Bilen går som tåget

Någon gång i tioårsåldern fick jag höra att oljan skulle ta slut kring millennieskiftet. Efter­som föräldrarna dessutom klagade på att bensinen hade blivit så infernaliskt dyr – det här är just efter oljekrisen 1973 – drog jag på barns vis slutsatsen att bilar snart skulle vara passé och att det aldrig skulle bli någon idé för mig att ta körkort.

Redan 1976 nådde dock nybilsregistreringen i Sverige för första gången över 300 000 fordon och 1988 toppade den på 345 000 bilar. Efter bank- och finanskrisen kom visserligen en svacka – 1992 registrerades 124 000 bilar – men därefter har försäljningen legat över tre­hundra­tusenstrecket vid två tillfällen, senast 2011. Förra året registrerades 270 000 nya bilar i landet och vagnparken är nu rekordstor, 4,1 miljoner fordon, en halv miljon fler än för tio år sen.

Alla spådomar det senaste halvseklet – inklusive min egen naiva förutsägelse – om privatbilismens förestående död har kommit på skam. Den som för fem år sedan insåg att varken klimathot eller skenande oljepriser skulle knäcka personbilen och köpte aktier i Volvoagenturen Bilia har i dag fått se värdet på sitt innehav femfaldigas. Den som drog samma slutsats först för ett år sedan har ändå fått vara med om en kursdubbling.

Bilias vd Per Avander säger i intervjun på sid 22 att han är övertygad om att trenden håller i sig, alltså att antalet bilar fortsätter att öka de kommande åren (han säger däremot inget om vilket drivmedel de ­kommer ha). Det är svårt att se annat än att karln har en poäng. Jag gjorde nog rätt som tog det där körkortet för 30 år sen.

Modig eller dumdristig?

Kan inte annat än lyfta på hatten för Magnus Hall, tidigare vd för skogsbolaget Holmen och ny chef för Vattenfall. Det krävs mod intill dumdristighet för att sätta sig i den katapultstolen.