Att köpa och bygga upp

Med välfyllda kassakistor och gott om tid ser tungviktarna bland svenska riskkapitalföretag ljust på 2002, som kan bli ett bra år för nya affärer. Förra året köptes företag för mellan 65 och 75 miljarder kronor i Norden. Den volymen kanske kan överträffas i år.

Affärerna görs av de riktiga jättarna på marknaden för onoterade bolag, de så kallade buy-out-företagen. De första aktörerna som Industri Kapital, Euroventures, Nordic Capital och Procuritas dök upp i slutet på 1980-talet. I dag agerar ett tiotal spelare på den svenska marknaden.

Storleken på företag som köps av dessa aktörer har växt snabbt under senare år. Förra året gjordes två affärer värda över 10 miljarder kronor i Norden. Affärer i miljardklassen blev inte vanliga förrän i slutet av 1990-talet. Nu talas det till och med om kapacitet att göra affärer på uppåt 75 miljarder kronor, om ett par av de allra största europeiska fonderna gick ihop.

Sänkta förväntningar

I takt med att börsen tappat i värde har förväntningarna bland säljarna av företag trappats ner, vilket bör sätta fart på aktiviteten. Från pristoppen på cirka 16 gånger vinsten under år 2000 så föll det genomsnittliga priset på företag som köptes av buy out-firmorna till under tio gånger vinsten förra året. Den siffran ligger i linje med de nivåer som rådde under större delen av 1990-talet.

Från att först ha agerat som något av städbolag, som kunde röja upp både i ett bolags balansräkning och kostnader, har marknaden såväl som dess aktörer utvecklats i rasande fart de senaste tio åren. I dag handlar det minst lika mycket om att tillföra industriell kompetens och kanske göra om företag nästan från grunden, som att tillföra kapital.

Branschen är heller inte sen att visa upp lyckade exempel på hur företag tagits om hand och genomgått radikala förändringar innan det blivit dags för börsnotering eller vidareförsäljning till större företag. Bland de större spelarna finns än så länge egentligen bara en riktig flopp och det är Industri Kapitals köp av en Siemens-division som gick i konkurs i oktober förra året.

Branschomstöpning

Ibland handlar det nästan om att stöpa om hela branscher. Två typiska exempel är Nordic Capitals framfart inom den europeiska sängindustrin, genom Hilding Anders, och Industri Kapitals omgörning av Storas division för byggprodukter till Nobia, som är Europas största köksinredningsföretag.

– En orsak till att svenska spelare varit så framgångsrika kan vara att man relativt tidigt blivit mera operativt fokuserade. Det är nu för tiden mycket viktigare att ha en tydlig strategi för hur man industriellt kan förbättra ett företag än att i detalj gå igenom räkenskaper och stöpa om företagets finansiering, säger Harald Mix, en av grundarna till Industri Kapital, som han lämnade förra året.

Efter den dominerande brittiska marknaden är den nordiska buy out-marknaden faktiskt störst i Europa. På hemmamarknaden dominerar de tre stora svenska spelarna Industri Kapital, EQT och Nordic Capital. Tillsammans har de en bra bit över hälften av den nordiska marknaden. Medan EQT till största delen ägs av Investor så kontrolleras de två andra av en handfull partners.

Starkt i Norden

– Den nordiska buy out-marknaden är mycket utvecklad och väl fungerande, särskilt om man jämför med Kontinentaleuropa, säger Jonathan Russell, chef för den brittiska riskkapitalfirman 3is globala buy out-verksamhet.

Han pekar på mycket kompetenta marknadsaktörer, en väl utvecklad infrastruktur och svenskt näringslivs vana vid omstrukturering som några förklaringar till att den svenska marknaden kommit så pass långt. Russel tror visserligen att marknaden kommer att fortsätta växa, men inte med samma fart som hittills.

Konkurrens utifrån

Konkurrensen från ännu större utomnordiska aktörer har dock gjort sig kännbar på senare år och några stora affärer som brittiska Apax köp av ett Ericssonbolag och brittiska BC Partners köp av finska Sanitec har rört om bland marknadsandelarna.

De riktigt stora affärerna har fått en alltmer pan-europeisk prägel och ett mindre antal spelare konkurrerar där om affärerna på ett sätt som vanligtvis inte förekommer vid små eller medelstora affärer. Auktioner med både industriella spekulanter såväl som buy out-företag är snarare regel än undantag nuförtiden, medan de mindre affärerna ofta är initierade av riskkapitalbolagen själva.

Både tillgången till kapital och möjliga affärer är hyfsat god, även om också buy out-fonderna känner av att vissa institutioner har ett mindre utrymme för onoterade bolag på grund av marknadsnedgången. De stora bolagen hämtar merparten av sitt kapital utanför Norden via europeiska och amerikanska pensionsfonder.

Både Industri Kapital och EQT stängde fonder under slutet av 2000 eller under 2001 på strax under 20 miljarder kronor och Nordic Capital har precis startat arbetet med att dra ihop en ny fond på uppåt 14 miljarder kronor. Enligt uppgifter från marknaden som Industri Kapital inte vill kommentera så planeras också en jättefond på runt 23 miljarder kronor.

Avknoppningstrend

Affärsmöjligheterna kommer främst från köp av delar av stora multinationella företag, övertagande av familjeföretag eller rena utköp från börsen. Ivern bland de stora globala jättarna att bli alltmer renodlade och koncentrera sig på sina kärnaffärer spelar förstås buy out-företagen i händerna och flera verksamheter har köpts ut från till exempel Ericsson och Telia det senaste året. Trenden med avknoppningar från storföretag kommer att fortsätta vara stark under 2002, tror många i branschen. Telekomsektorn i allmänhet men också företag som ABB pekas ut som intressanta källor till affärer.

Köpeskillingen utgörs typiskt sett till en tredjedel av pengar från buy out-företagen medan resten är lån från banker eller, i de riktigt stora affärerna, internationella obligationslån. Avgörande är alltså bankernas vilja att låna ut pengar, och även om andelen riskkapital i affärerna ökat på senare år så har bankerna blivit kräsnare. Det har kanske inte blivit svårare att få lån till bra villkor men det tar längre tid att få ihop finansieringen.

Växande portföljer

Som en konsekvens av nedgången på börsen, dålig lönsamhet hos många storföretag och konjunkturavmattningen har det förstås blivit svårare för riskkapitalisterna att hitta vägen ut ur sina investeringar, så kallade exits. Den svaga börsen har gjort det mindre attraktivt i dagsläget för buy out-företagen att notera bolag. De kan visserligen vara redo, men har svårt att uppnå rimliga prisnivåer då investerarna håller sig avvaktande till börsen.

Den ansträngda lönsamheten bland många storföretag gör det också svårare att hitta industriella köpare till portföljbolagen. Det har lett till ett ökat antal affärer mellan buy out-företagen.

Följdriktigt växer antalet bolag som börjar bli färdigstrukturerade och mogna för en eventuell börsintroduktion stadigt hos de stora svenska spelarna. Skulle börsen krya på sig något mot slutet av 2002 och aptiten på nyintroduktioner öka så finns det uppåt 15 bolag i portföljerna som kan komma i fråga för en börsnotering. I vissa fall, som Bravida, har planerna redan offentliggjorts. Överlag har dock ribban för börsintroduktioner höjts successivt under senare år, vilket gör att en notering inte alls är lika självklar som för några år sedan bara för att bolaget har nått en viss storlek. En industriell köpare kan ofta ge bättre utdelning.

– Nuförtiden krävs det mer av en notering. Bolaget måste helst kunna visa upp också en framtida tillväxt eller vara ledande i sin nisch. Det räcker inte med bara ett stabilt och bra kassaflöde, säger Robert Andreen, vd för Nordic Capital.

Börsläget avgör

I tabellen på sid 45 har Affärsvärlden samlat de portföljbolag som är mest sannolika för en börsnotering på Stockholmsbörsen under 2002 eller 2003. Den exakta tidpunkten beror dels på hur mottaglig börsen är för en notering och dels om bolaget som ska noteras hunnit bli färdigt med sin omstrukturering.