Björn Gustafsson: en kul investering

Antikvariaten håller på att dö ut. Internet har tagit över. Tiden när man tog studiemedlet och använde en hel dag för att traska runt bland Stockholms antikvariat på jakt efter det okända är förbi. Bokhandeln är sedan länge meningslös att gå in i eftersom den bara lagerför färskvaror. Dagens boklådor ser ut som vilka “närköp” som helst med deckare i stället för mjölk i hyllorna.

Bokletandet sker i dag över internet. Slå in ett författarnamn och strax visas fem träffar med olika prisförslag. Allt paketerat och hemskickat inom någon vecka.

Frågan är vem som på internet kan dra fram den osannolika boken Om djur av Ivar Conradson ur de digitala gömmorna, fångas av en vacker inbindning som av Nordenskiölds Vegas färd och på köpet få hem ett läsäventyr? Eller hitta den fantastiska boken Roman med kokain av ryssen M. Agejev?

Men visst. Internet ger också helt nya möjligheter. Det var omöjligt att hitta ett exemplar av 100 years of Telephone Switching av R. J. Chapuis på något svenskt antikvariat. Det enda kända exemplaret i Sverige fick jag läsa på Televerkets bibliotek efter godkännande från den högsta ledningen. Med internet var den rara boken på 500 sidor hemlevererad från Australien på två veckor, till ett pris under 1 000-lappen.

Internet har ändrat betingelserna för boksamlandet. Jakten på det okända är över.

Men det är inte bara antikvariaten som drabbas. Hela samlandet håller på att ändras i grunden. För några decennier sedan var frimärken (filateli) och myntsamlande (numismatik) de stora ämnesområdena. De grånande gentlemän som ägnade sig åt detta återses nu oftare bland dödsannonserna än ute på gatan. Yngre generationer plockar inte upp mynt- och frimärkssamlandet, vilket gör att priserna rasar. Tändsticksetiketter, tåg, mekano och tennsoldater är andra genrer som snabbt tappar marknad.

– Morgondagens samlande är plastfigurer och allt som har med popkulturen att göra. Det man samlar på som vuxen, det är det man inte fick som barn. Tennsoldater säljs i dag på samma nivå nominellt som på 1970-talet. Värdet har därmed fallit i samma takt som inflationen, säger Henrik Moberg, ivrig samlare av svenska tennsoldater tillverkade 1789-1939, grundare av Strängnäs figurmuseum och till vardags aktiestrateg på Den Danske Bank.

En internetsökning på samlande visar att denna tes stämmer rätt väl. Barbiedockor och den politiskt mer korrekta Sindydockan har många hängivna supportrar. Tror man fortfarande inte på tesen kan man gå in webbsidan samlaren.org och titta på godisbilder från 1965. Andra specialområden är grodor, handklovar, fotbojor, hockeybilder, knappar samt kobratelefoner.

Alla vet att Star Trek-figurer är populära. Vill man investera för framtiden ska man naturligtvis köpa upp så mycket som möjligt av krimskramset kring Sagan om Ringen, iPod och iPhone. Eller ställ frågan vad det är som dagens tonårstjejer inte kan få själva. Ett svar är komikern Björn Gustafsson. Vi förväntar oss därför att reliker, artefakter och epitafer kring honom kan bli ett nytt samlarområde. Återstår att se vilket latinskt namn denna genre kommer att betecknas med – “Gustafssoniana” kanske? Glöm dock inte att i samlandet av Gustafssoniana är proveniensen viktigare än frånvaron av patina.

På Stockholms stadsauktion visar dagens samlare stort intresse för modern konst. Till och med grafiken håller på att få en liten renässans. Andra stora intresseområden är vin och nautica. Vin samlas efter slott, områden eller etiketter. Även vinöppnare är ett populärt område. Nautica hänger dessutom samman med att fartygsdetaljer och havsmotiv fungerar bra som inredningsdetaljer och passar bra i den nu så populära New England-stilen. Vem kan tacka nej till ett vackert skeppsur, en tubkikare eller en sjöjungfru?

Internet har samtidigt höjt kraven på samlandet.

– Tidigare var det rätt enkelt att få ihop en intressant samling med till exempel vapen. Men i dag är utbudet så stort att den egna samlingen lätt bleknar. En förbannelse för många samlare är att de hellre köper många saker än få bra. Men samlare är generellt ett snålt släkte, säger Henrik Moberg.

Fastän det unika föremålet är alldeles för dyrt är det ändå bättre att sälja ut större delen av samlingen och hellre gå på kvalitet än kvantitet. Det som är viktigt i samlandet är att sakerna är unika.

Den populära teveserien Antikrundan har naturligtvis bidragit positivt till intresset hos folk för att dra fram äldre föremål ur de egna gömmorna eller fynda på loppis och auktioner.

– Men det är inte bara på gott. Jag orkar inte se programmet längre eftersom det är alldeles för fokuserat på värdet på föremålen. Devisen för Antikrundan tycks vara “Samla, lära, tjäna pengar”. Förr sa man alltid “Samla, lära, veta”, påpekar Henrik Moberg.