Borgerlig politik: Splittring på ytan

De borgerliga oppositionspartierna har en viss enighet iinriktningen, men tycks föredra att betona olikheterna. Deborgerliga oppositionspartiernas riksdagsmotioner med anledningav regeringens vårbudget visar både likheter och olikheter. Detfinns en grundläggande enighet om bättre villkor för företagandeoch sparande, om förändring av a-kassan och spelreglerna påarbetsmarknaden samt t.ex. slopande av värnskatten och sänktfastighetsskatt.

Samtidigt tycks folkpartiet och kristdemokraterna ha behov avatt försöka fjärma sig från moderaternas politik och visa minstlika stor känslighet som socialdemokraterna för opinionens kravpå mera pengar till vård, omsorg och skola.

De båda mindre partierna har problem med låga opinionstal ochvill väl undvika att bli bortblåsta när socialdemokraterna införvalet nästa år satsar sitt tunga artilleri på att bekämpahögerpolitiken. Rent taktiskt är det kanske bra för detborgerliga blocket om de två mindre partierna på detta sättförsöker ta röster från socialdemokraterna. Problemet är förståsatt det kan försvåra en eventuell regeringsbildning. Men detfinns alltså en samsyn i flera viktiga frågor, även om den intealltid kommer till uttryck i konkreta förslag. Särskiltkristdemokraterna verkar ha alltför svårt att få budgeten att gåihop för att kunna acceptera nämnvärda skattesänkningar. De harockså en svårtolkad inställning till den föreslagnakärnkraftsavvecklingen.

Moderaterna går förstås längst i fråga om skattesänkningar ochutgiftsnedskärningar. Partiet vill minska de offentligautgifterna med 50 miljarder kronor nästa år, med 71 miljarderåret därpå och med 83 miljarder år 2000.

En av moderaternas huvudtankar är att man skall sänka skatternakraftigt för låg- och medelinkomsttagare. Man skall kunna levapå sin lön, lyder slagordet för det som tidigare benämndesrundgång.

På längre sikt vill moderaterna minska den offentligautgiftskvoten från 62 till 50 procent vilket skulle innebärautgiftsnedskärningar med över 200 miljarder, och motsvarandeskattesänkningar. Dessa planer måste man nog jämka kraftigt föratt få med sig fp och kd.

Bland moderaternas förslag, som delvis får stöd av båda ellernågot av de andra partierna, kan nämnas slopad dubbelbeskattningoch även i övrigt skattelindringar för småföretag, sänktaegenavgifter i sjukförsäkringen, återgång till två veckorssjuklöneperiod för företagen, höjda egenavgifter till a-kassan,höjd matmoms, privatisering av statliga och kommunala företag,skattereduktion för hushållstjänster, fördubblat avdrag förpensionsförsäkring och sänkt förmögenhetsskatt. En hel del kännsigen från den förra regeringsperioden.

Däremot är moderaterna ensamma bl.a. om att vilja behålla 75procents ersättning (i stället för 80) i socialförsäkringarna,att höja anslaget till försvaret samt att minska anslagen tillbistånd och invandring.

Den största avvikelsen gentemot de andra är förslagen omkraftiga skattesänkningar på olika områden, som sänktkommunalskatt med 1,50 kr både 1998 och 1999 (som finansieras avstaten), höjning av grundavdraget, sänkning av egenavgifternamed hela sex procentenheter 1999 och på längre sikt sänkning avkommunalskatten med fem kronor och av momsen till högst 21procent.

Folkpartiet vill sänka skatter med 35 miljarder kronor, men villi gengäld bland annat höja matmomsen. Nettot iutgiftsnedskärningar blir omkring 15 miljarder.

Kristdemokraterna tillgodoräknar sig att dess politik sägsmedföra lägre arbetslöshet och därmed mindre utgifter.