Asien bättre än sina börser

Inte ens Thailands ekonomiska kris, som utlöst kalabaliken, ärdjupare än att de flesta experter räknar med att tillväxtenredan nästa år tar fart och kan nå 4-5 procent om ett år. Det ärvisserligen långt under 1980- och19 90-talens rekordsiffror, menbör räcka till för att rätt snabbt läka såren efter dagens kris.För flera av de andra tigrarna ligger prognoserna än högre. Kina,som allt mer fungerar som motor och pådrivande kraft i helaregionen, beräknas ligga kvar på en tillväxt runt tio procent.Eftersom det knappast finns någon bättre medicin mot fallandebörskurser och devalverade valutor än en rejäl tillväxt bordealltför svartsynta pessimister få det svårt.

Tigrarnas kris visar vikten av att se skillnad på börs och land.En aldrig så djup kris på börsen behöver inte betyda mer änmarginella förändringar för landet i övrigt. I synnerhet inte iländer där börsen står för en förhållandevis liten del avlandets ekonomi.

Visserligen har många människor, framförallt nervösa småsparareoch högbelånade spekulanter, råkat illa ut. De har på kort tidmist miljarder i pappersförmögenheter. Den snabbt växande menlilla medelklassen känner av krisen men i mindre utsträckning.För de allra flesta i Asien betyder finansbubblan inte mycketmer än att standarden stiger något långsammare än eljest.Snarare kan krisen ge ytterligare fördelar. De problem somföljer när aktiekurser halveras och valutor försvagas kan ganskasnart botas av en hög tillväxttakt.

Flera av tigervalutorna har efter de senaste årens exempellösatillväxt blivit övervärderade och har nu devalverats med uppemot25 procent. Det innebär att Asiens växande exportindustri blirän mer konkurrenskraftig. För placerare som har en smulauthållighet borde tigerekonomiernas exportsektorer och, inteminst i Thailand och Malaysia, turistsektorn kunna erbjuda finaplaceringsmöjligheter Överraskande nog kom krisen för många justöverraskande. För rader av placerare, analytiker ochkommentatorer tycks den asiatiska börskrisen ha kommit som enblixt från klar himmel. Så är det inte.

Orosmolnen har skockats sedan länge. Japans oväntat långarecession, den hårdpumpade fastighetsbubblan har varit välsynlig i flera år i form av tomma lokaler och olönsammaskrytbyggen. Den överetablerade elektronikmarknaden och denjapanska yenens fall skapade problem för tigrarnasexportindustrier.

Det var just förra årets sjunkande export som utlöste krisen.Från att ha haft en årlig tillväxt av exporten på mer än tjugoprocent började den förra året och i vintras sjunka till undertio procent för länder som Taiwan, Thailand, Malaysia, Singapore,Indonesien och Sydkorea. Samtidigt blev signalerna tydliga omatt fastighetsmarknaden blivit överetablerad. Under flera århade fastigheter varit det hetaste placeringsobjektet i Asien.Låga internationella räntor, fast dollarkurs och snabb tillväxtgjorde det billigt att bygga. Så billigt att marknaden blevsönderbyggd och antalet outhyrda kontor och osålda bostadsrättersteg snabbt.

Samtidigt pågick en snabb och inte alltid helt genomtänktavreglering av finansmarknaderna. Tillgången på billigt kapitalökade och möjligheterna för utländska investerare förbättradessnabbt i de flesta tigerstater.

Precis som i Sverige pumpades bubblan så hårt att det egentligenbara var en tidsfråga innan luften skulle gå ur den. Och såskedde, för de förtänksamma, förra året. På den överetableradeelektronikmarknaden tog exportindustrin stryk när efterfråganminskade en aning i USA och Europa. Samtidigt försvagades yenenoch konkurrensen från den japanska exportindustrin blev alltvärre.

Framsynta utländska investerare drog öronen åt sig och börsernatog rejält med stryk. Samtidigt växte bekymren i banksektorn därde dåliga lånen från fastighetsmarknaden växte till nästansvenska nivåer. I Bangkok stängdes ett fyrtiotal kreditinstitutoch regeringen tvangs ställa upp med räddningspaket. Trycket motvalutan blev allt hårdare.

Krisen förvärrades av att politikerna i Bangkok, Kuala Lumpur,Djakarta och Manilla satsade på att försvara sin valuta motspekulanternas attacker. Försöken blev, förstås, fruktlösa,devalveringen ofrånkomlig och börsraset bara värre. I Malaysiaförsökte då regeringen begränsa börshandeln för att kyla nermarknaden. Raset blev än större.

Kanske är just tigrarnas största problem bristen på välfungerande legal och administrativ infrastruktur. Korruption,nepotism och enväldets godtycke styr fortfarande alltför mycketav utvecklingen i området.

En av de sämsta, men för honom själv avslöjande, förklaringarnatill den asiatiska krisen, står Malaysias premiärministerMahathir Mohamad för. Han skyller valutakriserna på George Sorosoch IMF som tillsammans med anarkister och andra internationellaskurkar skulle var ute efter att suga ut fattiga länder. Krisenkan möjligen få det goda med sig att de mest inkompetenta ochkorrupta politikerna fasas ut och ersätts med några av devälutbildade demokrater som nu väntar i kulissen.

Thailands fruktlösa försvar av valutan har kostat landet en stordel av valutareserven och ledde till att grannarna ochValutafonden, IMF, fick ställa upp med ett krislån på ca 16,6miljarder dollar. Räddningspaketet var viktigt för Thailand menkanske än mer politiskt betydelsefullt för regionen. Japan varprimus motor bakom lånet och Kina ställde upp med en miljarddollar i sitt första utländska engagemang av den typen. Bådavisade därmed för första gången att de tar ett ansvar förregionens ekonomiska utveckling. För båda handlar det om enkombination av ekonomiska och politiska egenintressen. Japanskabanker är stora långivare och japanska industrier storainvesterare i Thailand. Kinesiska företag har sin viktigasteexport- och kapitalmarknad i regionen. Båda stormakterna visarockså med sina beslut att de tar ett asiatiskt ansvar.Uppgörelsen förhandlades inte fram i eller av Washington.