Bankfusionerna: Det kommer mera

Sedan i somras har en rad större bankaffärer presenterats med buller och bång, de flesta i USA.

I juli meddelade schweiziska UBS att banken köper den amerikanska privatmäklaren Paine Webber för 10,8 miljarder US-dollar (ca 106 miljarder kronor). I augusti var det dags för den andra stora, schweiziska banken, Credit Suisse, som äger investmentbanken Credit Suisse First Boston (CSFB), att avisera ett förvärv i USA. Det gällde investmentbanken Donaldson, Lufkin & Jenrette, som kostade 11,5 miljarder dollar (ca 113 miljarder kronor).

I september har amerikanska Citigroup köpt det stora finansbolaget Associates First Capital för 31,1 miljarder dollar (ca 305 miljarder kronor). Goldman Sachs har köpt specialistmäklaren Spear Leeds & Kellogg för 6,5 miljarder dollar (drygt 60 miljarder kronor).

I Europa är Hypo Vereinsbank i München av allt att döma på väg att överta österriska Bank Austria, en affär på 7,4 miljarder euro (drygt 60 miljarder kronor). Ytterligare en tysk bank, Dresdner Bank, förhandlar om ett förvärv, nämligen av den välrenommerade amerikanska investmentbanken Wasserstein Perella, som gjort sig känd som rådgivare vid företagsförvärv.

Men den största och mest uppseendeväckande affären är utan tvivel den som sker på Wall Street mellan Chase Manhattan och J.P. Morgan, bara den värd 34,4 miljarder dollar (över 335 miljarder kronor). Affären förenar två institutioner, vars historia är förknippad med mytomspunna finansfamiljer som Rockefeller och Morgan.

Att den förnäma J.P. Morgan går ihop med en annan bank – i praktiken blir J.P. Morgan uppköpt – betyder att den gett upp försöken att på egen hand utvecklas till en fullfjädrad investmentbank. Banken, som en gång dominerade den internationella finansmarknaden vid sidan av bland andra den häromåret havererade Barings, är inte tillräckligt stor på en marknad som leds av några få globala mäklarfirmor på Wall Street.

Exklusiv krets

Egentligen är det endast Goldman Sachs, Morgan Stanley Dean Witter och Merrill Lynch som finns med i denna exklusiva krets. Inga större affärer i världen görs utan att något av dessa namn finns med på prospekten. Vid exempelvis Telias börsintroduktion var det Morgan Stanley Dean Witter som satte sitt namn på dokumentet. Morgan Stanley är för övrigt ursprungligen en avknoppning från J.P. Morgan.

Flera utmanar ledartrion – till exempel Deutsche Bank, CSFB och Schroder Salomon Smith Barney – men ingen anses ännu ha nått ända fram. J.P. Morgan har inte saknat uppvaktning. Det ryktas om att Deutsche Bank har varit intresserad, men det blev alltså Chase Manhattan som fick göra affären.

Chase har tidigare gjort flera andra affärer för att stärka investmentbanksverksamheten, till exempel köptes nyligen den brittiska firman Robert Fleming och tidigare teknikspecialisten Hambrecht & Quist. Det ryktas dessutom om att banken tidigare misslyckats med att hitta en större investmentbank att gå ihop med.

Det är mycket troligt att den senaste affären utlöser nya initiativ. Ett skäl är jakten på volym. Personalen och teknikinvesteringarna är lika dyra för de små som för de stora. För européerna är det dessutom uppenbart att de måste ha en ordentligt plattform i USA för att kunna utmana toppfirmorna. Men kanske har de europeiska bankerna framöver en favör i att den europeiska marknaden växer som en följd av avregleringar, privatiseringar och omstruktureringar.

J.P. Morgan Chase blir en riktig bjässe med tillgångar på 675 miljarder dollar (över 6.500 miljarder kronor), men blir ändå mindre än till exempel Citigroup med sina 800 miljarder dollar.

Affären påminner en del om Citigroups köp av Salomon Smith Barney. I båda fallen är det en affärsbank som köper en investmentbank. Det finns en logik i att man skapat banker med mycket stora balansräkningar med stor kreditkapacitet och förmåga att absorbera risker. Bli inte förvånad om någon av de ledande investmentbankerna snart köper en större affärsbank.