Billigare nickel ställer till det

Nedskrivningar i de amerikanska storbankernas balansräkningar har blivit vardagsmat under hösten. Trots att summorna ofta är oerhört stora – Merrill Lynch tvingades nyligen skriva ned tillgångar till ett värde av 7,9 miljarder dollar och det spekuleras i än större summor från bland annat Citigroup – så väcker de allt mindre förvåning. För det handlar inte bara om de stora, risktagande amerikanska investmentbankerna. Även banker som Royal Bank of Canada och tyska IKB har hamnat i bryderier på grund av felplaceringar.

Men bolag med direkt koppling till finansmarknaderna är inte de enda som har drabbats av stormen som sveper över marknaderna. För branscher som på förhand såg säkra ut har det förekommit nedskrivningar, som i förlängningen kan hänföras till den amerikanska oron. Svenska verkstadsbolag, från fordonskomponenttillverkaren Haldex till verktygskoncernen Sandvik, har under den senaste månaden tvingats skriva ned värden i sina lager efter det att nickelpriset rasat. Kurserna i bolagen har därmed fått en extra skjuts ned i den rådande börsoron. Men borde inte fallande priser på råvaror vara positivt för verkstadsbolag som tyngts av de stigande priserna under de senaste åren?

Jo, men för bland annat Sandvik påverkade det fallande nickelpriset det legeringstillägg som görs gentemot kunderna när de köper rostfritt stål. Legeringstillägget baseras på nickelpriset, med en viss eftersläpning. När kunderna vet att nickelpriset har fallit, så vet de att Sandviks varor kommer att bli billigare att köpa om ett par månader. Och när kunderna inte är beredda att betala tilläggen så ska värdet på varulagret justeras ned, vilket i detta fall resulterade i kostnad på åtskilliga miljoner kronor.

Sandviks lagernedskrivning var den som överraskade mest – kanske inte att den skulle komma, men att den kom i mitten av november, då flera andra bolag redan varnat för samma problem. Omfattning av Sandviks problem var förhållandevis stort, värdet på lagret skrivs ned med 400-500 miljoner kronor.

Men det första svenska bolag att ta en smäll på grund av nickeln var Haldex, som vinstvarnade i början av oktober. Förutom de vanliga svårigheternas i Haldex (det vill säga: ett svagt Nordamerika och produktionsproblem) påverkade även det fallande nickelpriset resultatet, enligt bolaget. Tre dagar senare meddelade även stålgrossisten BE Group att varulagret var övervärderat med 35 miljoner kronor, då många kunder valt att avvakta sjunkande priser på rostfritt stål – precis som hos Sandvik.

I vissa fall har aktiemarknaden redan reagerat på det som orsakar nedskrivningarna hos bolaget, men i andra fall kommer det som en överraskning. En av de mest uppmärksammade nedskrivningar på börsen under senare år var när klädföretaget Lindex tvingades att skriva ned värdet på sitt lager av byxor. Nedskrivningen skedde under våren 2004 och var resultatet av en kombination av modemissar (fula byxor) och logistikproblem (alldeles för många fula byxor). Problem kom som en överraskning för börsen och Lindexaktien föll 8 procent under en dag.

För även om Lindex i början av året hade gett indikationer kring att varulagret hade växt och att reabehovet var stort, var omfattningen av problemen mycket större än någon hade kunnat ana. De felbeställda byxorna, som gjorde att ett antal ledande personer fick sparken, plågade Lindex även under kommande kvartal. I slutänden tvingades Lindex skriva ned varulagret med 45 miljoner kronor. Byxorna? De skänktes till välgörenhet.

Men hur överraskande är nedskrivningarna? Precis som Lindex sjönk BE Group och Sandvik rejält på sina, ner 6,3 procent respektive 3,7 procent. Det som var överraskande med Sandviks nedskrivning var, enligt en analys från investmentbanken Citigroup, att den kom så pass sent. Sandviks ledning meddelade i samband med delårsrapporten att inga nedskrivningar skulle behövas, och Citigroup drar slutsatsen att den interna kontrollen brustit.

Ser man till nickelpriserna så toppade dessa på 55 000 dollar per ton i maj. Till stor del hade uppgången fundamentala orsaker, som Kinas växande industri, men till viss del låg hedgefonder, som hoppades på fortsatt stigande priser, bakom den. Men i mitten av maj tog uppgången slut. Priset föll kraftigt under sommaren och bottnade vid 25 000 dollar per ton i mitten av augusti.

En av anledningarna till nickelprisets fall var att turbulensen på finansmarknaden hade spridit sig till råvaruhandeln. När felpositionerade fonder drabbades av sjunkande priserna på amerikanska bostadsobligationer och andra tillgångar tvingades de sälja likvida investeringar – en av dem var nickel. Detta för att finansiera de illikvida positioner, till exempel bostadsobligationer, som knappt gick att sälja.

Detta gjorde att korrelationen, det vill säga hur tillgångars värde rör sig i förhållande till varandra, steg på många fronter. Och plötsligt så väljer Sandviks kunder att dröja med beställningar för de ser att nickelpriset faller och vill tjäna en hacka på det. Två till synes separata nedskrivningsproblem kan därmed ses komma från samma problemkälla – lån till köp av amerikanska bostäder.

Men när ett bolag kommer med ett besked om att en nedskrivning måste göras är reaktionen inte alltid lätt att förutse. Den ena nedskrivningen mottas negativt, den andra positivt. I det ena fallet kan det handla om ett minskat förtroende för ledningen – Kan de inte beställa in rätt antal byxor? – och i det andra fallet om lättnad – Var det inte värre än så?

Vad ska en investerare dra för lärdom? Räkna med att en omgång med nedskrivningar ofta inte räcker. Har värdet på en tillgång börjat falla, fortsätter det ofta att göra det. De investmentbanker som har en balansräkning fylld med dåliga lån kan tvingas att fortsätta att skriva ned dem, vilket kan öka den finansiella oron. Och sänka nickelpriset.