Bidens problem är inte åldern, det är Biden

Sommaren är här, jag har semester. Så här fungerar min semesterhjärna: Jag tänker ”varför då” om allt jag ser, hör, läser och upplever. Det är lite irriterande men jag har lärt mig att acceptera det. När jag inte har saker jag måste tänka på, kompenserar tydligen hjärnan för det genom att uppfinna grejer. Och saken är ju den, att människor, företag, organisationer och myndigheter gör en massa knäppa saker. Startar jättestora batterifabriker, även om de inte är så bra på att göra batterier. Höjer momsen. Genomför en svensk klassiker. Och så vidare.

Inget ont om det, men som sagt, mitt fokus är på varför.

Låt mig exemplifiera med ett exempel från företagsvärlden: Under sjutton år hade tyska elektronikåterförsäljaren Mediamarkt butiker och e-handel i Sverige. Jag läser i tidningen Market att man under dessa sjutton år hade en genomsnittlig förlust om 280 miljoner kronor per år. Det är en total förlust om 4,8 miljarder kronor.

Ett litet sidospår: Om man från tyskt håll hade lagt ned efter tre år, och tänkt att ”detta nog inte kommer att ändras genom något slags mirakel, det är helt enkelt vår affärsmodell som inte håller i Sverige” – då hade förlusten varit på 750 miljoner kronor. Om man sedan ändå känt att man vill ”göra något i Sverige” under 14 års ytterligare tid, hade man kunnat placera 280 miljoner kronor om året i en trött indexfond med sju procents avkastning. Då hade äventyret totalt sett landat på ungefär 800 miljoner i vinst (istället för 4,8 miljarder förlust).

VARFÖR GE UPP EFTER 17 ÅR?

Tillbaka till verkligheten. Sjutton år av förluster och sommarhjärnans: Varför då? Hur tänkte man egentligen här? Jag vet inte hur sifforna sett ut från år till år, kanske har det funnits trender att beakta. Men ändå. Det är så knasigt, är det inte? När man efter elva år av stora förluster, går in i det tolfte året. Vad tror man då ska ske som inte har skett de elva första åren? Vad har firmans analytiker, strateger, inköpare och vad det nu är, plötsligt hittat? Eller, för all del, om vi vänder på det: Varför tog man ner skylten efter sjutton år istället för att köra på i sjutton till? Du som läser det här har säkert bättre svar än jag. Jag bara undrar, eftersom jag är ledig, och har den hjärna jag har.

Joe BidenArtikel

Biden kallade Zelenskyj för Putin och Harris för Trump

En annan märklig sak finns i det amerikanska presidentvalet. Eller, ja, det finns ju flera märkligheter. Tänk dig att åka tillbaka till 2010 och försöka förklara dagens politiska landskap för en genomsnittlig amerikan. Haha. Men det jag främst tänker på är något specifikt.

Jag är inte någon statsvetare eller politisk expert men jag såg nästan alla säsonger av West Wing när det begav sig. Och det verkar vara superjobbigt att vara president i USA. Man ska leda landet, vara överbefälhavare och hantera massa grejer som dyker upp hela tiden. Precis när man ska smyga ut i trädgården och ta en cigg och få några lugna minuter, eller kanske smaska i sig en nattmacka, så sker en statskupp i något litet land du inte vet var det ligger och du måste in i något tråkigt möte med säkerhetsgänget igen.

Dina motståndare vill komma åt dig och ungefär hälften av dina vänner gillar dig, på samma sätt som Brutus gillade Caesar. Lönen är fyrahundratusen dollar om året, vilket är klent för ett jobb där du är i tjänst 168 timmar i veckan.

VARFÖR VILL JOE BIDEN SITTA KVAR?

Under Joe Bidens period som president och under valkampanjen har folk sagt att han är för gammal för att vara president. Han kommer att vara 86 år när hans efterträdare svärs in. Många verkar anse att han inte är det perfekta valet för det där jättejobbiga jobbet som pågår dygnet runt, eftersom han är så gammal. I synnerhet efter den första valdebatten mot Donald Trump.

Jag köper inte den retoriken alls. Däremot undrar jag, eller snarare min semesterhjärna: Varför? Varför vill Joe Biden bli president i en period till? Behöver han bevisa något? Nej. Är hans kampanj det bästa för det demokratiska partiet? Det tror jag absolut inte. Efter debatten är han körd, vad han än gör.

Är hans familj så himla tråkig att han inte vill spendera mer tid med dem? Ja, kanske. Det är ju faktiskt en möjlighet. Men isåfall skulle han kunna börja med line dance eller flugfiske.

Kan det vara så att han är en rigid personlighet som saknar förmågan att läsa av saker? En megaloman person med omnipotensföreställningar och messiaskomplex, som ser sig själv som nationens enda hopp? Ja, det verkar onekligen så. Vilket blir extra dåligt när han möter en motståndare med samma problematik. Som till råga på allt verkar vara lite mindre fysiskt och kognitivt begränsad.

OSCHYSST MED OPRAH?

Jag tror att vilken annan demokrat som helst har större chans att slå Donald Trump, än Joe Biden. Kanske till och med Kamala Harris. Michelle Obama utan tvekan, Pete Buttigieg med viss tvekan. Oprah Winfrey eller The Rock skulle sopa banan med Trump, jag vet inte om demokraterna tycker att det är oschysst att nominera någon av dem (eller båda) eller varför det inte har skett redan.

Och absolut inget med detta har med Joe Bidens ålder att göra. Det är värt att upprepa. Det handlar istället om hans konstiga sätt att agera. Att han tappar tråden, blir tyst eller liksom fryser till under tio sekunder. Att han kan börja en mening, snubbla till, och sedan avsluta en helt annan mening. Alla dom där grejorna. Men tro mig, de hade varit ännu värre om han hade varit 45 år gammal. Det verkar istället, vilket gör det värre, som att problemet med Biden inte är åldern. Det är Biden.

I februari 2023 ringer en telefon på Mediamarkts svenska huvudkontor i Barkarby. En kvinna svarar. Det är, otroligt nog, USA:s president Joe Biden som är i andra ändan:

”I just want to thank you for setting an example” börjar han. “…and the… hm… tenacious and percistant… and keeping on being there… erm, it’s… I mean seventeen years.”

Samtalet bryts. Kvinnan berättar inte om det för någon.