Avstressat – just nu

– Jag är ledsen, det republikanska partiet kvalificerar inte för en bail out, skojade president Barack Obama vid helgens middag för Vita huset-korrespondenterna.

Även om republikanerna kanske skulle behöva det, finns som bekant finansiella institutioner som många hävdar borde “bailas ut” – räddas av staten. USA:s regering har, trots ett finanssystem i spillror, hittills bara tagit över bostadsinstituten Fannie Mae och Freddie Mac 80 procent av AIG samt gått in med en mindre andel röststsvaga preferensaktier i affärsbankerna. Bankerna leds därför av i stort samma personer som ledde dem in i krisen. Personer som – kanske – inte tar i tillräckligt hårt i upprensningen i sina egna kreditportföljer. Så har kritiken låtit under de senaste månaderna.

“We are all Swedes now”, löd till exempel rubriken på en debattartikel i Washington Post den 15 februari. Författare till artikeln var den dystopiske ekonomiprofessorn Nouriel Roubini (intervjuad på sidan 32) och hans kollega på NYU, Matthew Richardson.

Artikeln argumenterade för att USA:s president borde göra som Sverige i vår bankkris:

“Det amerikanska banksystemet är nära insolvens, och om vi inte vill få det som i Japan på 1990-talet – eller USA på 1930-talet – är den enda vägen att förstatliga det.”

Finansmannen och filantropen George Soros hängde på i SVT:s Agenda i söndags.

– [Barack Obama] har klarat sig mycket bra, men inte vad gäller refinansieringen av bankerna. Där hade det varit bättre att följa det svenska exemplet.

Finansminister Timothy Geithner och centralbankschefen Ben Bernanke har i sin hantering av finanskrisen hittills inte valt fullt förstatligande. Huvudåtgärderna har varit ovan nämnda preferensaktier och program för att lyfta bort lån och andra “giftiga” tillgångar med osäkert värde – Tarp (troubled asset relief program), med 700 miljarder dollar att spendera. Och, som en del av Tarp, det så kallade Public-Private Investment Program (P-PIP) där regeringen bjuder in privata investerare att köpa giftiga tillgångar med rabatt.

Det andra benet i Geithners och Bernankes räddningsplan för banksektorn var det stresstest som publicerades i förra veckan – en genomgång av nationens 19 största finansföretag. Genom testet vill myndigheterna få bort den oro för det man i USA har kallat “the next shoe to drop” – ytterligare oväntade förluster som kan skapa en global kreditpanik à la hösten 2008.

Testresultatet var bättre än vad de flesta hade väntat sig. Nio av de 19 bankerna klarar sig utan extra kapital. De 19 bankföretagen spås visserligen – i ett mörkt scenario – göra totala kreditförluster på hela 600 miljarder dollar (motsvarande 4 800 miljarder svenska kronor -jämför med Sveriges BNP år 2008 på 3 200 miljarder). Inklusive redan gjorda nedskrivningar innebär det kreditförluster i de amerikanska bankerna på 9 procent av lånestocken – en högre nivå än år 1930.

Tio av bankerna behöver alltså mer kapital, 75 miljarder dollar (cirka 500 miljarder kronor). Men den siffran är ändå lägre än vad många har trott (och 33 miljarder hänför sig till ett och samma företag, Bank of America/Merrill Lynch). Aktiemarknaden svarade också med att värdera upp bankaktier över hela världen och flera debattörer har förkunnat att kreditkrisen nu är över.

– Publiceringen av de här stresstesterna markerar slutet på den finansiella krisen, sade till exempel Rodney Alfvén, bankanalytiker och chef på aktiemäklarfirman Cheuvreux.

Andra, som Nouriel Roubini, är mindre övertygade.

“Av flera skäl är dessa resultat en signifikant underskattning av kapitalbehovet i dessa 19 stora amerikanska banker. Det underskattar också förlusterna och den aktuella ‘sega sig igenom’-approachen till krisen riskerar att accelerera den smygande delnationaliseringen av finanssystemet, förstärka ‘moral hazard’-störningar, undvika att lösa ‘för stor för att falla’-problem, öka de finansiella kostnaderna av krisen, förlänga kreditåtstramningen och göra några finansiella institutioner till ‘zombie banker”, skriver han på sin blogg.

Om stresstestet visar sanningen eller är för optimistiskt kan Affärsvärlden inte avgöra. Visst ligger både BNP-prognosen högre och förlustsiffrorna lägre än vad exempelvis IMF och Roubini har spått. Men testet är åtminstone ambitiöst nog i upplägget för att greppa hela situationen.

Förespråkandet av Sverigelösningen baseras i alla händelser på en vanföreställning. Sverige förstatligade i realiteten bara en bank, Gota, som köptes av Nordbanken. Den sistnämnda var redan före statens övertagande ägd till 70 procent av staten. Nyckeln till Sveriges framgång var att staten garanterade HELA skuldsidan i banksystemet – alla lovades pengar tillbaka. Som motprestation krävde staten, med revolvern mot bankdirektörernas huvuden, skapandet av bolag med dåliga kreditportföljer som Securum, Retriva och Diligentia.

De 19 USA-bankerna i stresstestet har riskvägda tillgångar på nästan 8 000 miljarder dollar, över halva BNP. Även de svenska bankernas utlåning låg år 1990 på över 60 procent av BNP, men problemkrediterna utgjordes nästan uteslutande av rena fastighetslån. Vi var också en isolerad kris i en god världsekonomi, boostad av en devalvering.

Nuvarande kreditkris är långt komplexare, med en global recession som fond. Och med en ovillig kongress gör nog Geithner och Bernanke så gott de kan.