BÖRSKOMMENTAR: Svagare börs resten av 1997

Stockholmsbörsen kommer inte att utvecklas lika starkt underresten av 1997 som under första halvåret.

Affärsvärlden har visserligen, hittills i varje fall, haft fel isina förutsägelser om börsutvecklingen 1997. I januari skrev viatt toppen var nådd efter en indexuppgång i fjol på 38 procent.Lyftet 1996 bottnade i en mycket positiv ränteutveckling iSverige och internationellt. Avkastningskraven skrevs successivtned, och kurserna steg. Därtill fanns, och finns alltjämt, ettstarkt kapitalflöde till aktiemarknaden.

FRUKTADE USA-INFLATIONAffärsvärldens prognos i januari för aktiemarknaden 1997 byggdepå att räntenedgången var över eftersom den starka och utdragnakonjunkturuppgången i USA riskerade att leda tillinflationstryck i den amerikanska ekonomin och därmed ennedkylning genom korträntehöjningar från centralbanken. Tillviss del har vi fått rätt i detta avseende, men, som det visadesig, inflationsfaran var överdriven.

Den amerikanska centralbanken höjde styrräntorna i mars, menbara en gång. Historiskt har annars en korträntehöjning följtsav flera. Så kan visserligen alltjämt bli fallet, menstalltipset är att centralbankschefen Alan Greenspan avvaktartills åtminstone framåt höstkanten. Vårens statistik tydernämligen på att det inte finns ett påtagligt inflationshot,eller snarare räntehot, för närvarande.

Affärsvärldens skrev också i början av året att lättflyktigakapitalflöden till aktiemarknaden inte är tillräckligt för attbygga en uthållig kurskalkyl. Aktier är inga tavlor (låt varaatt aktievinster säkerligen påverkar konstmarknaden) medgodtyckliga värden, utan styrs av den underliggande vinst- ochkassaflödeskapaciteten i industrin.

Så sant, och eftersom de internationella kapitalflödena (framförallt från fonder och institutioner i USA) är korrelerat tillnivån på korträntorna har pengarna fortsatt att strömma tillaktiemarknaden. Kapitalflödet kan dock snabbt ändra riktning omdet visar sig att inflationen tar fart i USA. Men, som sagt,detta är inget hot mot Stockholmsbörsen så länge de amerikanskaräntorna förblir låga.

Däremot finns det en gräns för hur högt aktier kan värderas.Indexuppgången hittills i år på 24 procent, och i viss mån ävenfjolårets kraftiga räntedrivna uppgång, bottnar också iförhoppningar om en stark vinsttillväxt i företagen.Förväntningarna är att vinstlyft i år, men i synnerhet 1998 ochåret därpå, skall föra ner värderingsmultiplarna till merrimliga nivåer. Börsen måste alltså klara en övergång från ränte– och likviditetsstyrning till vinststyrning. Visst är det inteomöjligt att fortsatta räntefall lyckas skrämma upp börsenytterligare, men förutsättningarna för detta är inte så storaeftersom räntenivåerna redan är historiskt låga.

Nej, istället måste börssaktörerna nu sätta sin tillit tillbolagens förmåga att generera tillräckligt stora vinster. Inuvarande aktiekurser, låt vara att det alltid är svårt attavgöra vad som är en rimlig värdering, ligger en förhållandevissnabb vinstutveckling som, enligt konsensusuppfattningen påbörsen, kulminerar 1999. Visserligen är förväntningarna påvinsttillväxten inte lika stor i procent som efter kronkrisen1992, men den här gången skall vinsterna lyfta från en redanmycket hög nivå.

KRÄVER ÖKADE VOLYMERIdag är det också svårt att se, oavsett hur starkkonjunkturutvecklingen blir, hur bolagen skall få draghjälp avbättre priser framöver. Inflationen är tillbakapressad, ochvinstlyften måste därför i betydande utsträckning komma frånstigande volymer. Till saken hör att analysfirmorna justerat nedvinstförväntningarna för nästa år, vilket fått förhållandevislitet genomslag i kurssättningen.

Det verkar som börsaktörerna skjuter vinstproblematiken framförsig, i förhoppningen att allt ändå kommer att ordna sig till detbästa framöver. Affärsvärldens bedömning är dock attnervositeten kommer att öka under hösten och att Generalindexinte kommer att utvecklas särskilt starkt under resten av 1997.