Bakslagen adlar entreprenören

Den 17 oktober kommer miljööverdomstolens slutbesked om huruvida tunnelbygget i Hallandsåsen ska få fortsätta. Det skandaldrabbade bygget har kostat mångmiljonbelopp. Det har också sargat imagen för Banverket, Skanska och en hel kår av infrastrukturentreprenörer. Men det avbrutna bygget illustrerar också hur företag och andra kan lära av sina misstag.

Hallandsåsprojektet drivs nu med en ödmjuk tidsplan och även de tekniska lösningarna har fått omprövas flera gånger. Problemen är också en förklaring till varför det inte längre, som för några år sedan, talas om ett framtida tunnelbygge mellan Helsingborg och Helsingör. Hallandsåsen har nämligen än en gång visat hur svårt det är att tids- och kostnadsberäkna tunnelbyggen. Detta i kontrast till Öresundsbron som höll både tiden och budgeten på 23 miljarder kronor.

Lärdomar har alltså dragits som förhoppningsvis gjort byggföretag och beställare klokare. Misslyckandet har alltså varit av godo. Så är också fallet med de flesta misslyckanden.

– Misslyckanden har en funktion. Det gäller definitivt i ett samhällsperspektiv och inte sällan också i ett enskilt företags perspektiv, säger Lars Strannegård, docent på Handelshögskolan i Stockholm.
Han är också författare till boken “Flipp eller flopp. Om misslyckandets dynamik”, som kommer ut på Raster förlag i slutet av oktober. Strannegård går igenom ett antal floppar, däribland plastcykeln Itera, it-projektet Teleguide och Betamax-videospelaren. Han resonerar också kring misslyckandets roll i historia, forskning och mytbildning. Ofta är det en definitionsfråga om ett misslyckande ska betecknas som en flopp eller som en mindre tempoförlust på väg mot en framgång.

Klart är att misslyckande är regel snarare än undantag. Det gäller överallt: inom näringslivet, idrotten, forskningen och i privatlivet. Människan tenderar – som väl är – att systematiskt underskatta riskerna och överskatta potentialen i framtidsprojekt. Att projekt havererar tid efter annan är alltså inte något att förvånas över. Det känner också duktiga företagsledare och riskkapitalister till.

Ofta är det bara tidshorisont och tillfälligheter som avgör vad som är en lyckad eller misslyckad produkt. I början av 90-talet var Frankrike en av världens ledande it-nationer, tack vare sina svartvita Minitelterminaler. Men i slutet av decenniet var landet rejält akterseglat, eftersom Minitel fördröjde införandet av e-post med flera år. Det svenska Teleguideprojektet (ett slags minidatorbaserad telefonkatalog) blev också snabbt en dinosaurie, men hade kanske kunnat fungera om det lanserats tio år tidigare.

Ibland kan en produkt vara lyckad under en fas i affärscykeln, för att sedan helt förlora i attraktion. Ett exempel är Rubiks kub, som såldes i 150 miljoner exemplar mellan 1980 och 1982. Problemet var att när marknaden väl var mättad gick det inte att utveckla kuben, och de kubfabriker som byggts upp i Ungern fick stängas.

Hur hårt ska man egentligen ta ett misslyckande? En person som verkar rycka på axlarna är Ernst Malmsten, den kufiske entreprenören bakom klädhandelssajten Boo.com. Tidigare i år uttryckte han sig så här om firmans spektakulära konkurs:

– Boo var ett misslyckande men samtidigt, nu i efterhand, gillar folk faktiskt vad vi ändå försökte åstadkomma.

Man behöver inte hålla med Ernst Malmsten. Helt klart är dock att ett eller flera misslyckanden är naturliga faser i en företagares eller projektledares karriär. Bakslagen är sällan allvarliga om man kan lära av dem och gå vidare.

Frågan är här om termen misslyckande är korrekt. Etiketter som sätts av utomstående, ofta på lösa boliner, tillför för det mesta ingenting. De kan även vålla betydande skada. Det kan belysas med ett exempel ur idrottsvärlden. Häcklöparen Sven Nylander berättar i Lars Strannegårds bok om hur felaktig han upplevde rapporteringen om sin fjärdeplacering i OS i Atlanta 1996. Han gjorde sitt livs lopp i finalen och satte nytt svenskt rekord, men blev ändå “bara” fyra:

– En av de mest sagolika upplevelserna i mitt liv är i andras ögon ett misslyckande, säger han i
boken.

Problemet med en förenklad fokusering på vinnarstrategier är att den kan få blivande entreprenörer eller entreprenöriellt arbetande projektledare att tappa sugen när de misslyckas. Skickligt ledda säljorganisationer vet att man måste motverka den känslan hos sina anställda. Det sker genom att cheferna peppar sina försäljare att inte låta motgångar påverka beslutsamheten.
Ibland måste företagare sätta sina bolag i konkurs. Att stigmatisera en sådan åtgärd vållar inte bara skada på individen eller företaget, utan också på samhällsekonomin.

I USA betraktas oftast misslyckanden som nyttiga inslag i en företagares historia. Så är det inte i Sverige. Utbildningsminister Thomas Östros, som leder arbetet med socialdemokraternas nya tillväxtprogram, beklagar det i ett samtal med Affärsvärlden.

– Att få misslyckas är intimt förknippat med entreprenörskap. Här är det stor skillnad mellan hur det är i USA och i Sverige och för den delen i hela Europa, säger Östros.

Sannolikt är dock inställningen i dag mer positiv än för några år sedan till dem som försökt, men misslyckats. Det gäller i alla fall i näringslivet. En del av de entreprenörer som kraschade när it-eran tog slut har gjort goda karriärer inom traditionella branscher.Så hanterar du ett misslyckande

Ta ansvar.
Älta inte det hela.
Dra slutsatser.
Gör de ändringar som krävs.
Tänk framåt.