Bäddat för en kalldusch, Persson

Stigande arbetslöshet och det faktum att kostnaderna för ohälsan vägrar att sjunka kommer att ställa till problem för regeringen under det här året. Det är bara en tidsfråga innan samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet havererar. Frågan är om det ens överlever till dess vårbudgeten ska presenteras.

Den chansning som socialdemokraterna gjorde när de av budgettekniska skäl kraftigt skar ner på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under fjolåret gick inte hem. Det svenska konjunkturlyftet uteblev och arbetslösheten steg under hösten allt snabbare. I november 2003 landade arbetslösheten på 5,4 procent, en bra bit över det mål om en öppen arbetslöshet på maximalt 4,0 procent som regeringen omhuldat så länge.

Sent omsider har även Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) upptäckt att arbetslösheten har ökat, även av andra skäl än den kraftiga nedskärningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Nu sjunker den faktiska sysselsättningen i snabb takt samtidigt som varslen envist biter sig kvar på höga nivåer. I sina senaste uttalanden har Ams indikerat att antalet sysselsatta kan falla med ytterligare 50 000 under första halvåret i år. Det kan i realiteten bli betydligt fler som försvinner ut ur arbetslivet.

Mot den här bakgrunden var det därför inte uppseendeväckande att regeringen och samarbetspartierna presenterade ett omfattande stimulanspaket den 19 december i fjol. Det tycks dessutom, föga förvånande, ha varit relativt lätt för samarbetspartierna att komma överens om att ökade utgifter är det som gäller för att få fart på ekonomi och hålla arbetsmarknaden under armarna.

Men det kan snart vara slut på sämjan. Utgiftstaket, som är utformat för att begränsa de statliga utgifterna, klarades under fjolåret enbart med hjälp av mycket tvivelaktiga transaktioner. Det mesta talar för att det kommer att överskridas i år.

Fram till nu är utgiftstaket det enda av regeringen
Perssons ekonomisk-politiska löften som fortfarande håller. Att överge det skulle betyda en stor prestigeförlust och ekonomiska konsekvenser i form av stigande långräntor.

För att få utrymme för de satsningar som aviserades i stimulanspaketet har man därför fått trolla med knäna riktigt ordentligt regeringskansliet. De infrastruktursatsningar på drygt fyra miljarder som presenterades ska finansieras genom ökad upplåning hos riksgälden. I princip betyder det att man ökar de statliga utgifterna men bara låter räntekostnader och möjligtvis mycket blygsamma amorteringar påverka budgeten. På så sätt undviker man att belasta en redan i utgångsläget pressad statsbudget.

Ytterligare ungefär fyra miljarder finns undanlagda i riksgälden för kompetenshöjande åtgärder. Troligen blir det dessa pengar som får finansiera de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som aviserats.

Huvudskälet är även här att ett utnyttjande av pengarna inte påverkar utgiftstaket.
Men dessa statsfinansiella trollkonster kan inte dölja att det saknas budgetresurser för att klara ökad arbetslöshet och fortsatt stigande kostnader för ohälsan. Förra årets tvivelaktiga bokföringstransaktioner med senarelagda EU-avgifter, biståndspengar och försvarsutgifter talar snarare för att det här året blir ännu kärvare att klara i rent budgettekniska termer.
Därför kommer det att krävas besparingar. Allra senast när vårbudgeten presenteras. Då uppstår problemen.

Hur sugen kommer den nya vänsterpartiledaren, troligen Lars Ohly, att vara på statsfinansiella åtstramningar eller för den delen på skattesänkningar för att stimulera ekonomin? Nedskärningar går knappast gå ihop med hans förmodade ambitioner att försöka vrida partiet åt vänster i samband med att det nya partiprogrammet ska slås fast någon gång under nästa år.

Miljöpartiets Peter Eriksson har för sin del redan sagt att han ser ett naturligt slut på samarbetet med socialdemokraterna under det här året.
Risken är därför stor att samarbetet spricker och att regeringen kommer att få lita till de borgerliga partiernas goda vilja när det gäller att få hjälp att baxa vårbudgeten genom riksdagen. Men den viljan är nog inte särskilt stor på något håll i det borgerliga lägret. Nya namn på partiledarposterna hos kristdemokraterna och moderaterna utesluter i princip dessa två partier som samarbetspartners.

Någon regeringskris ska vi däremot inte räkna med. Inget parti vill för närvarande fälla regeringen. Det mesta pekar därför på att Persson & Co hankar sig fram som minoritetsregering till valet 2006.

Mot bakgrund av den ekonomiska och politiska situationen är det därför inte svårt att förstå Göran Perssons krav på riksbanken att den ska sänka räntan. Med svag ekonomi och lågt inflationstryck finns det heller ingen större anledning för riksbanken att inte hörsamma uppmaningen. Om den nu inte dumtrotsigt vill visa sitt oberoende.

Troligen kommer riksbanken under våren att ge efter för trycket. Annars kommer kritiken mot den att nå stormstyrka om att inflationen, enligt statliga Konjunkturinstitutets (KI) beräkningar, sjunker under noll procent under enstaka månader under våren. Samtidigt närmar sig arbetslösheten sex procent av arbetskraften och kan till och med gå över denna nivå.

Det är inte troligt att riksbankens direktion kommer att kunna stå emot den typen av ekonomiska fakta, framför allt inte som två av de sex direktionsmedlemmarna (Kristina Persson och Villy Bergström) redan har uttryckt att de vill ha ytterligare räntesänkningar. En gissning är att Lars Heikensten är den som ligger närmast till för att ta steget över från hökarna till duvorna. Och eftersom han som riksbankschef har den avgörande rösten så räcker det för att räntesänkarna ska få majoritet.

Men det som då också händer är att regeringen inte längre har någon som den kan skylla sina ekonomiska misslyckanden på.

Kraven på att regeringens tillväxtdiskussioner, som ska startas tidigt under våren, ska leda till något substantiellt även på kort sikt kommer också att hårdna. Men i och med uppgörelsen med vänsterpartiet och miljöpartiet i december i fjol har socialdemokraterna till synes tagit ett steg åt vänster när det gäller den ekonomiska politiken.

Framför allt gäller detta de lagda förslagen om friår och arbetstidsförkortning. Det blir svårt att svälja för arbetsgivarparterna som hellre diskuterar sänkta skatter och nedskärningar i välfärdssystemen.

Trots ett i utgångsläget kärvt statsfinansiellt läge kommer det troligen ändå att bli sänkta skatter under det här året. Spritskatten måste sänkas nu när billig sprit flödar in i landet i samband med mer liberala införselregler
Beslutet om att sänka spritskatten kompliceras dock av den numera heliga alliansen mellan statsministern och Systembolagschefen Anitra Steen.

Det direkta sambandet mellan Systembolaget och
spritskatten är visserligen inte speciellt stort. Men såväl oppositionen som allmänheten anser däremot säkert att det indirekta sambandet blivit stort. Och därmed blir frågan känslig för statsministern att hantera.

Om den europeiska konjunkturåterhämtningen, och därmed den svenska, skulle visa sig dröja ytterligare kan det bli tal om att sänka även andra skatter. Framför allt som allt fler länder runtom i världen använder just detta medel för att få fart på sina respektive ekonomier. Det vore underligt om landet med världens högsta skattetryck inte kunde göra sammalunda. Hur det i praktiken ska genomföras blir dock ytterligare en svår nöt att knäcka för statsminister Göran Persson.

___________________________

PROBLEMEN HOPAR SIG

1 Arbetslösheten ökar.
Det är inte bara de s k arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som minskat. Nu faller den faktiska sysselsättningen. Ett jätteproblem för ekonomin och Persson.

2 Budgeten hotar spricka.
Förra året hölls budgeten ihop av s k trixande. Det går inte längre. Nu måste Persson spara. Men kommer den allt starkare vänsterfalangen i rörelsen att acceptera det?

3 Regeringesunderlaget försvinner.
I vänstern tar kommunisten Lars Ohly över. Och i miljöpartiet har Peter Eriksson redan flaggat för ett slut på samarbetet med s. Vem ska hjälpa Persson i riksdagen?

4 Riksbanken vägra sänka räntan.
Persson klagar, men lyssnar Lars Heikensten? Hittills har riksbanken vägrat hjälpa regeringen.

5 Omvärlden sänker skatterna.
Runt om i Europa sänker länder skatterna för att få fart på ekonomierna. Det blir dock tufft för Persson, såväl budgettekniskt som politiskt.

___________________________

VARSÅGOD, PERSSON!

Affärsvärlden bjuder på tillväxtidéer: Hur ska vi få fart på Sverige? I vår avgörs de viktiga tillväxtbesluten i Sverige. Närmare bestämt helgen den 16-18 april då socialdemokraterna håller så kallad mellankongress i Folkets Hus i Stockholm. Just nu pågår förankringsarbetet (rådslag) inom partiet. Affärsvärlden kommer under våren att lämna sitt bidrag till arbetet för att göra Sverige till en framgångsrik tillväxtnation igen. Från och med nästa vecka lanserar vi våra bästa tillväxtförslag till regeringen Persson direkt i spalterna. Ett nytt förslag varje vecka fram till kongressen.
Har du synpunkter och idéer? Maila dem till hejasverige@affarsvarlden.se