Bankerna borde ha stoppat de morbida 3G-investeringarna

När Göran Collert, ordförande i Föreningssparbanken, oroas över en europeisk bankkris är han sent ute. Det kan förstås bero på att telekombubblan inte innebär så stora risker för de svenska bankerna.

Bankmännen på kontinenten borde ha sagt stopp redan för två år sedan när karusellen kring 3G-auktionerna inleddes. Priserna i länder som Tyskland, England och Frankrike trissades upp till nivåer som ingen ansvarskännande finansiär kunde ha mått bra av.

Sverige valde en annorlunda modell. Hos oss har operatörerna politiska krav på sig att bygga ut 3G i hela landet, vilket inte heller känns rätt och rationellt. Fruktansvärt dyrt blir det i vart fall att ge samebyarna 3G. Det saknades inte varnade röster 1999-2000 när 3G-hysterin startade. Problemet var att varken företagsledare eller kapitalmarknaderna ville lyssna. De var berusade av fantasier om en ”ny ekonomi” med ständigt ökande tillväxt, särskilt för sina egna aktieinnehav.

Därför kunde telekombranschen låna ihop 14000 miljarder kronor när den fått för sig att alla vill vara ständigt mobilt uppkopplade, skicka bilder med telefonen, betala räkningar, läsa nyheter, spela spel, se reklam och bara surfa på internet.

Visst kommer tekniken att göra allt möjligt, men jag ifrågasätter nyttan. Och vill vi betala de framtida räkningarna? Redan är det svindyrt att tala i mobiltelefon och skicka SMS-meddelanden.

Olika beräkningar visar att mobilkunderna måste betala dubbelt upp jämfört med idag för operatörernas investeringar i nya nät ska bli lönsamma. Hur dyrt det är märker bara den som betalar ur egen ficka.

Det gör sällan företagsledare, analytiker och journalister. Deras mobilsamtal betalas av företaget. Jag följer mina tonåringar, som är mobilt uppdaterade på det mesta. Men de har knappt råd att använda sina telefoner. Och de dyra kontantkorten tar snabbt slut och några fasta abonnemang är det inte tal om. Ändå är det tonåringarnas SMS-ande som leverantörer och operatörer säger är trenden och 3G-indikatorn. Men för tonåringarna är SMS bara det billigaste sättet att använda telefonen på.

Internetkraschen var förspelet till det som nu utspelar sig i form av inställda betalningar, konkurser och enorma nedskrivningar av 3G-investeringar. 3G är den största bubblan i modern tid, och skuldberget på 14000 miljarder utgör bördan som aktieägare och banker får släpa på för sin godtrogenhets skull.

Hur hög slutnotan blir kan ingen säga idag, men det är begripligt att en bankman som Göran Collert känner oro. På börserna har aktierna redan slaktats. Några som tjänar pengar på krisen är däremot de som spekulerar i högavkastande telekomobligationer.

Det fanns aldrig någon ”ny ekonomi”, bara en morbid övertro på tekniknyttan. Som alltid måste intäkterna vara högre än kostnaderna för att affärer ska gå ihop. Låna gör man med måtta för att inte hamna i räntefällan. Betalande kunder kan också vara bra att ha.

Den ”nya ekonomin” blev nästan akademiskt accepterad, vilket legitimerade vansinniga investeringar i ny teknik. Handelshögskolan, som lät sina flintskalliga doktorer flumma runt, kommer inte att gå fri när historien ska skrivas.

Telekomkrisen visar ännu en gång att man ska ta profeter och helbrägdagörare med ro. Frågan är om vi kommer ihåg lärdomen när nästa spekulationsbubbla kommer. Troligen inte.

Mats Edman