Banchefens dröm: rallare blir pr-konsulter

Minoo Akhtarzand, generaldirektör på Banverket sedan knappt tre månader, förklarar för Affärsvärlden vad hon ser som den största utmaningen för verket.

– Det är att bidra till utvecklingen av ett effektivt, miljövänligt och säkert transportsystem i Sverige och Europa där järnvägstransporten ska vara en förebild.

Hon ser som en av sina viktigaste uppgifter att föra fram järnvägens betydelse. Det har hennes företrädare inte varit så bra på, menar hon.

– Historiskt har myndigheterna inte prioriterat att lyfta fram det som varit bra.

Den svenska järnvägen är bra, tycker Minoo Akhtarzand. Och nu vill hon få fler att tycka som hon, inte minst för att öka chanserna till ökade anslag. Det är inte några kontroversiella åsikter för en generaldirektör. Men när hon kommer in på hur detta ska gå till går kritikerna i taket.

Hon vill nämligen använda Banverkets anställda – ungefär 6 900 personer med uppgifter som att sköta räls, växlar, signaler, tunnlar, broar, radiomaster och ropa ut information i högtalare – som “naturliga ambassadörer”. Någon ökad budget för marknadsföring eller lobbyism är inte aktuell, betonar generaldirektören som tycker att det är smartare att låta medarbetarna föra ut budskapet.

– Nu vill jag verka för att chefer och medarbetare i egenskap av naturliga ambassadörer för verksamheten aktivt kommunicerar ut och lyfter fram järnvägens betydelse för samhällsutvecklingen, landets tillväxt och klimatet, säger Minoo Akhtarzand.

Uttalandet får Lennart Lundquist, professor i statsvetenskap, att reagera.

– Det är utmärkt om en generaldirektör uppmanar sina medarbetare att medverka i samhällsdebatten.

– Men att hon därutöver talar om vad de ska tycka och säga är däremot synnerligen tveksamt, säger han.

Medan Lennart Lundquist anser att det är en principfråga att en generaldirektör på ett statligt verk inte ska påtvinga sina medarbetare vissa synpunkter, anser Magnus Nilsson på Naturskyddsföreningen att Minoo Akhtarzand dessutom har fel i sak.

– Trafikverken, i koalition med kommunalråd, landshövdingar och anläggningsindustrin, hjälps åt att skapa en hysteri kring behovet av infrastruktur. Verken trycker dessutom, vill jag påstå, aktivt undan andra åtgärder som skulle kunna effektivisera utnyttjandet av infrastrukturen, men som kan ske utan stora budgettillskott.

Magnus Nilson menar att Vägverket varit en mer effektiv lobbyist än Banverket hittills. Men Minoo Akhtarzands uttalande markerar ett trendbrott.

– På sistone har Banverket spottat upp sig rejält, så nu har vi två mäktiga kolosser som näst intill slutit sig samman till ett infrastrukturellt komplex som dränerar staten på pengar samtidigt som trafiken just inte blir mera effektiv. Till exempel stiger ju nu dödstalen på vägarna.

Därför är han starkt kritisk till Minoo Akhtarzands planer på att använda sina medarbetare som ambassadörer.

– Jag tycker det är obehagligt om Banverket aktivt lobbar för att expandera sina budgetar.