Bioarctics grundarduo om miljarderna: ”Vore förnedrande att köpa en Ferrari”

Sagan om det största genombrottet för svensk läkemedelsindustri på decennier börjar med ett brev. Det är under 90-talet som Lars Lannfelt, då forskare på Karolinska Institutet, blir kontaktad av en distriktsläkare i Umeå. I brevet berättar han om en familj där ovanligt många drabbats av Alzheimers sjukdom. Lannfelt, som då forskade på sjukdomen, begav sig norrut för att träffa familjen som visade sig bära på en ärftlig mutation som gjorde att de var mycket drabbade av demenssjukdomen. Det som är en plågsam tragedi för en familj, kan i forskarvärlden visa sig vara nyckeln som knäcker en gåta. Lannfelt kom att kalla sin upptäckt för den “arktiska mutationen”. Och det är den upptäckten som gör att det nu – 30 år senare – för första gången finns ett läkemedel som bromsar den sjukdom som omkring 30 miljoner människor världen över lider av.

Samtidigt kommer kanske upptäckten sätta tillbaka Sverige på kartan som läkemedelsnation. För det var inte alltför länge sedan som vi kunde skryta om våra läkemedelsjättar och blockbustersuccéer, innan allt vände.

Flyttvågen

80-talet var glansåldern för den svenska läkemedelsindustrin. Astra hade stora framgångar med magsårsmedicinen Losec och uppföljaren Nexium som forskats fram i Mölndal och för tillverkning i fabriken i Södertälje. Under samma period gjorde Uppsala-baserade Pharmacia succé med läkemedlet Xalatan mot grön starr och tillväxthormonet Genotropin. Bolagen tjänade miljarder och läkemedlen toppar än idag listan över Sveriges viktigaste medicininnovationer och största exportsuccéer någonsin inom life science. Under den här perioden köpte jättarna upp många av de mindre läkemedelsbolagen och det skedde en konsolidering på marknaden – tills det plötsligt blev deras tur.  

För i slutet av 90-talet började ägandet glida svenskarna ur händerna. Pharmacia slogs ihop med amerikanska Upjohn och Astra med brittiska Zeneca. 2010 upphörde Astras forskning i Lund och 2012 i Södertälje. Upjohn ingår numera i amerikanska Pfizer.

Det här var startskottet på en negativ spiral för den svenska läkemedelsindustrin. Under åren har mycket pengar pumpats in. Bara under 2021 satsades nära 183 mdr kr på forskning och utveckling i Sverige, enligt Lif (branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen i Sverige). Exporten av läkemedel har ökat sedan millennieskiftet. Men faktum är att inget läkemedel som producerats av ett svenskt bolag har sedan dess uppnått blockbusterstatus.

“Svensk life science har under de senaste åren i många avseenden skiftat fokus till medicinteknik. Rent allmänt har man även gått från att fokusera på blockbusters till nischbusters, med andra ord produkter som är starka i en smalare nisch”, säger Dag Larsson, senior sakkunnig på Lif, och avslutar:

“Det är mycket glädjande att nu se Bioarctic nå framgångar inom ett område där det finns en kyrkogård av misslyckade projekt.”

Svensk blockbuster på ingång

Svenska Bioarctic är så nära en slam dunk man kan komma med sin behandling mot Alzheimer som bromsar progressionen av sjukdomen med 27%. Siffran kan tänkas blygsam, men det är den första och enda fullt godkända behandlingen på marknaden som inte bara lindrar symptom, utan hämmar sjukdomen. För nyligen fick bolagets antikropp lecanemab fullt FDA-godkännande i USA med bred subventionering. Den blev även godkänd i Japan och marknadsförs i de båda länderna under namnet Leqembi. Nu väntar man på återkoppling från det europeiska läkemedelsverket. 

Förhoppningen är att behandlingen så småningom ska kunna sättas in i ett tidigare stadium, kanske redan innan symptomen uppvisas. I nuläget påbörjas behandlingen när sjukdomen redan har brutit ut och i de kliniska studierna har patienterna bara behandlats under 18 månader. Det är därför svårt att bedöma läkemedlets fulla potential. 

Blir ingen Ferrari

Bolagets grundare Lars Lannfelts och Pär Gellerfors vägar korsades första gången under 80-talet via forskningen. Men det var inte förrän 2003 som de bildade bolaget. Nu sitter de tillsammans på Kungsholmen i Stockholm, där Bioarctics nära 100 anställda jobbar och drygt hälften av dem är forskare. Än så länge får Bioarctic plats i de befintliga lokalerna, men det är nog bara en tidsfråga då bolaget växer så det knakar. Grundarna visar stolt upp labbet där magin sker och saxar mellan pipetter, mikroskop och forskare så fokuserade att de inte ens noterar duons närvaro. 

Förväntningarna är enorma på forskningen, men också på aktien. Kursen stack iväg ordentligt i september förra året när forskningspartnern Eisai presenterade positiva Fas 3-resultat, och aktien kostar i skrivande stund 239 kronor. Det värderar bolaget, som sattes på börsen 2017, till nära 20,9 mdr kr. Detta gör Lannfelt och Gellerfors goda för 7 respektive 4,5 mdr kr. Förmodligen är de Sveriges rikaste forskare. Båda två betonar dock att de inte ändrat livsstil sedan värdet på aktierna rusade förra året. 

“Nej, man vill inte att något ska förändras. Jag är ju 70-plus. Det vore förnedrande att köpa en Ferrari”, säger Pär Gellerfors och får starkt medhåll från kompanjonen Lannfelt men som samtidigt säger att det är trevligt att inte längre behöva bekymra sig över pengar. 

Intäktsmodellen

Bioarctic har krokat arm med det gigantiska japanska läkemedelsbolaget Eisai som köpt rättigheterna att sälja lecanemab. Bioarctic får in pengar via så kallade milstolpsersättningar, till exempel vid en lyckad studie eller när läkemedlet når olika försäljningsmål. Kutym är att ett läkemedel totalt får 10-12 sådana ersättningar, vilket gör att kvartalen fluktuerar en hel del. År 2022 uppgick milstolpsersättningarna från Eisai till 161,5 Mkr. 

Alla intäkter från milstolparna har återinvesterats i bolaget och Bioarctic har därför aldrig behövt ta in pengar för att finansiera nya projekt, med undantag för börsnoteringen. Men ännu är man inte lönsamma. Bokslutet 2022 uppvisade röda siffror med en omsättning på 228 Mkr och ett negativt rörelseresultat på -17 Mkr. 

I somras sade bolagets finanschef Anders Martin-Löf däremot till Afv att man sannolikt går med vinst i år, med tanke på fortsatta milstolpsersättningar. 

Bolaget får också in intäkter via royalties på varje försäljning. Hur stor andel av försäljningen som Bioarctic får går bolaget inte ut med.

”Men vi brukar säga high single digits”, säger Pär Gellerfors. 

Inte heller kan bolaget gå ut med några försäljningsprognoser, bara Eisai får göra det. Med andra ord är det svårt att i rena siffror bedöma Bioarctics framtid. Däremot antydde Eisai vid en presentation i våras att antalet patienter på lecanemab 2032 kan vara 900 000 och omsätta 10 mdr dollar.

Viktor Sundberg, som är analytiker på Nordea och följer bolaget, räknar med att försäljningen tar fart 2025 och har satt riktkurs 365 kronor. Han anser att mycket osäkerhet kring aktien är borta i och med FDA-godkännandet. 

Den arktiska mutationen

Det är Pär Gellerfors som svarar på de affärsmässiga frågorna under intervjun. Lars Lannfelt vill istället rikta ljuset till det som är hans största drivkraft – forskning. 

För hur kommer det sig att Bioarctic lyckats med det som så många andra inte gjort? Det kokar ner till den tidigare nämnda arktiska mutationen, menar han. Den som fått namnge bolaget. Men vägen har inte varit spikrak, för innan upptäckten i Umeå studerade Lannfelt en annan familj i Mellansverige som också bar på en mutation. Han fick snabbt genomslag i forskarvärlden för sitt genombrott men blev snuvad på äran när patentet hamnade i USA.

“Amerikanerna snodde det helt enkelt”, berättar Lannfelt.

Det var surt – konstaterar han – men livet går vidare. Och så sant som det var sagt, ledde det honom fram till den arktiska mutationen. 

Patent som affärsverktyg

Pär Gellerfors, som är doktor i kemi, hade vid den här tidpunkten grundat bioteknikbolaget HemeBiotech, som nu slagits ihop med Zymenex och är noterat på danska börsen. Han var entreprenöriellt lagd, något som skulle komplettera Lannfelt väl. 2003 bestämde de sig för att bli affärskompanjoner för att bygga vidare på Lannfelts upptäckt. 2005 fick de genom mutationen fram en antikropp, själva läkemedlet, och högst på prioriteringslistan var att söka patent för att historien inte skulle upprepa sig. Patentet var även en förutsättning när de samma år slöt avtal med Eisai. 

 “Ett patent är ett affärsverktyg. Jag hade aldrig fattat det där tidigare, och jag har ju blivit bränd”, säger Lannfelt och tillägger att man som forskare inte kan utveckla ett läkemedel i en akademisk miljö. 

Vad är det patentet skyddar?

“Det är antikroppen. Det är på väldig detaljnivå, varje aminosyra är skyddad. Patentet är nationellt och brukar löpa runt 20 år. Ingen annan får sälja läkemedlet tills dess”, säger han och berättar att patentet för lecanemab sträcker sig till 2032 med förlängning.

Oklart var priset landar i Sverige

En knäckfråga är priset. Läkemedlet är i dagsläget dyrt. I USA kostar behandlingen omkring 265 000 kronor per år, men subventioneras till 80% av den offentliga sjukvårdsförsäkringen Medicare. De resterande 53 000 kronorna om året är fortfarande en anmärkningsvärd summa för många, speciellt med tanke på att läkemedlet så småningom kan komma att tas livet ut. Läkartidningen har räknat ut att om detta pris tillämpas på hela den svenska berättigade patientpopulationen skulle den årliga kostanden för lecanemab bli 26,5 mdr kr. 2021 var den totala kostnaden för receptbelagda läkemedel i Sverige 33 mdr. Här vill inte grundarna börja spekulera.

“I Sverige kommer det bli en fråga för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket”, säger Pär Gellerfors.

Den här typen av läkemedel är avancerade att framställa, till skillnad från kemiska, och forskare inom Alzheimer som Afv talat med bedömer att det kommer att vara svårt att kraftigt få ner produktionspriset på lecanemab.

Konkurrenter på intåg

En annan fråga på mångas läppar är huruvida det står till med Bioarctics konkurrenter. Ett av världens största globala läkemedelsbolag Eli Lilly nosar svenskarna i hälarna med sin behandling donanemab. I våras presenterades lyckade fas 3-resultat och bolaget väntar sig ett FDA-godkännande innan slutet på året.

Men grundarna räds inte konkurrens, snarare uppmuntras den i sann forskningsanda.

“Vi tror det är urbra för patienterna att det finns flera alternativ, marknaden är ju jättestor”, säger Lars Lannfelt men påpekar olikheterna.

Bioarctics antikropp har som mål att attackera protofibriller i hjärnan innan de förvandlas till det plack som orsakar sjukdomen. Eli Lillys antikropp är istället en plackbindare. 

“Eli Lilly menar även att de ska behandla tills placket har försvunnit, sedan ska man sluta. Vi tror man ska ha en underhållsdos för att sjukdomen lurar i bakgrunden”, säger Lannfelt.

Bioarctics läkemedel kommer med biverkningar, omkring 13% av personerna i studien fick en form av hjärnsvullnad.

“Det här är inte så hemskt allvarligt, men man måste alltid ta alla biverkningar på allvar. Bara några procent av de som får biverkningar får symptom och då stoppar man behandlingen ett tag innan den återupptas.”

Eli Lillys läkemedel har dubbelt så hög biverkningsfrekvens.

Framtiden är svensk

Stort fokus ligger nu på lecanemab, men Alzheimer är inte det enda som Bioarctic forskar på. Bolagets portfölj involverar andra neurologiska sjukdomar som Parkinson och ALS och de har en del i pipen, berättar grundarna. Målet är att i framtiden kunna kalla sig ett riktigt läkemedelsbolag. Därför var det viktigt att Bioarctic i avtal med Eisai fick rättigheterna att marknadsföra och sälja lecanemab i Norden, om läkemedlet så småningom blir godkänt här.

Vad skulle göra er till ett riktigt läkemedelsbolag? 

“Det är framförallt att man har olika funktioner. Att man har forskning, som vi har nu, kanske en viss klinisk prövning och även marknadsföring”, säger Pär Gellerfors och tillägger att de nu benämns som ett biofarma-bolag.

Ett annat mål är att Bioarctic ska förbli svenskt. Grundarna, som tillsammans äger 55% av bolaget sneglar på den danska giganten Novo nordisk, som är ett av världens största läkemedelsbolag.

“De har ju en stiftelse. De kan aldrig sälja iväg hela bolaget och det kommer alltid att vara danskt. Hur vi säkrar att det här alltid kommer att vara svenskt är något vi tittar på”, säger Lannfelt.

Inom ett par år kommer successionen ha klarnat, instämmer de båda.

Bioarctic har väckt hopp inom ett forskningsområde som under många år nästintill bedömts som hopplöst. Förhoppningsvis kan det även blåsa liv i den svenska läkemedelssektorn och göra att vi inom kort återigen kan skryta om våra blockbustersuccéer.