Assars gröna kärlekspar: Kapitalism och regleringar

I förhållande till BNP har utsläppen av bly minskat med 99%, svaveldioxid har gått ner med 92%, för HCB är minskningen 90%, utsläpp av arsenik har reducerats med 89%.

Kemikalieanvändningen har gått ner

Vi ser också att kemikalieanvändningen har minskat med 5% 2008-2020, detta samtidigt som BNP har ökat med 20%.

Företag hushåller med resurser

Hur förklarar vi den positiva utvecklingen avseende luftföreningar och användning av kemikalier?

Inom nationalekonomin betraktas miljöförstöring som en externalitet, vilket innebär att en tredje part påverkas. Vinstmaximerande företag hushåller ständigt med de resurser som de tvingas betala för själva av den enkla anledningen att de är vinstmaximerande. Det ligger i näringslivets intresse att hela tiden rationalisera användningen av resurser eftersom detta minskar deras kostnadsmassa. På samma sätt ligger det i deras intresse att försöka återanvända resurser då detta innebär en ny möjlighet att tjäna pengar.

Framväxten av ljusbågsugnar inom stålindustrin är ett illustrativt exempel. Mer än 70% av stålproduktionen i USA utgörs idag av ljusbågsugnar som återanvänder skrot.

Redan 1956 observerade Stanfordforskaren Morris Abramowitz att blott 15% av tillväxten i den amerikanska ekonomin mellan 1870–1950 kunde härledas till större naturresursförbrukning. Resterande 85% var kopplade till olika former av produktivitetsförbättringar. Liknande resultat har även framförts av nobelpristagare som Robert Solow och 2018 års pristagare Paul Romer.

Kapitalism + regleringar = bättre miljö

Miljöproblemen infinner sig när utsläpp eller föroreningar inte är en del av det ekonomiska kretsloppet. Om det är gratis att förstöra miljön kommer såväl konsumenter som företag och offentlig sektor att ägna sig åt miljöförstöring. Ekonomen Erik Dahmén presenterade en lösning redan 1968 när han publicerade boken Sätt pris på miljön.

Den framlidne nationalekonomen Assar Lindbeck skrev i Ekonomisk Debatt redan 1974: ”varken tillgången på mineral, energi eller andra produktionsfaktorer eller existensen av lokala externa effekter, såsom ”vanliga” föroreningar kan väntas bli särskilt svårlösta problem i framtiden”

Lindbeck menade dels att det sker ständiga rationaliseringar i en marknadsekonomi samt att förstörelse av närmiljön skulle gå att hantera med hjälp av regleringar. Globala miljöfrågor menade han dock skulle bli mer utmanande att hantera.

50 år efter att Lindbeck publicerade sin artikel får vi konstatera att det låg en del i hans resonemang. Kombinationen marknadsekonomi och miljölagstiftning innebär att näringslivet riktar sin innovationskraft och sparsamhet mot att lösa miljöproblem.