ASIEN: Sparandet förvärrar krisen

Turbulensen har minskat och börserna har börjat kippa efter luftigen. Valutakurserna har också börjat stiga i Asien. Vågar manhoppas på ett slut på den asiatiska krisen?Än är det för tidigt att blåsa faranöver. Strukturproblemen finns fortfarande kvar, men den störstafaran ligger nog ändå i nya deflationsimpulser som har börjatkännas av i viktiga länder som Japan och Kina. Det är inteuteslutet att Asien kan sugas in i en deflationsspiral.Pessimismen i Asien är stor. Konsumtionen viker och företagenhar svårt att få krediter till nya investeringar. Både hushållenoch företagen sparar för sämre tider. I Japan är bruttosparandetnästan dubbelt så stort som i Sverige eller i USA.Bruttosparande är ett grovt nationalekonomiskt mått på deresurser i ekonomin som inte används till konsumtion.

Om utifall att

Varför sparar då asiaterna så flitigt? Den japanska tandläkarenChieko Okiji ger en vink: Arbetsmarknaden har blivit hårdare iJapan. Därför är det viktigt att jag sparar för mina döttrarsframtida utbildning. Det är inte alla som får lån tilluniversitetsstudier i Japan. Chieko och hennes man sparar ocksåför ålderdomen och för att ha om familjen skulle drabbas av enjordbävning. Man offrar konsumtion idag för ökad trygghet i morgon. Mendet är inte säkert att det får önskad effekt. Dagens stora sparandeär inget annat än slöseri med resurser. Det blir nämligen alltsvårare att hitta avsättning för alla sparpengar.Lotsas för mycket kapital till investeringar leder det bara tillöverkapacitet och produktion av varor som företagen inte kan bliav med. Slussas för mycket in i fastighetsmarknaden eller in påbörsen skapas bubblor som spricker. Sparandet försvinner i tommaluften. Sätts alla pengar in på bank skapas där ett överutbud avpengar som trycker ned utlåningsräntorna och förstör bankernasintjäningsförmåga. Dessutom riskerar inflation att äta uppsparpengarna den dagen alla sparare bestämmer sig för attanvända dem.

Runt hörnet

Den mest näraliggande risken är att det idoga sparandet tryckerned priserna ytterligare och leder in Asien i en farligdeflationsspiral. Det som just nu hindrar spiralen att utvecklasär Kinas fasta växel-kurs. Men trycket kan bli för stort förmakthavarna i Beijing.Om Kinas valuta börjar falla, kommer priserna att tryckas nerytterligare av det stora låglönelandet. Spiralen börjar dåsnurra fort. Inte undra på att världens stora kapitalförvaltarenervöst följer utvecklingen i Asien. På de följande sidorna görvi ett svep över de viktigaste asiatiska länderna.

JAPAN: Försiktigheten förlänger krisen

Överdriven rädsla för budgetunderskott och inflation harförvärrat den japanska krisen.

Med budgetunderskott på uppåt 8 procent av BNP, en snabbtväxande statsskuld och styrräntor på 0,15 procent måste man välsäga att beslutsfattarna har gjort vad de har kunnat för att fåfart på den japanska ekonomin?Nej, inte alls. Så sent som 1997 stramades finanspolitiken åtmed motsvarande 1,6 procent av BNP och förvärrade därmednedgången. Tillsammans med den allt värre kreditåtstramningenoch Asienkrisen bidrog det till att lågkonjunkturen fördjupades.Det har i och för sig fått beslutsfattarna att lätta påfinanspolitiken igen, men nu är problemet i stället attfinansieringen av budgetunderskottet har pressat upp de långaräntorna kraftigt. Ett olösligt dilemma? Nej, knappast. Denutlösande faktorn till ränteuppgången verkar ha varit beslutet islutet av förra året att inte längre tillåta det så kalladepostsparandet att bidra till finansieringen avbudgetunderskottet. Oron för att större belopp nu måstefinansieras på marknaden drev upp tioårsräntan från en botten på0,8 procent i höstas till som högst 2,7 procent i början avfebruari. Det bidrog också till att förstärka yenen. I förraveckan backade dock regeringen från beslutet om det så kalladepostsparandet. Det ska, åtminstone under resten av budget-året,återigen få gå till finansiering av budgetunderskottet. Dessutomska man dra ner på emissionerna av tioårsobligationer och lånamer på kortare löptider. Dessa åtgärder fick åtminstonetillfällig effekt. Tioårsräntan föll med 0,15 procentenheter ochyenen föll till sin svagaste nivå på ett par månader. Men om detska få någon större effekt även på längre sikt måste man nog tai betydligt mer.

Konservativ centralbank

En mer radikal lösning skulle vara att låta centralbanken köpastatspapper (finansiering via sedelpressarna). Denna metod haremellertid dåligt rykte eftersom den flera gångar har satt igången inflationsspiral som varit svår att få stopp på. Men detproblemet är oändligt avlägset för Japan idag. Centralbanken hardock hittills absolut motsatt sig att börja köpa statspapper istörre omfattning. Statsskulden i sig borde inte heller vara något stortproblem. Bruttoskulden har visserligen vuxit snabbt och närmar sig nubelgisk nivå. Men nettoskulden motsvarar fortfarande baraungefär 40 procent av BNP, enligt OECD:s uppskattning. Det ärbetydligt mindre än snittet för EU-länderna, som ligger på 56procent.

KINA: Asiens hopp, trots allt

Trycket ökar på Kina att släppa sin valuta fri.Kina översvämmas av billiga importvaror från landets asiatiskagrannar som har sett sina valutor halveras i värde. Här råderredan deflation. Priskrig hotar att gröpa ur företagens vinster.Tillväxten under 1998 uppskattas till 7-8 procent. Menelförbrukningen, som brukar vara den snabbaste och säkrasteindikationen på landets industriella produktion, ökade bara medett par procent under årets första nio månader.Bankerna har också drabbats. 25-40 procent av lånen i Kinas fyrastörsta banker beräknas vara dåliga. I januari ansökteoffentliga investeringsbolaget Gitic om konkurs. Gitic står för4 procent av utlåningen i hela Kina. Utländska investerare somtrodde att Kinas statsägda institutioner aldrig skulle tillåtasgå under har börjat dra öronen åt sig. Kina riskerar nu enkreditåtstramning.Landets ledare oroar sig för att den nuvarande avmattningen skaleda till en splittring av det stora landet. Inkomsterna minskari inlandet och arbetslösheten växer. För att råda bot på densvaga efterfrågan spenderar regeringen närmare 100 miljarderkronor på infrastrukturprojekt. Därför ökar nu trycket påregeringen att släppa växelkursen. En devalvering skulle flyttadeflationstryc-ket till resten av Asien.Riksbankschefen Dai Xianglong förnyade för två veckor sedanlöftet om att Kina inte skulle devalvera, men det var med vissaförbehåll. Hänsyn kommer att tas till betalningsbalans ochexportkostnader. Exporten väntas inte öka i år.Kina är trots sin relativa fattigdom en stor ekonomi. Härtillverkas idag merparten av världens kläder och leksaker. Kinaframstår nu som det stora tillväxthoppet i världen, när allaandra tigrar har blivit orkeslösa, samtidigt som Ryssland ochBrasilien har insjuknat.Men det är inte säkert att Kina kommer att kunna bibehålla sintillväxt, än mindre sin politiska stabilitet, om krisenfortsätter.

SYDKOREA: Konsoliderar

Konglomeraten byter företag med varandra för att renodla.I december lyckades Sydkoreas regering nå en överenskommelse medlandets fem största konglomerat – Hyundai, Samsung, Daewoo, LGoch Sk – att de ska renodla sina verksamheter. De har genom-gåtten expansion utan like och diversifierat sina verksamheter tillatt täcka in allt från skepp och stål till bilar och datorer.Men nu ska de konsolidera, och specialisera sig på de branscherdär de är starkast internationellt. På så sätt hoppas Sydkoreafå till stånd produktivitetsökningar som ska lyfta landet urkrisen. Det är en lovande utveckling för Sydkorea, vars företaghittills har gjort allt för att övertrumfa varandra med ständigtökande produktion.Sydkorea är idag störst i världen på skepp och halvledare tilldatorer. Problemet är att överkapaciteten bara kan pressapriserna med nuvarande svaga efterfrågan. Det har försattmängder av små och medelstora företag i konkurs, vilket i sintur har ökat storföretagens andel av den koreanska ekonomin. Destår nu för mer än en tredjedel av den totala försäljningen ilandet.Sydkorea saknar den solida bas av underleverantörer som Japanhar. Istället importeras många viktiga komponenter, och barasjälva sammansättningen sker i Korea. Landet har mycket attvinna på att höja förädlingsgraden i industrin. Trots det är detändå tveksamt om reformerna kommer att lägga grogrunden förtillräckliga produktivitetsökningar i framtiden. I annat fallriskerar de bara att leda till massarbetslöshet.

TAIWAN: Hotet är politiskt

Det kan smälla om frihetssträvandena blir för starka.Taiwan var mönsterlandet som länge verkade klara sig helt frånkrisen. Landets företag har hög soliditet och är mycket mervinstdrivna än företag i övriga Asien. Finansväsendet är ocksåmer konservativt i sin kreditgivning. Men på sistone har ävenTaiwan fått problem. I förra veckan sänkte riksbanken räntan.Det var den fjärde sänkningen sedan september ifjol. Landet harråkat ut för en åtstramning av krediter, efter en seriekollapser av börslistade företag. Regeringen såg sig därförnödgad att lägga fram ett paket på själva julafton, där denstörsta nyheten var att nästan 30 miljarder kronor ska delas uti företagslån.Det som oroar omvärlden mer är ändå den politiska situationen.Både Kina och USA höll ett vakande öga på borgmästarvalet iTaipei den 5 december, eftersom det sågs som ett test införpresidentvalet i mars år 2000. Chen Shui-bian, som vill göraTaiwan självständigt från Kina, förlorade valet. Men det var medknapp marginal. Självständighetsrörelsen har vunnit storaframsteg, vilket kan skapa nya konflikter mellan Kina och USA.Förra konflikten ägde rum 1996 inför det första demokratiskavalet. Demokratin hotade Kinas eftersträvade återförening medön, och Kina reagerade därför med att avfyra missiler i sundetmellan Taiwan och fastlandet. Som försvar för ön sände USA in enarmada. Ingen visste den gången om konflikten skulle bryta ut ifullt krig. Ingen vet heller den här gången om ensjälvständighetsförklaring skulle provocera fram en kinesiskinvasion av ön, och hur USA i så fall skulle handla.Om Kina och Taiwan är isolerade politiskt, så är den ekonomiskaintegrationen desto större. Taiwan kryllar av små företag somhar förlagt mycket av sin tillverkning till låglönelandet Kina.De flesta skor och paraplyer i världen tillverkas idag avtaiwanesiska företag i Kina, även om de bär amerikanska ellereuropeiska märkesnamn. Likadant är det inom data och elektronik.Många amerikanska datorer är helt tillverkade i Taiwan eller avtaiwanesiska företag i Kina. Utlokaliseringen av Taiwansindu-stri till Kina hotar också att urholka Taiwans ekonomi pålängre sikt.

INDONESIEN: Hunger skapar oro

Politiska och ekonomiska problem förstärker varandra och hindraråterhämtningen.Indonesiens president Jusuf Habibe har utlovat landets förstademokra-tiska val att hållas den 7 juni i år. Det ger hopp omatt Indonesien kan få till stånd en fredlig lösning på sinpolitiska kris.Indonesien har drabbats hårdare än något annat land av denasiatiska krisen. Ekonomin krympte med 14 procent under 1998,och den ekonomiska krisen skapade en politisk kris. DiktatornSuharto avsattes. Olika etniska och religiösa motsättningar komupp till ytan.

Många har fått sätta livet till i upplopp främst riktade motetniska kineser, och i sammandrabbningar mellan kristna ochmuslimer. Miljöaktivister har också höjt rösten.Lokalbefolkningen i många delar av Indonesien ser sin naturförstöras av industrin utan att välfärden kommer dem till godo.Det mesta av förädlingen har koncentrerats till huvudstadenDjakarta.Även om många ekonomiska indikatorer börjar peka uppåt – somfallande räntor och en stärkt rupie – är den politiskaosäkerheten överhängande. Landet är fortfarande oroligt, ochmycket kan hända både före och efter det utlovade valet. Mångaarga studenter har krävt att militärchefen general Wiranto skahållas ansvarig för dödsskjutningar under tidigare oroligheter.Det kommer han knappast att tillåta. President Habibe riskerarrepressalier liksom Suharto, som många misstänker fortfarandedrar i viktiga tåtar. Dessutom kommer ett hundratal olikapartier att delta i valet vilket knappast borgar för politiskstabilitet i landet.Alla i regeringspartiet står inte heller bakom president Habibesom knappast är en man av folket med sin europeiska skolning.Mer representativ för majoriteten av Indonesiens befolkning ärden i affärskretsar kanske mest fruktade aspiranten tillpresidentposten, Sasono. Han är muslimsk aktivist och villomfördela landets välstånd från storföretagen till landetsotaliga små affärskooperativ. Han har redan gett sig på de storarisdistributörerna och sett till att omfördela mycket av derasverksamhet till de mindre erfarna kooperativen. Detta har skapatflaskhalsar i distributionen med stigande rispriser som följd.

Priset på ris knepig fråga

Ris är en viktig vara i Indonesien. Svältande indonesier, somförlorat jobben, stormar och bränner affärer, förrådsmagasin ochrisfält. Priset på ris har stigit drastiskt sedan valutansläpptes fri. Nästan halva befolkningen har nu bara råd till ettmål mat om dagen.För att hålla nere priset på ris och andra förnödenheter förbjödregeringen export av dessa varor, men det har inte hjälpt. Rissmugglas till Malaysia och Filippinerna där priserna är högre,och mycket ris lagras också i väntan på prisökningar. Statligtsubventionerat ris köps upp av mellanhänder som kan göraskapliga vinster på mellanskillnaden.Nästa år kommer Indonesiens regering att sloparissubventionerna, efter påtryckningar från Internationellavalutafonden, IMF. Men det är riskabelt. Om inte regeringenlöser landets matproblem, kommer återhämtningen i fara eftersomsvälten skapar ständig oro.

MALAYSIA: Krav på reformer

I bästa fall leder krisen till ökad demokrati och rättssäkerhet.IMalaysia pågår just nu en rättegång som får Clintonaffären attblekna. Åtalad är förre finansministern Anwar Ibrahim somavskedades av premiär-minister Mahathir Mohammed. Grunderna föravskedandet sades vara sex och korruption, brott som Anwar nustår åtalad för. De två ministrarna hade kontroverser om denekonomiska politiken och Anwar var också den farligastepolitiske konkurrenten till Mahathir.Malaysia är en demokrati, men knappast ett rättsamhälle. Vem somhelst kan bli anhållen utan att få sin sak prövad, ochfolksamlingar på mer än fem personer är förbjudna. Många höjernu rösterna för reformer och Mahathirs avgång.Ett positivt resultat av Asienkrisen är att krav har börjatställas på större öppenhet eller fördjupad demokrati i ländersom Malaysia. Även i andra länder har politiska ledare, som inteförmått hantera krisen, förlorat sin legitimitet. Det bevisarkanske att demokrati inte alls är oförenligt med asiatiskavärderingar som många auktoritära ledare i Asien tidigare harförsökt göra gällande.Den malaysiska ekonomin var liksom den thailändska överhettad,och krympte under 1998 med uppåt 5 procent. Den hårt trängdeMahathir valde att skylla landets kris på valutaspekulanter somGeorge Soros och IMF, och införde valutakontroller. Han försökerockså blåsa liv i ekonomin genom att sänka räntorna. Men det ärinte mycket som talar för att han kommer att kunna genomföra destrukturföränd-ringar som Malaysia behöver för en mer långsiktigåterhämtning.

THAILAND: Går för halv maskin

Än har alla problem inte kommit upp till ytan.Den thailändska börsen och valutan har återhämtat sig, ochräntan har sjunkit, men det finns inte många fundamentala teckenjust nu som pekar på en vändning i Thailand.Det var i Thailand som Asienkrisen utlöstes i juni 1997.Valutaspekulanter attackerade då den övervärderade bahten. Menkrisen är egentligen äldre än så. Många investerare hade börjatdra öronen åt sig långt tidigare. Thailand hade enormastrukturproblem och det är snarare ett under att landet växtesom det gjorde. Thailand var den kraftfullaste tigern av demalla under decenniet före kraschen, och Japans favoritland förinvesteringar.Men de sista åren överhettades ekonomin på grund avkapacitetsproblem i infrastrukturen.

Produktiviteten måste upp

Thailand hade också den svagaste regeringen av allatillväxtländerna. Trots det fortsatte investeringarna och landetimporterade till och med kapital för att finansiera kalaset. Detledde till överkapacitet. Idag utnyttjas bara halva kapaciteteni Thailand.Vad landet skulle behöva idag är rejäla produktivitetsökningar,men förutsättningarna saknas.Lite av vikt har hänt sedan bahten föll, och en återhämtningverkar mycket avlägsen. Fler företag kommer att gå omkull. Alladåliga lån i bankerna har inte kommit upp till ytan.Arbetslösheten kommer att bli ett stort problem.

HONG KONG: Får förlita sig på Kina

I Kina har Hong Kongs sparare större chans att få avkastning påsina investeringar än i dyra Hong Kong.Britterna kunde inte ha valten bättre tidpunkt att lämna över Hong Kong till Kina. Det varsommaren 1997 när Hong Kong stod på topp.Nu har territoriet sådana ekonomiska problem att den annars såmarknadsliberala regeringen gick in på börsen och köpte aktierför att försvara sin valuta mot en spekulationsattack – till enkostnad av 20.000 Hong Kong-dollar per invånare. Regeringen ägerdärför plötsligt drygt 7 procent av territoriets börsföretag.Det leder till allvarliga intressekonflikter.Hong Kongs valuta är viktig för omvärlden, eftersom stadensekonomi är så hårt sammanflätad med Kinas. Om Hong Kong-dollarnfaller kan den mycket väl dra med sig Kinas valuta. Den fastaväxelkursen gjorde Hong Kong till världens dyraste stad att levai förra året. De höga kostnaderna drabbar förstås ävenföretagen. Under 1998 har Hong Kongs ekonomi gått tillbaka medfem procent. Deflation råder och arbetslösheten är rekordhög.Bankproblem börjar också torna upp sig efter kinesiskainvesteringsinstitutet Gitics konkurs.Hong Kongs hopp för framtiden borde stå till Kina. Där har HongKongs sparare större chans att få avkastning på sinainvesteringar en tid framöver.Det lilla territoriet står redan idag för 60 procent av allaKinas investeringar utifrån. Även om Shanghai har gett sig in iden finansiella leken, så har Hong Kong fortfarande ett rejältförsprång.

SINGAPORE: Sparar mest

Stark valuta urholkar konkurrenskraften.Utan att någon protesterade lyckades Singapores regering sänkade statsanställdas löner med 15 procent och arbetsgivaravgiftenmed 10. Syftet var att höja konkurrenskraften, som börjaturholkas av den starka valutan. Regeringen manade också privataföretag att sänka sina löner med 5-8 procent.Men sänkta löner löser inte landets långsiktiga problem,eftersom det bidrar till att stärka valutan. Snarare är detsparandet som måste ned. Singapore har Asiens högsta sparande.Så mycket som halva BNP sparas varje år. I motsats till Sydkoreahåller Singapore visserligen väl reda på sina resurser.Sparmedlen slösas inte bort på överinvesteringar hemma. Iställetgenererar dessa ett handelsöverskott som uppgår till tolvprocent av BNP. Men ständiga handelsöverskott pressar uppväxelkursen, såvida inte ett motsvarande utflöde av sparkapitalkan hitta avsättning i utlandet. Singapore kan därför stå införstörre problem än någon anar. Fördelen är att Singapore är sålitet att det inte borde vara svårt att hitta utlandsmarknaderför landets sparkapital. Särskilt inte som Singapore redan haren utvecklad finansapparat.

Utmanar Hong Kong

Singapore har också passat på att liberalisera sina finansiellamarknader för att på allvar utmana Hong Kong som Syd-ostasiensfinansiella centrum. Stadsstaten lanserade i novemberterminskontrakt baserade på Hong Kongs börsindex. Detta ökadeoron i Hong Kong för nya spekulationsattacker, och Hong Kongkontrade med att inte skicka direkt-uppdaterade aktiepriser till Singapore.Kanske kan Singapore ta upp kampen om kinesiska investeringar.Här finns en stor kinesisktalande befolkning, samtidigt somengelskan gör Singapore allt attraktivare som en internationelltummelplats i Asien. Stora delar av Hong Kongs befolkning hållernu på att överge engelskan.