Balansgång på het marknad

Vissa hävdar att kreditmarknaden är tillfälligt dopad, andra tror att lågräntemiljön är här för att stanna. Oavsett vem som har rätt går det att slå fast att det inte är någon slump att ett antal nischbanker snabbt vuxit sig stora på marknaden för konsumtionslån utan säkerheter de senaste åren. Flera av dem återfinns numera också på börsen.

Omständigheterna för dessa spelare har varit nästintill perfekta: en stabil arbetsmarknad, stigande bostadspriser, bevarade jobbskatteavdrag och en mycket låg ränta. Det har lockat svenska hushåll att göra större inköp och investeringar på kredit.

Den låga räntan gör att ­finansieringskostnaden för nischbankerna är låg. Dels är det billigare att låna upp pengar, dels söker sig privatsparare till dem för att åtminstone få lite ränta på sparpengarna.

Som en konsekvens visade Collector Bank, Resurs Bank, Nordax Bank och TF Bank alla vinstökningar under fjolåret. Det gjorde även den norska sektorkollegan Bank Norwegian, som har en växande låneverksamhet i flera länder, däribland Sverige. Bank Norwegians resultat efter skatt steg till 959 miljoner norska kronor från 544 miljoner, drivet av en snabb kreditexpansion.

I många fall har de som lånar goda marginaler. Men suget efter lån är stort även hos mindre välbeställda hushåll. Här finns stora pengar att tjäna för bankerna. Då på högre räntor och en djungel av avgifter. Det handlar om en gråzon där bankerna i vissa fall kanske inte borde ge ett lån, men ändå lockas av de höga intäkterna. Vilket förstås också resulterar i högre kreditrisker.

Hos exemplet Bank Norwegian mer än dubblades reserveringarna gällande dåliga krediter under fjolåret till 468 miljoner norska kronor. Men beskedet från banken är att det till en del handlar om en försiktighetsåtgärd kopplad till intåget på den danska och finska marknaden.

– Uppstart i ett nytt land medför alltid en högre risk, eftersom man är ny på marknaden. Det finns då en del personer, vilka har eller är på väg att få finansiella problem, som försöker få lån hos den nyaste aktören, säger marknadschefen Fredrik Mundal.

Trots att läget är bäddat för högre risk och man, precis som i slutet på 1980-talet, ser bankerna annonsera för billigare lån, ser läget stabilt ut för de flesta av de svenska nischbankerna. Hos merparten av dem sjönk de redovisade kreditförlusterna under år 2016, både som andel av lånestocken och i reella tal. Ett ­exempel är Resurs Bank där nivån hamnade på 1,9 procent mot 2,3 procent året innan.

– Vi har jobbat i spannet 2–3 procent de senaste 15 åren, det är där vi är bekväma med att prissätta risk. Det här är låga kreditförluster för oss, säger cfo Peter Rosén som inte ser det som något självändamål att sänka nivån ytterligare.

De olika aktörerna hanterar problem­krediterna på olika sätt. Resurs Bank, som är stora inom kreditköp, har goda erfarenheter av att på egen hand bearbeta kunder som släpar efter med betalningarna. Merparten av kraven går till inkasso först efter 120 ­dagar men Resurs Bank behåller fordran genom hela processen.

En helt annan modell tillämpas av TF Bank, som säljer av alla krediter som varit förfallna mer än dryga två månader efter principen ”ren balansräkning”. Prissättningen ligger normalt på 35–70 procent av det nominella värdet. Detta göra att banken sticker ut med en kreditförlustnivå på hela 5,1 procent för 2016.

– Fördelen med denna modell är att vi ­frigör kapital från att täcka dåliga eller osäkra fordringar, kapital som sedan kan användas i verksamheten, samt att vi inte bygger upp kostnader genom att etablera en egen, intern inkassoverksamhet. Dessutom minimerar vi osäkerheten i värderingen av balansräkningens tillgångar genom att fortlöpande sälja osäkra fordringar, säger vd Declan Mac Guinness.

Införandet av redovisningsstandarden IFRS 9 från och med 1 januari 2018 ­sätter nytt ljus på kreditportföljernas kvalitet. I dag ska förluster redovisas först när dessa konstaterats, men med det nya regelverket är tanken att nedskrivningsrisken ska synliggöras tidigare. Detta sker genom att lånen delas in i tre kategorier.

I den första ingår fullt fungerande krediter, även helt nya, men redan här ska en ­bedömd förlustnivå för de kommande tolv månaderna löpande tas upp i redovisningen.

Om lånen i stället klassificeras i någon av de två andra kategorierna för kredit där ­riskerna ökat eller som är konstaterat problematiska, ska nedskrivningen göras baserat på hela den återstående löptiden. Effekten av en omklassificering från kategori ett till två kan därför bli stora.

Det åvilar varje bolag att arbeta fram ­interna rutiner och modeller som står i överensstämmelse med det nya regelverket. Hos samtliga av de större aktörerna pågår arbetet men ingen har hittills meddelat exakt vilka konsekvenserna blir.

Olika bolag kan komma att göra olika bedömningar. Branschen verkar dock vara överens om att IFRS 9 påverkar resultatredovisningen i högre grad än i dag, både negativt och positivt. Dessutom väntas en nedgång i eget kapital och därmed kapitaltäckningen vid införandet.

– För varje krona du lånar ut måste du sätta av mer kapital för förlustrisker. Det är klart att det får konsekvenser någonstans. Vi kommer klara det bra eftersom vi riktar oss mot ett lågrisksegment och har en slimmad organisation, men har man större overheader så blir det alltid en utmaning om kostnadsmassan ökar utan att man har ökade intäkter, säger Ina Einars, marknads- och försäljningschef på Sevenday Finans.

I dagsläget är det svårt att hitta någon branschaktör som räds framtida räntehöjningar. Vissa, som Marginalen Bank, skulle till och med välkomna en viss höjning.

– Det låga ränteläget spelar oss inte i händerna ­eftersom vi inte har ett stort behov av marknadsfinansiering. En viktig del i vår ­affärsmodell är att vi ska ha kon­kurrenskraftiga inlånings­produkter. Det gör att vi inte kan kompensera för lågräntemiljön fullt ut genom lägre inlåningsräntor, säger den tillförordnade vd:n Charlotte Strandberg.

Låneräntorna kan som regel också justeras uppåt vid högre finansieringskostnader för branschen. En annan säkerhetsventil är att konsumtionslånen ofta är mindre och har kortare löptider. En ränteuppgång leder inte till en speciellt mycket högre månadskostnad för låntagaren.

Ett betydligt allvarligare problemscenario skulle vara en kraftig ökning av arbets­­­- lös­heten och därmed minskade hushållsinkomster, vilket skulle slå mot både betalningsförmåga och intresset att teckna nya lån.

– Den enskilt största riskfaktorn skulle vara om det blev en massiv ökning i arbetslöshet. Det har ju historiskt visat sig ha påverkan på den här branschen. Men vi ser inte några ­sådana tecken på någon av de marknader där vi är aktiva, säger Peter Rosén på Resurs Bank.

Han får medhåll av Erik Selin, vd på Balder som är största ägare i Collector, och som via privat bolag är ägare i bland annat ­Intrum Justitia och TF Bank.

– En ränteuppgång tror jag spontant inte är någon större sak, det behöver man inte oroa sig speciellt mycket för. Inte om det beror på att du har lite mer lönetillväxt och bättre ekonomi. Jag tror att det är lätt att man drar för stora växlar av det där.

Kraftigt stigande marknadsräntor, där många hushålls bolånekostnaderna skulle öka drastiskt, är givetvis ett hot mot branschens fortsatta utveckling. Men få verkar tro på ett sådant scenario i närtid.

Finansinspektionen och Riksbanken, som lägger stor möda på att analysera bolånetillväxtens konsekvenser, följer inte ens ­löpande utvecklingen av konsumtionslånen till privatmarknaden. Dessa anses inte vara stabilitetshotande. Fokus ligger i stället på behandlingen av den enskilda låntagaren.

– Kreditrisken överlag för bolagen är inte den vi fokuserar på här, utan det är risken för den enskilde konsumenten, säger Per Nordkvist, biträdande avdelningschef inom marknads- och uppförandetillsyn på Finansinspektionen.

Finansinspektionen har de senaste månaderna begärt in uppgifter från 91 låneaktörer för att kartlägga branschens agerande. Resultatet kommer att presenteras senare i vår.

– Vi vill se vilka volymer vi pratar om och vilka räntenivåer som de här olika bolagen ligger inom. På så sätt får vi en nulägesbild av marknaden men kan också se riskindikatorer för bolag där vi kan komma att gå ­vidare med enskilda undersökningar.

Granskningen är ett led i arbetet med att stävja problemet med att enskilda individer drar på sig skulder som de inte kan hantera. Men indirekt blir granskningen ändå en uppföljning av långivarnas problemkrediter och den samlade risken i bolagen.

En aktör med alltför många kunder som överskuldsätts, och därmed drabbas av höga effektiva räntor, blir en signal om en högre kreditrisk som helhet.

– En tydlig indikator är om krediterna blir dyrare än det ursprungliga avtalet. Har man en för stor andel av den typen blir det ett problem. Sköter man kreditprövningen på ett bra sätt så bör inte den andelen vara för hög, säger Per Nordkvist.