Blickar mot börsen

Engelbrektsplan 1 i korsningen mellan Birger Jarlsgatan och Engelbrektsgatan på Östermalm i Stockholm rymmer många företag. Där finns det börsnoterade fastighetsbolaget Sagax och venturekapitalfonden Healthcap. Men huset, beläget precis intill Humlegården och finanshjärtat Stureplan, huserar även en relativt anonym men snabbväxande svensk industrigrupp som i år beräknas omsätta över 3 miljarder kronor.

Volati – som betyder de flög på italienska – grundades 2003 av Karl Perlhagen och Patrik Wahlén. Bolaget har i dag ett drygt 40-tal ­rörelsedrivna bolag i 15 länder. Omsättningen proforma har vuxit till 3,2 miljarder kronor och rörelseresultatet (ebita) proforma till 314 miljoner kronor vid utgången av halvårsrapporten som presenterades i somras.

Volatis affärsidé är att förvärva och utveckla stabila och välskötta små och medelstora bolag, i olika branscher till rimliga värderingar. Det stabila kassaflödet används för att utveckla verksamheten och göra nya förvärv. Transaktionsvärdet ligger oftast på mellan 50 och 300 miljoner kronor. Det gör att Volati inte möter lika stor konkurrens om objekten som många andra. Bolagen de ­köper är helt enkelt för stora för privatpersoner och för små för de stora private equity-bolagen (pe-bolagen).

Det är inte helt lätt att rita in Volati på en branschkarta. Gruppen kan ses både som ett industrikonglomerat, ett pe-bolag eller ett investmentbolag. Själva jämför de sig helst med börsnoterade Lifco, Lagercrantz och Indutrade.

– Vi ser stora likheter med de bolag som kombinerar industriell logik med M&A-­aktiviteter. Historiskt har vi försökt ta de bästa bitarna från de klassiska investmentbolagen, familjebolagen och pe-bolagen, säger Patrik Wahlén med 32 procent av aktierna i Volati.

Det som framför allt skiljer Volati från de flesta pe-bolagen är tidshorisonten för ägandet.

– Vi brukar säga att vi ska äga för evigt, leva på kassaflödet och utveckla verksamheten, säger Karl Perlhagen som i dag är styrelseordförande och största ägare med 57 procent av aktierna.

Det finns med andra ord ingen exitstrategi.

***

Duon Perlhagen och Wahlén lärde känna varandra under ekonomistudierna på Lunds universitet i början av 1990-talet. Ingen av dem har plockat ut någon examen inom nationalekonomi, men enligt Karl Perlhagen saknar han bara ett pm i ekonomisk historia.

Perlhagen närde redan under studietiden egna private equity-drömmar. Men det stannade vid just drömmar. I stället hamnade han på ett riskkapitalbolag inom hälsovård. Några år senare, 1996, grundade han läkemedelsbolaget Cross Pharma tillsammans med sin far. Det blev en pionjär inom parallellimport av läkemedel. Efter bara ett par år omsatte Cross Pharma över halvmiljarden och 1999 gick bolaget samman med Meda. Cross Pharma erhöll 51 procent av aktierna.

Karl Perhagen anställdes som cfo och i samma veva blev Anders Lönner vd i Meda. Resten är historia, som det brukar heta. Meda förvärvades tidigare i år av det amerikanska läkemedelsbolaget Mylan för 84 miljarder kronor.

Karl Perlhagen lämnade dock Meda ­redan 2001, då utan att ha någon riktig plan. Men han hade tankar på att starta ett eget bolag, som skulle förvärva generations­skiftesbolag som 40-talisterna ville lämna, till låga multiplar.

Över en Biff Rydberg på Restaurang Prinsen i Stockholm sålde han in sin idé till medgrundaren Patrik Wahlén, som hade sin bakgrund på managementkonsultbolaget E&Y och på den finska kemikoncernen Kemira. Det blev match direkt och år 2003 grundades Volati.

Duon inledde med att plöja rapporter kring hur stort problemet med generationsskifte skulle bli. Utifrån det mejslades strategin ut. Sett i backspegeln visade sig den påstådda problematiken vara betydligt överdriven. Båda två räknade med att 40-­talisterna gladeligen skulle sätta sina livsverk i deras händer. I verkligheten visade det sig förvånansvärt svårt att ens få komma till förhandlingsbordet.

– Jag hade ju sålt konsulttjänster i min ­tidigare roll och tänkte att shit vad skönt att sitta på köpsidan, nu kommer man få mycket kärlek. Men vad vi inte tänkte på var att de som säljer helst vill sälja till personer som köpt tidigare, så att de vet att det blir affär, säger Patrik Wahlén.

Ägarduon skrev brev till företagsmäklare och ringde samtal till rådgivare, men det visade sig svårt att ens få tillgång till säljprospekten. De saknade det som på finansspråk kallas för deal certainty. För att släppa in någon i en förvärvsprocess måste man veta att man kommer i mål. Inflödet av intressanta bolag var ytterst begränsat och ibland upplevde duon att de endast fick titta på bolag som andra redan hade förkastat.

Vändpunkten kom i februari 2004. Patrik Wahlén åkte ner till Bjertorps slott utanför Kvänum och träffade Uno Broberg och Mats Grönberg, grundare av Tornum. Bolaget var marknadsledare i Norden inom tork- och lagringsanläggningar till lantbruk och spannmålsindustri. Karl Perlhagen var inte lika entusiastisk över det lite udda caset, ­eftersom investeringen låg utanför de ramar som de satt upp. Volati skulle till exempel bara köpa bolag som de förstod sig på, gärna konjunkturokänsligt och helst nära Stockholm för att undvika för mycket resor.

Affären blev dock av, framför allt för att duon såg två viktiga egenskaper som har genomsyrat förvärvsstrategin sedan dess. För det första fanns en obligation i affären som bestod i ett stabilt och starkt kassa­flöde från den marknadsledande positionen i Sverige och Norge. Dessutom fanns en option för framtida expansion som inte låg i pris­lappen. Investeringshypotesen var att ­Östeuropa stod inför en kraftig modernisering av sitt jordbruk. Dessutom förväntades köttkonsumtionen öka och därmed även spannmålsproduktionen. Investeringen blev mer än lyckad. Tornum har mer än fyrfaldigat omsättningen sedan Volati tog över.

Eftersom Tornum vid köptillfället inte var positionerat som ett tillväxtbolag var förvärvsmultiplarna inte särskilt höga. Den ­exakta multipeln är inte känd men ett ­typiskt sådant förvärv hamnar på ett skuldfritt värde kring 5 gånger ebitda (rörelse­resultatet före avskrivningar). I genomsnitt har ­Volati betalat 4,7 gånger ebitda eller volymvägt 5,8 gånger. I den siffran ingår förvärvet av Lomond Industrier, Volatis största förvärv hittills.

Den initiala finansieringen till Tornum kom från Perlhagens familj och den lyckosamma utvecklingen i Meda.

– Meda hade en hygglig utveckling även om vi hoppade av typ 70 miljarder för tidigt, säger Karl Perlhagen samtidigt som Patrik Wahlén skrattar ljudligt och hjärtligt.

***

I Affärsvärldens ögon liknar Volati mer Indutrade och Lifco än teknikhandelskoncernen Lagercrantz, som i större utsträckning än de andra jagar synergier. Volati förespråkar decentralisering och tror på lokalt entreprenörskap. Med affärsområdena Handel och Industri påminner ­Volati även om Midway. Utvecklingen är dock ­väsensskild. Medan Midway stått och stampat de senaste tio åren har Volati expanderat i rask takt (se Affärsvärldens sammanställning av börsens förvärvande industri­grupper ovan).

Riskaversionen är, enligt Volatis grundare, hög och många potentiella affärer har passerat förbi. Varje år granskar investeringskommittén, ledd av ordförande Patrik Wahlén, cirka 100 till 150 potentiella förvärvs­objekt. Endast ett fåtal fastnar i det finmaskiga nätet. Devisen är att hellre tacka nej till en bra affär än att riskera att tacka ja till en dålig.

Sedan starten 2003 har Volati förvärvat 22 bolag varav fyra stycken det senaste året. Flera av dessa är tilläggsförvärv. Expansionen har resulterat i en årlig genomsnittlig vinstökning (ebita) på höga 38 procent per år sedan start och 27 procent de senaste fem åren. Motsvarande siffror för den genomsnittliga avkastningen på eget kapital är 50 respektive 31 procent, vilket är exceptionellt högt.

De oftast helägda innehaven spänner över vitt skilda områden inom Handel, Konsument och Industri där Handel utgör det största. I de två första segmenten ingår till exempel järn- och bygghandelsbolaget Lomond Industrier, e-handelsbolaget Lantbutiken , bilbesiktningsbolaget Besikta och distributören Naturamed Pharma. Inom Industri ingår Corroventa som tillverkar utrustning för hantering av vattenskador liksom bolagets första investering Tornum, marknadsledaren inom utrustning åt spannmålsindustrin.

Volati strävar efter låg operationell risk. Den finansiella risken är dock något högre. Nettoskulden i relation till ebitda vid utgången av det andra kvartalet 2016 var 2,2 gånger, vilket är i linje med bolagets målsättning.

***

Ägarduon är ledigt klädda, ger ett sympatiskt intryck och skrattar mycket och ofta tillsammans under intervjun. Patrik Wahlén får något mer airtime. Efter alla år vet de otäckt väl vad den andre tycker och vill. De förklarar det som en typ av äktenskap.

Båda är drivna som personer. Karl Perlhagen är den utpräglade entreprenören, medan Patrik Wahlén lägger mest vikt vid strukturen. Wahlén hade vd-rollen i nästan elva år innan han lämnade över till Mårten Andersson våren 2014.

De arbetar hårt, men förnekar bestämt att det råder investmentbanksklimat på kontoret.

– Volati är inget facetimeställe, hävdar de.

Underförstått: vi är här och jobbar när det behövs.

Det hindrar dem inte från att uppmuntra tävlingsinstinkten. På hemsidan presenteras till exempel hur många maraton, triathlon och Vasalopp som respektive medarbetare har genomfört.

I dag agerar ägarduon framför allt senior advisors i bolaget. Fokus ligger på den fortsatta förvärvsjakten. Utöver den initiala ­finansieringen som togs in av Perlhagens för att förvärva Tornum, har Volati enbart tagit in extern finansiering en gång. Förra sommaren gav bolaget ut preferensaktier, som i dag är listade på First North. Emissions­beloppet på 850 miljoner kronor användes kort därefter för att förvärva Lomond Industrier för 550 miljoner kronor.

Nu kan det vara dags att ta in nytt kapital. Styrelsen har gett vd i uppdrag att undersöka förutsättningar för en börsnotering av stamaktien på Stockholmsbörsens finlista. Volati behöver mer eget kapital och en bättre kapitalstruktur för att kunna växa och förvärva. Eventuellt emissionsbelopp och tidsplan är inget som har kommunicerats i nuläget.

Volati har dock i september varit ute och pilotfiskat, som det heter på finansspråk, det vill säga sonderat intresset för en eventuell nyemission och samtida börsnotering. Processen har varit framgångsrik, enligt Affärsvärldens källor.

Samma källor pekar på den övertygande tillväxten, såväl den förvärvade men även den organiska tillväxten som i genomsnitt har varit 10 procent de senaste fem åren samtidigt som avkastningen på eget kapital har varit hög. Tillväxtbolag är heta och det lär belönas rikligt på aktiemarknaden. Sektorkolleger som ­Indutrade och Lifco har båda höga värderingsmultiplar. På risksidan nämns det cykliska inslaget, den relativt stora exponeringen mot den nordiska marknaden med tyngdpunkt i Sverige och beroendet av grundarduon.

Genom börsnoteringen kommer Volati sannolikt att få åtnjuta det så kallade multipelarbitraget. Det innebär att börsbolagen förvärvar bolag till låga multiplar, som inom ramen för den nya gruppen erhåller väsentligt högre multiplar. De kan alltså köpa ett bolag för 5 gånger ebitda och ­belönas med 15 gånger ebitda på börsen. Det har varit en väldigt framgångsrik väg de senaste åren.

– Teoretiskt är det faktiskt helt korrekt. Multipelarbitraget går att motivera. Säg att en likviditetsrabatt normalt sett är 30 procent i onoterat jämfört med noterat. Lägg sen till en tillväxtpremie som slår ungefär lika mycket och därtill även en storleks­aspekt, säger Patrik Wahlén.

Ett annat räkneexempel kan göras för att se hur stort börsvärdet kan tänkas bli. Baserat på Volatis rullande rörelseresultat och genom att applicera samma värderingsmultiplar som Lagercrantz och Lifco, hamnar värderingen på en bit över 4 miljarder kronor.

– Hur långt är ett rep? Det är marknaden som sätter priset. Men om man räknar så hamnar man där. Men så har jag aldrig räknat, säger Karl Perlhagen.

Det bullriga skrattet ekar igen och det kanske inte är så konstigt. Vid en börsnotering, kanske så tidigt som i december, blir ägarduon Stockholmsbörsens färskaste miljardärer. Åtminstone på pappret.