Avkroken som växt till sig

Det som en gång kallades Terra Australis Incognita (Okända sydlandet) har faktiskt haft det ganska motigt under en stor del av efterkrigstiden. Den positiva självbild som nu tonar fram kontrasterar skarpt med den image landet hade under 1970- och 1980-talen.

Under de decennierna betraktade omvärlden australiensarna som ett slags avlägsna kusiner till italienarna: ett gäng sympatiska och högljudda livsnjutare som gärna strejkade och inte bekymrade sig särskilt mycket om kvalitet eller att betala räkningar i tid. Fackföreningarna organiserade 60 procent av arbetsstyrkan, en exceptionell nivå för ett land utanför Norden. Strejkerna avlöste varandra och höga löneavtal höll inflationen uppe.

De som koloniserade landet i slutet av 1700-talet var straffångar, en betydande skillnad jämfört med de puritaner som invandrade till Nordamerika. Hack i häl på fångarna kom, i början av 1800-talet, idoga fårfarmare. 1821 fanns det redan 300.000 får i bete på den väldiga kontintenten. Guldrushen kom i slutet på 1840-talet.

Invandrarland

Sedan dess har miljoner invandrare sökt sig till den fjärran kontinenten. I slutet av 1960-talet hyrde Australiens ambassad biografer i Stockholm för att visa reklamfilmer för presumtiva invandrare.

Alla var välkomna, i stort sett. Någon prioritering av utbildat folk, som styrt den amerikanska immigrationspolitiken, fanns inte. Det behövdes heller inte. Jordbruket och gruvnäringen har nämligen utgjort basen i näringslivet. Dessa branscher efterfrågade framför allt starka armar och bara i mindre grad skarpa hjärnor.

Fram till början av 1980-talet var den här inriktningen helt rätt. Australien tjänade goda pengar på att försörja världsmarknaden med metaller, kol, spannmål, ull och fårkött. Men råvarupriserna kulminerade omkring 1980. Sedan dess har trenden pekat nedåt. Fackliga blockader och strejker lamslog stora delar av ekonomin. Storföretagens ledare gjorde inte heller särskilt mycket konstruktivt. Koncernchefer som Alan Bond, Kerry Packer och Rupert Murdoch expanderade med lånefinansierade uppköp och drev sina bolag till, och i många fall över, konkursens brant.

Något måste göras

I mitten av 1980-talet insåg allt fler av landets politiker att något måste göras för att ändra färdriktningen. Det är den kursomläggningen som vi nu ser resultatet av.

Labourpartiet gick i bräschen. Det är ingen tillfällighet att Storbritanniens Tony Blair hämtat mycken inspiration från partibröderna på andra sidan jordklotet. Kursomläggningen har haft flera moment: frisläppande av valutakursen, privatiseringar och avreglering av handel, näringsliv och arbetsmarknad. Labour tog de hårdaste stötarna, bland annat en konfrontation i början av 1990-talet med pilotfacken vars makt bröts först sedan inhyrda plan bemannade med flygvapnets manskap sattes in. 1996 efterträddes labour av en konservativ regering under premiärminister John Howard.

Skördetid

De senaste 10 åren har varit en skördetid. I slutet av 1999 noterades den hundrade månaden i följd med växande BNP. Australien klarade alltså både lågkonjunkturen i början av 1990-talet och Asienkrisen 1997-98 utan nämnvärda problem. Tillväxten har gått i amerikansk fart sedan 1993, med BNP-ökningar på i snitt fyra procent per år.

Det är inte bara BNP som vuxit. Konsumtionen och investeringarna ökar snabbt. Nybyggnationen av bostäder steg till exempel hela 40 procent i årstakt i december. Även Sydneybörsen har marscherat uppåt, och detta utan det berg- och dalbanemönster som rådde under 1980-talet. Det beror på att de svajiga råvarubranscherna väger lättare i både ekonomin och på börslistan än förr om åren. Tidigare brukade gruvkoncerner som Broken Hill Proprietary styra börsen, vilket gjorde att index svängde titt som tätt. Idag är det företag i tjänstesektorn som dominerar. 1992 var råvarornas andel av exporten 80 procent. Nu är den 66 procent.

Det är fortfarande en hög andel jämfört med industriländerna i Europa och Nordamerika. Men trenden går mot ett modernare och mer avancerat samhälle. Det märks inte minst i förberedelserna inför sommar-OS, som inleds om några månader i Sydney. Det är bäddat för succé. Alla de stora anläggningarna är färdiga, vilket är olympiskt rekord. Notan för OS-byn uppgår till nära 20 miljarder kronor varav cirka en fjärdedel kommer från sponsorer. De privata satsningarna är mindre än väntat (på grund av mutskandalerna inför vinterspelen i Salt Lake City) men detta har inte hindrat innovativa lösningar, som att driva hela OS-byn med energi från solceller.

Fram tills nu är det ett annat land i södra Stillahavsasien, Nya Zeeland, som – till australiensarnas förtrytelse – inkasserat de flesta lovorden för skötseln av ekonomin. Det lilla öriket har ju figurerat i en mängd internationella analysrapporter under de senaste tio åren.

Men Australien går alltså i samma riktning, om än i långsammare takt. Tullarna har sänkts från 20 procent till fem procent sedan 1990. De statsägda företagen, med telekomjätten Telstra i spetsen, har knuffats ut på marknaden och tvingats bli effektiva. Telstra meddelade härom veckan att man ska säga upp en femtedel av personalen.

Konkurrenskraftig ekonomi

Penning- och valutapolitiken har förts på ett kompetent sätt. Australiendollarn har flutit fritt ända sedan mitten av 1980-talet, vilket gjort att ekonomin behållit sin konkurrenskraft. Centralbanken reagerade på Asienkrisen med att sänka styrräntan medan dess motsvarighet i Nya Zeeland höjde räntorna för att stabilisera valutan, vilket visade sig vara ett misstag.

Nytänkandet märks emellertid inte bara bland politikerna, utan också bland direktörerna. Innovationskraft är kanske inte något som man i första hand förknippar med australiensiska företagsledare. Men titta då på till exempel vinexporten, som ökat hundrafalt sedan 1980 och nu uppgår till åtta miljarder kronor. Jacob’s Creek räknas som det tyngsta varumärket i världen. Det finns också många andra välskötta och globalt verksamma australiensiska storföretag som Carling (öl), Wormald (sprinkleranläggningar) och flygbolaget Qantas som har världens bästa säkerhetsstatistik (50 år i luften utan en enda olycka).

Turistindustrin är ett annat tillväxtområde i ekonomin. Här har Australien perfekta förutsättningar: dramatisk och orörd natur, behagligt klimat och en utmärkt infrastruktur. 1991 kom 2,5 miljoner utländska turister. I år blir siffran 6,5 miljoner.

Inom jordbruket och turismen har Australien också stora komparativa fördelar. Vin är en tillräckligt kostsam vara för att kunna bära höga transportkostnader. När det gäller turismen så finns stora outnyttjade marknader på relativt kort avstånd – i den mån man nu kan tala om korta avstånd i den här delen av världen.

Växer ihop med Asien

Australien satsar på en närmare integrering med Asien. Det var till exempel självklart att landet skulle bidra med flest trupper och andra resurser till den internationella fredsstyrka som satts in i Östtimor. Allt fler asiater invandrar dessutom.

Men trots alla positiva omdömen och trots all optimism som nu spirar inför OS så är Australien ingen tillväxtmagnet. Visserligen strömmar utländska företag nu till landet, men strömmen är inte särskilt strid. Hur kan det komma sig? Orsaken är landets storlek. Visst har nationen enorma naturresurser och betydande potential. Men som marknad betraktat är Australien litet. Med sina 18 miljoner invånare har landet mindre befolkning än Norden.

Regeringen försöker positionera Australien som ett regionalt centrum. Bolagsskatten sänks från 36 till 30 procent. En kampanj har dragits igång för att få fler utländska finansföretag att etablera sig i Sydney. Den ansvarige ministern John Hockey pekar på att en utländsk bank som etablerar sin administration eller IT-utveckling för Asienregionen i Australien kan räkna med låga kostnader och god tillgång på kvalificerad personal.

Avkrok

Hittills har dock få nappat. Det beror framför allt på avståndet. Förvisso är det mindre jobbigt att flyga i nord-sydlig riktning eftersom tidsomställningen faller bort. Och förvisso finns e-post, och videokonfererande kan vara ett alternativ. Men om den Asienansvarige i ett västerländskt företag placeras i Sydney innebär det att denne måste tillbringa en natt ombord på ett flygplan varje gång han eller hon ska åka någonstans.

Australien förblir alltså en avkrok som gör klokt i att fortsätta satsa på sina komparativa fördelar: turism, jordbruk, råvaruproduktion och viss industriell verksamhet. Tjänstenäringar som är inriktade på hemmamarknaden, snarare än på Stillahavsasien, kan också räkna med goda tider framöver.