Bomberna på hemmafronten

Optimisterna har länge hävdat att den amerikanska tillväxtpotentialen är så stor att dollarn kommer att stärkas och att “tillfälliga” budget- och bytesbalansunderskott bara är små fartgupp.

Pessimisterna hävdar å sin sida att tillväxtens pris är en ohållbar skulduppbyggnad i såväl den offentliga sektorn som i nationen USA. Lägg till att hushållen sparar för lite för att klara sina framtida åtaganden och det går att se en relativt svag tillväxt i USA, inte bara under det här året utan även under kommande fem år, om obalanserna ska rättas till.

Affärsvärlden tillhör pessimisterna. USA:s tillväxt bygger allt mer på lös sand. Det inser numera finansmarknaderna och därför tvivlar dessa på USA-dollarn.

Den amerikanska statsbudgeten försvagas i rekordfart. Det som för några år sedan såg ut att bli gigantiska överskott har förbytts i väldiga underskott. De senaste prognoserna indikerar underskott på 4-5 procent av BNP under 2003. Då ska man komma ihåg att den amerikanska statsapparaten är liten och att kostnaderna för ett krig och dess efterbörd inte är medräknade fullt ut.

Görs inget för att stoppa den skenande utvecklingen så kommer den amerikanska statsskulden som andel av BNP att ligga på 65-70 procent om några år. Det pressar upp realräntan och tränger ut privata investeringar.

Samtidigt måste landet fortsätta att locka till sig utländskt kapital för att betala det stigande underskottet i handeln med omvärlden. I förra veckan kom siffror från det amerikanska handelsdepartementet som visar att 2002 blev ett dystert rekordår. Handeln med utlandet genererade ett underskott på monstruösa 435 miljarder dollar.

Att dollarn har försvagats kan förbättra situationen, men uppförsbacken är lång. Mycket av den amerikanska industrin som ska stå för exportlyftet har slagits ut under de senaste åren.

I hushållssektorn ökar visserligen sparandet, men är fortfarande alldeles för litet. I USA har företagen tidigare stått för en hel del av pensionsavsättningarna, men nu vill Bush-administrationen att ansvaret i högre grad ska läggas på individen. Regeringen planerar bland annat att införa nya, skattefria konton för privata pensionsavsättningar. Det betyder att hushållssparandet måste upp rejält under de kommande åren. I så fall kommer den privata konsumtionen att hållas tillbaka.

Lägger man samman de tre nämnda negativa faktorerna – budgetunderskottet, handelsunderskottet och den svaga konsumtionen – är det svårt att se hur amerikansk ekonomi ska kunna växa med någon särskilt stor kraft. Bedömningen är därför att det blir några kärva år för USA.

Det skulle därför inte förvåna om det dyker upp en demokratisk kandidat i presidentvalet 2004 som tar fasta på den dåliga ekonomin. Valstrategin blir enkel. Utmanaren behöver bara kopiera Bill Clintons framgångsrika slogan från 1992: “It´s the economy, stupid.”