Börsgolvet: Förpackat och klart

Kön ringlar lång utanför Handelshögskolan på Sveavägen. Lördagens finanspanel  “Varför är kronan så svag?” lockar hela Sveriges finanselit.

“Det här dramat har pågått i åratal, nu vill vi se hur filmen slutar!” hojtar småfrusen valutatrader.

I väntan på att portarna ska slås upp skickas ett tummat säljprospekt runt i kön, med rubriken “Till Salu: Oberoende fondbolag“.

“Oj, är det Didner & Gerge? Det har varit lite tunt med avkastning där”, undrar en fondandelsägare som hoppats att förvaltaren Per Johansson skulle regna manna över portföljen.

“Kanske det, eller så är det Lannebo Fonder? Det har ju varit strömhopp i ledningen och verkar vara krispig stämning i lunchrummet även där”, säger en förvaltare som läser mellan raderna.

En försenad finansman tycker sig skymta Pär Boman under ett Volvo-paraply.

“Med tanke på att han avsagt sig styrelseuppdragen i både SCA och Essity så lär han nog gasa på i ordförande-sätet på Volvo innan helgen är över”.

“Tack och lov så är jag kort Volvo, vad kan han om teknik?”, undrar en hedgefondförvaltare som skakar lätt på huvudet innan han fortsätter lägga ut texten.

“Min kortposition i Stora Enso får också ligga kvar. Att Annica Bresky fick sluta som VD förändrar inget då det är styrelsen som är problemet. Strategin har ju varit usel sedan Jesus fick skägg. Investera mångmiljarder i Kina för att göra massa i ett land som inte har nån skog? Och nu konvertera till förpackningsmaskiner för att vara klara lagom tills marknaden är mättad? Snacka om att bränna flis.”

Två rutinerade ränterävar skakar på huvudet åt sina jaktmarker.

“Tittar man på realränteobligationer och implicit inflationsförväntan så är det ju rätt sjukt att marknaden prisar in samma långsiktiga inflation idag som den gjorde 2019 – strax under 2%. Men det är nog inte så mycket en fråga om förtroende för Riksbanken som en effekt av utbud och efterfrågan. Särskilt i Sverige är det ju knapphetsprissättning på statsobligationer och många köpare som är tvingade att äga dem.”

Finska Etteplan blåser förbi på Sveavägen och tutar för vinstvarning.

“Att konsulterna har det kämpigt är inte direkt någon nyhet. Håll i hatten för det ser riktigt stormigt ut för flera konsulter”, konstaterar en vindtät strateg.

En blodröd Bloody Mary på Brasserie Balzac spanar ut över den mörka M&A-himlen:

“Försäljningen av Mölndalsbaserade Wellspect gick aldrig i mål. Värderingen på 10 miljarder verkar varken EQT eller KKR tycka är rimlig. Synd på ett så fint high-end medtechbolag. Nu återstår att se vad ägaren amerikanska Dentsply Sirona gör härnäst.”

En espresso martini försöker pigga upp stämningen.

”Det gick ju great för Great Security! Det brittiska riskkapitalbolaget EMK har fått exklusivitet på att förvärva bolaget och verkar fortsätta sitt uppköpskorståg bland nordiska säkerhetsföretag.”

Inne i värmen på Bank Hotels brunch snackas det case.

”Truecaller, ingen pratar om blankningstoryn numera. Trucaller kommer troligen växa 30% nästa år och värderas till typ 12x rörelsevinsten. Det är helt klart för billigt”, säger en haussad mäklare och går loss på sin hollandaisedrypande Eggs Benedict.

Analytikern i sällskapet häller sirap på våfflorna:

”Många gnäller på att likviditeten bland småbolagen är obefintlig. Ja, så är det, men det skapar ju också otroliga möjligheter. Det finns mer än ett dussin småbolagsfonder som ligger snett i majoriteten av sina innehav och inte vill något hellre än att sälja. Börja leta bland havererade 2021-IPO:s så har du gjort halva hemläxan!”

“Jojo, en hel del kvalitetsbolag har kommit ned mycket i värdering, men bara för att de gått från P/E 60 till 30x så betyder det inte köpläge”, kontrar en skånsk aktieveteran som kan sin sak.

På andra sidan Öresund händer det grejer. Thornico Holding som är huvudägare i danska äggkartongtillverkaren Brødrene Hartmann, vill köpa ut bolaget för 300 kronor aktien och avnotera. Handelsbanken Fonder är näst största ägare med knappt 5%.

“Måtte inte detta skambud gå igenom”, frustar en småsparare som lagt alla ägg i samma kartong.