Berth Milton är ingen Richard Branson

Nu har Berth Milton slutat dölja sitt snaskiga värv och framträder leende i svenska och utländska medier. Han kallar sig entreprenör och varumärkesbyggare. Tidningarna Vision, The Industry Standard, Café – ja, listan över redaktionell gratisreklam och PR han får blir allt längre. Nu även denna text på Ekonomi24 eftersom all reklam är bra reklam, som det heter.

Porr påstås ha blivit som vilken bransch som helst. Även traditionella mediekoncerner tycker att det är normalt med orala, vaginala och anala kanaler på TV. Den som surfat det minsta på internet vet att porren finns överallt. Branschen uppges vara snuskigt lönsam och drivs med vinstmarginaler som andra bara drömmer om. Må så vara att publiken är intresserad av sex, inget fel i det, men vad är det egentligen som porrindustrin går ut på?

Kort och gott: profithunger och rovdrift.

För mig är det ingen skillnad mellan att sälja sin kropp till porrindustrin eller på gatan. Att prostitutionen har olika juridiska namn och att Berth Milton sköter fnaskens lönerapporter och företagets bokföring enligt konstens alla regler spelar ingen principiell roll. Har du en gång sålt din kropp är det den bilden av dig som andra alltid minns. En väninna till mig ställde för tjugo år sedan upp som utvikningstjej i en ganska oskyldig herrtidning. Fortfarande förknippas hon med bilderna och jag vet att hon ångrar sin medverkan djupt.

Den ”underhållning” som Berth Milton lever skamlöst av bygger på exploatering av människors sexualitet (kunderna). För att uppnå sina mål (vinst) utnyttjar han dumdristiga människor (porraktörerna). I mina ögon bedriver Private inget annat än industriell rovdrift av kvinnor och män, som genom att sälja sig billigt till porrindustrin förstör sina egna liv i grunden.

Den ekonomiska ekvationen för Private är banal. Den bygger på att modellerna säljer sig för en spottstyver. Berth Milton behåller sedan alla rättigheter och pumpar ut samma innehåll i tidningar, på film, på DVD, i TV och på internet och tar betalt för samma vara om och om igen. Den globala sexindustrin, med dess koloniala utnyttjande av fattiga människor i alla världsdelar, är i allt väsentligt en rövarkapitalism på 1800-talsnivå. Berth Milton har ”fattat konceptet”, som om utsugning vore en modern innovation.

Berth Milton omges av människor som tjusas av hans pengar. Han får träffa investment bankers och umgås med tyska prinsar. Det är sådant som han nu oförblommerat skryter med i de olika artiklar som skrivs om hans fenomenala ”imperium” på Nasdaq. Berth Milton har själv så mycket moral att den är dubbel. I en intervju med Vision framkommer att han har en dotter. Han vill inte se just henne i en porrfilm. Men, säger den gode fadern, ”om det är hennes beslut och hon är vuxen, så kan jag inte göra något åt det”. Jag har också en dotter och skulle göra allt för att hindra henne från att sälja sig till Berth Milton eller hans vedervärdiga gelikar.

Berth Milton säger också att han alltid velat sälja Private. Tjenis!, säger jag.

Det är väl bara att lägga av i så fall. Men han klarar inte av att skiljas från giftet. Istället förhärligar han sitt livsval och hoppas på att bli erkänd som industrialist och en seriös affärsman. Han vill helst betraktas i nivå med Virgin-koncernens skapare, Richard Branson, den charmige superentreprenören från England. Dessbättre kommer han inte att lyckas, ty det finns inget oskuldsfullt över en porrkung.

Med den komplexfyllda självbilden finns det många psykologer som skulle vilja se Berth Milton som stamkund på analyssoffan. Han är son till en porrkung. Under sin uppväxt skämdes han för sin pappa, Berth Milton Sr. Sedan valde han att gå i faderns fotspår. Det kallas för det sociala arvet. Alla löper vi risken att upprepa våra föräldrars fel. Men varje människa har en egen vilja, även Berth Milton. Man kan avstå från upprepningstvånget.

Berth Miltons val blev att förstora sin fars geschäft och förvandla det till en global business. Sannolikt har ingen nu levande affärsman satt porrbranschens människoexploatering i ekonomiskt system på ett lika förödande effektivt sätt som Berth Milton.

Det är också ett slags världsrekord att skryta med. Men jag har ett råd till honom. Lägg pengarna på psykologer, gå tillbaka i barndomen och sök svaret på den svåra frågan: ”Varför har jag, en porrkung, ingen riktig stake, egentligen?”.

Det kanske dottern kommer att uppskatta, så att hon slipper fadersarvet.

Mats Edman