Bildt släpper lös EMU

Moderatledaren Carl Bildt har genom sitt utspel omfolkomröstning släppt lös EMU-frågan på ett sätt som väckt starkirritation hos regeringen, samtidigt som den har små möjligheteratt motsätta sig förslaget. Det finns i dag en majoritet iriksdagen för folkomröstning.

Det var i partiledardebatten i riksdagen i onsdags mellan Bildtoch Göran Persson som Bildt kom med den taktiska omsvängningenatt moderaterna har gett upp kravet på en anslutning till EMUfrån starten den 1 januari 1999 och i stället förordar enfolkomröstning i samband med valet till EU-parlamentet i junisamma år.

Två dagar senare lade regeringen fram sin proposition i ärendet,som föreslår att Sverige skall vänta och se, hålla dörren öppenför ett senare svenskt inträde, som det står i texten. Ävensocialdemokraterna anser att frågan i så fall skall underställassvenska folket, men menar i första hand att detta bör ske i ettallmänt val, vilket då skulle vara tidigast år 2002.Socialdemokraterna utesluter samtidigt inte extraval ellerfolkomröstning.

Bildt har ett dubbelt taktiskt syfte med sitt förslag. För detförsta underlättas en borgerlig regeringsbildning efter valetgenom att en dispytfråga med främst centern oskadliggörs. Fördet andra skadas socialdemokraterna av att frågan om EMU ställspå sin spets vid en i deras tycke fel tidpunkt.

Det viktigaste skälet till att socialdemokraterna vill skjutaupp beslutet om EMU är att partiet är så försvagat i opinionenoch samtidigt splittrat just i EMU-frågan. Med ett klartställningstagande i EMU-frågan skulle det finnas risk förytterligare röstförluster, kanske rent av splittring av bådepartiet och LO. Socialdemokraterna vill därför vänta medavgörandet. Man tror att budgetsaneringen och den hittills svagaekonomiska utvecklingen har bidragit till att skapa den negativaopinionen. När ekonomin blir bättre, arbetslösheten minskar ochsympatierna åter ökar för socialdemokraterna kommer tiden attbli mogen för att argumentera för ett medlemskap i EMU.Socialdemokraterna hänvisar också mycket klart till att just detnegativa opinionsläget är det viktigaste skälet till att manvill vänta med beslutet. På presskonferensen fick journalisternaförsöka dra ur Erik Åsbrink vilka sakliga invändningarregeringen hade. Det tyngsta han fick fram var att vi avhändeross ett instrument, nämligen penningpolitiken. Samtidigt hållerju regeringen i stället på att avhända sig detta instrument tillen självständig och oavsättlig riksdagsdirektion.

Carl Bildts förslag om en snar folkomröstning kan nu rubbasocialdemokraternas planering och orsaka partiet stor skada.Finansminister Åsbrink argumenterade på sin presskonferens därEMU-propositionen presenterades starkt emot förslaget. Det ärorimligt att hålla en folkomröstning så snart efter EMU:sbildande som på försommaren 1999, ansåg han. Antingen borde manväl gå in vid starten eller också vänta tillräckligt lång tidför att kunna utvärdera resultatet.

Sakligt sett skulle man möjligen kunna få en bättre bild av hurvalutasamarbetet fungerar efter en konjunkturcykel, alltsåomkring fem år. Men egentligen är det förstås inte alls säkert,eller ens troligt, att man då vet så mycket mera. Den avgörandefrågan är ju i själva verket hur svensk ekonomi kommer attfungera vid ett medlemskap och det får man ju inte reda på genomatt vänta utanför. Problemen finns inte hos EMU utan hos osssjälva. Detta är numera delvis också regeringens egen åsikt,sedan man gått ifrån statsministerns uttalande att EMU är ettskakigt projekt.

EMU-utredningen under nationalekonomen Lars Calmfors ville väntamed medlemskap, inte vänta och se som regeringen, utan vänta föratt Sverige skall hinna genomföra strukturella reformer påarbetsmarknaden och få budgetproblemen i ordning meralångsiktigt. Men regeringen anser ju att svensk ekonomi redan äri ordning.

Den intressantaste delen i regeringens EMU-proposition, som geren antydan om hur det till slut kommer att gå, är kanskesammanställningen i slutet över remissyttranden till EMU–utredningen. Den visar att så gott som alla ämbetsverk ochorganisationer är positiva till EMU-medlemskap, liksom detongivande företagen. De flesta tycker att Calmfors-utredningenöverdriver riskerna med att stå utanför och underskattar deekonomiska fördelarna. Man får intrycket av att det svenskaetablissemanget är starkt positivt till EMU. Att utredningenville vänta med medlemskap tycks alltså inte alls ha stöd hosutredare och andra företrädare för myndigheter ochorganisationer som kan förmodas vara väl insatta i frågan.Gissningsvis har även regeringen en i grunden positivinställning till medlemskap i EMU. Uttalandet att det viktigasteskälet för att vänta med beslutet är att en EMU-anslutningsaknar opinionsmässigt stöd tyder på detta. Det är ja-sidan somsaknar stöd, inte nej-sidan. Man bör nog räkna med att detopinionsledande skiktet förr eller senare kommer att se till attSverige hamnar i EMU även om folket, får man väl säga, förnärvarande tycks tveka.

Om opinonsbildningen fungerar som den brukar – från devälinformerade till de mindre kunniga, enligt den så kalladetvåstegshypotesen – bör kanske ja-sidan till slut segra, vilketväl också är arbetshypotesen hos främst storföretagen och definansiella marknaderna.

Det finns som sagt en majoritet i riksdagen, den nu sittanderiksdagen bör man väl tillägga, för en folkomröstning.Socialdemokraterna får därför svårt att stå emot ett sådant krav,samtidigt som det låter odemokratiskt att inte vilja frågafolket. Kanske är centern även på detta område en joker i lekensom tillsammans med socialdemokraterna möjligen skulle kunnaskjuta folkomröstningen till en senare tidpunkt. Eftersomcentern länge förespråkat folkomröstning blir det dock svårt attmotivera att man vill skjuta den på framtiden. För både s och ckan gälla att ett nej till folkomröstning 1999 kan fåpotentiella sympatisörer att välja ett alternativ som garanteraren omröstning.

Moderaterna tar förstås en risk när de försöker tvinga fram entidig folkomröstning, om än rådgivande. Blir det nej kanske dettar ännu längre tid innan Sverige kan bli medlem. Att låta valettill EU-parlamentet bli styrande för Sveriges ställningstagandetill EMU, som har antytts, låter heltokigt, även bortsett ifrånatt parlamentet inte alls har något med EMU att skaffa – likalitet som den svenska riksdagen i framtiden kan påverkariksbanken.

BILDTEXT: Just som socialdemokraterna trodde sig ha klarat sigundan EMU-frågan släpptes den åter lös av Carl Bildts förslag.