BILDEXTRA: Finansmän vi minns

Dessvärre symboliserar dessa män, och kvinnor – jo det finns ett tiotal sådana också – i utställningen, en för evigt svunnen tid, såväl i det svenska näringslivet som det globala. Under de år som har förflutit har maktbegreppet förändrats radikalt.

”Den största förändringen under de här åren är att de som vi såg som makthavare inte är det längre”, säger Gunnar Falkemark, docent i statsvetenskap och maktforskare vid Göteborgs Universitet.

”Det personliga ägandet har ersatts av det ’ansiktslösa kapitalet’ i form av försäkringsbolag och pensions- eller aktiesparfonder. De enskilda storägarna och stora finansfamiljerna har så gott som försvunnit eller åtminstone fått se sin makt reduceras väsentligt. De 15 finansfamiljer man förut burkade säga styrde Sverige är nästan helt borta. Det är i stort sett bara Wallenbergarna kvar på scenen”, säger Gunnar Falkemark.

Ytterligare en förlust som blivit ett faktum efter det att färgstarka och debattglada män som Gyllenhammar, Harry Schein och Curt Nicolin klivit av scenen är att näringslivets röst i samhällsdebatten blivit kraftigt försvagad.

”Företagsledare idag har inte så publika roller som många av de här männen hade. De är mycket mer anonyma och talar helst inte om annat än det de ska och i samband med kvartalsrapporterna”, säger Gunnar Falkemark.

Själv tycker han dock att det bara finns två namn som tål att koras till verkliga makthavare i svenskt näringsliv under hela 1900-talet.

”Jag tycker egentligen bara att det finns två verkliga makthavare under 1900-talet. Den ena är Ivar Kreuger som ju byggde ett fantastiskt imperium, om än på skakig grund, och var ett verkligt världsnamn. Den andra är P G Gyllenhammar, hur stor han var under sina glansdagar är nästan svårt att förstå. Gyllenhammar var ju större än både Volvo och Sverige och blev flera år framröstad som den mest populära personen i Sverige. Han hade en unik position under sin storhetstid. Alla som kommit efter de här är ju småpojkar i jämförelse”, säger han.

Många av de som avporträtteras har de senaste åren försvunnit utomlands, vilandes på sina lagrar, eller tagit sina bolag från börsen och dragit sig tillbaka. ”Jag har gjort mitt i rampljuset”, säger en av dem vi får tag i, som först tänker lägga på luren när han hör vad det gäller. ”Det var kul så länge det varade, det var till och med riktigt kul men allt är så annorlunda nu och det går inte att vrida klockan tillbaka. Jag tror inte ens jag ska se den där utställningen”, säger han och poängterar tre gånger att han vill vara – just det anonym.

”Varför en utställning?”, säger Veckans Affärer chefredaktör Weje Sandén när Ekonomi24 ringer upp. ”Idén har kommit från flera olika håll och har grott fram sedan i höstas. Vi har samlat på oss ett fantastiskt bildmaterial genom åren och vill gärna visa upp delar av det.”

Det är nästan 70 bilder av makthavare, på ett eller annat sätt porträtterade i Veckans Affärer under åren 1984-2002, som visas och utställningen spänner över allt från direktörsikoner som P G Gyllenhammar, Peter Wallenberg och Percy Barnevik till 1980-talets hjältar och bråkstakar i form av Robert Weil, Sven-Olof Johansson, Ulf G Lindén och Wictor Forss – och naturligtvis de som skulle bli den nya generationens ikoner – Holstein, Birgersson och Johan Ihrfelt och Jonas Svensson på Spray.