Bitvis fängslandesamtidshistoria

När Tony Blair avgick i juni 2007 hade han varit premiärminister i tio år. Ingen annan Labour-ledare har varit regeringschef lika länge och ingen annan har vunnit tre val i följd. När han blev partiledare 1994 var Labour sargat av inre strider och marginaliserat efter femton års Tory-styre. Blair föryngrade och förnyade partiet och skapade det så kallade New Labour, i praktiken en förflyttning till politikens mittfält. Plötsligt var det möjligt för den brittiska medelklassen att överväga en röst på det tidigare starkt vänsterorienterade arbetarpartiet.

Efter maktövertagandet i maj 1997 följde en ström av reformer. Nästan dagligen under flera månader lanserade någon minister en ny lag eller en satsning på ett eller annat angeläget område. (Blairs omstöpning av Labour blev också en exportframgång och inspiration för bland andra Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna).

Trots dessa på alla sätt fantastiska framgångar slutade Blair sin karriär om inte föraktad och vanärad, så i alla fall förbrukad. Den brittiska allmänheten hade tröttnat och charmades inte längre av den ungdomliga entusiasmen, de uppenbara mänskliga kvalitéerna och vältaligheten. Skälet var delvis inrikespolitiskt, men framför allt väckte Blairs stora intresse för utrikespolitik missnöje, inte minst Storbritanniens deltagande på USA:s sida i Irak-kriget. Blair har faktiskt skickat brittiska trupper i strid i fem konflikter, fler än någon annan brittisk premiärminister i historien.

Blair tvingades genomlida förnedrande förhör om påståendet att Irak hade massförstörelsevapen, en av de viktigaste bevekelsegrunderna för kriget. När han hade avgått började han skriva sina memoarer. Det tog tre år och häromveckan var Blair i Sverige för att marknadsföra den svenska utgåvan.

“Mitt liv, min resa” liknar nästan alla andra politiska memoarer i den meningen att den egentligen är ett långt rättfärdigande av den politik som Blair förde och av hans handlingar. Anfallen av självkritik är få och snabbt övergående. Skvallerfaktorn är också låg. Den innehåller varken särskilt många anekdoter eller personligt hållna beskrivningar av alla de mäktiga män och kvinnor som författaren har mött.

Ändå bjuder Blair till övervägande del på någorlunda välskriven och intressant, bitvis nästan fängslande, läsning för den som är intresserad av samtidshistoria. Men låååång.

Mitt liv, min resa

av Tony Blair.

Förlag: Albert Bonnier.

Antal sidor: 853.

Cirkapris: 179 kronor