppet i Sverige. I Tyskland finns det ett kompakt motstånd mot att journalister och andra lägger näsan i blöt och vill veta mer om advokaternas affärer.

Det betyder inte att det inte återstår saker att göra i Sverige. Den information som rör klientrelationerna kommer alltid att vara hemlig så länge som klienten önskar. Många klienter tycker dock att information är av godo och har inget problem med att synas tillsammans med sina advokater när en affär väl är i hamn. Det blir ett slags ömsesidig varumärkessnyltning.

Däremot det lär dröja innan byråerna frivilligt rapporterar sina resultat och vinstmarginal även om till exempel byråer som Vinge säger sig vilja bli mer öppna när det gäller den egna verksamheten. Som de flesta mellanhänder vill svenska affärsjurister knappast skylta med hur mycket goda råd kostar. Inte heller vill de få sin egen ekonomi och person synad i sömmarna.

Det är förståeligt men knappast tidsenligt.