Århundradets skattereform

På söndag träffas regerings­cheferna i världens 20 största ekonomier, G20, i Antalya i Turkiet. En av de viktigaste punkterna på dagordningen blir att diskutera en omfattande samordning av bolagsskatterna i olika länder för att stoppa den avancerade skatteplanering som är rutin i många globala koncerner. Det nya regelverket får stora konsekvenser inte minst i Sverige, som har det högsta antalet multinationella företag per capita i världen.

***

Efter terrorattackerna mot New York och Washington 2001 drev USA på för ett ökat internationellt samarbete med syfte att försvåra för terrorister och andra brottslingar att gömma pengar och skicka dem mellan olika länder. En viktig följd blev att allt fler skatteparadis som Schweiz tvingades öppna sig och dela med sig av information om misstänkta skattesmitare med myndigheterna i andra länder. Sverige har exempelvis skrivit avtal med en lång rad tidigare skatteparadis som gör det svårt, eller i alla fall mer riskabelt, för den som är skattskyldig här, att gömma undan inkomster och tillgångar från fogden.

Men multinationella storföretag gick till stor del under radarn i detta arbete. OECD har beräknat att de betalar mellan 4 och 8,5 procentenheter lägre bolagsskatt än företag som bara verkar i ett eller några få länder. Skälet är förstås att de globala koncernerna kan konstruera bolagsstrukturer som medger långtgående skatteplanering. Ofta med resultatet att vinster beskattas där skatten är lägst och ibland inte alls. Räknat i pengar minskar multisarna sin skatt med mellan 100 och 240 miljarder dollar, motsvarande 800 till 2 000 miljarder kronor, årligen.

OECD, EU och andra organisationer har under årens lopp tagit en del initiativ för att få bukt med den aggressiva internationella skatteplaneringen. Och somligt har åstadkommits. Vissa skatteupplägg har förbjudits, skatteparadisen har tvingats bli mer öppna, skatteverken i olika länder utbyter information, etcetera. Men problemet är fortfarande omfattande.

Hösten 2013 gav därför G20-länderna OECD i uppdrag att utreda hur de multinationella jättarnas skatteplanering går till och hur man ska kunna hindra den. Det ambitiösa projektet fick namnet Base Erosion & Profit Shifting, Beps. På svenska ungefär ”Skattebaserodering och vinstförflyttning”. Resultatet av uppdraget finns nu i form av en utredning på 2 000 sidor, bestående av 13 delrapporter med konkreta och långtgående förslag. Rapporten blev offentlig den 5 oktober i år och häromveckan gästade chefen för OECD:s division för statistik och skattefrågor, David Bradbury, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. Han redogjorde för Beps förslag för att komma tillrätta med den avancerade skatteflykt som de internationella storbolagen ägnar sig åt.

– Utvecklingen globalt visar att de regler som tidigare etablerats för att undvika dubbelbeskattning på senare år har använts för att inte betala någon skatt alls, konstaterade David Bradbury.

– Nu krävs global konsensus i arbetet mot skatteflykt.

Beps-projektet är ambitiöst och kommer att skaka om ordentligt. Man ger sig faktiskt på det mesta av den skatteplanering som stora företag sysslar med och som har snurrat runt i debatten. Skattecheferna i storbolagen kommer få en hel del att göra om förslagen blir allvar och i en del företag har arbetet med att göra ändringar i bolagsstrukturerna redan inletts.

– Vissa företag kommer nog att behöva göra betydande ändringar i sina bolagsstrukturer, säger Margareta Nyström på Skatteverket.

– Det gäller givetvis främst företag där strukturerna inte överensstämmer med den verkliga ekonomiska aktiviteten.

Nyström är koordinator mellan Skatteverket och Finansdepartementet och har varit djupt engagerad i arbetet med Beps. Ambitionen är enligt uppgift att ”jämna ut spelplanen”, alltså åstadkomma likvärdiga förutsättningar för inhemska bolag och multinationella koncerner.

OECD:s generalsekreterare, mexikanen Angel Gurria, sa när Beps-paketet presenterades att den internationella skatteplaneringen inte bara leder till att stater går miste om skatteintäkter; det handlar också om att de stora multinationella företagens skatteplanering minskar allmänhetens förtroende för att det internationella skattesystemet är rättvist. Nu handlar det om att återvinna förtroendet. Angel Gurria sa också att OECD:s åtgärdsförslag innebär de mest genomgripande förändringarna i internationell beskattning på nästan ett århundrade.

Ett starkt bidragande skäl till att G-20 och OECD nu så hårt prioriterar att få bukt med skatteplaneringen är den utmanande skatteplanering som till exempel höglönsamma jättar som Apple, Starbucks, Google och Amazon har bedrivit och bedriver, och den ilska det har väckt bland allmänheten.

Ett annat skäl är olika läckor från banker och revisionsföretag som visar vad som pågår. Nu senast det som kallats ”Lux Leaks” – läckor från revisionsföretaget PwC, där Luxemburgs uppseendeväckande generösa inställning till avancerad internationell skatteplanering har blivit tydlig.

”Människor är trötta på att se hur stora internationella bolag kommer undan att betala skatt”, konstaterade den engelske finansministern George Osborne.

Dessutom är naturligtvis Osborne, liksom hans kolleger i många andra länder med pressade statsfinanser, intresserade av att öka skatteintäkterna.

Beps har drivits i hög takt. Arbetet har alltså pågått under två år och direkt berört ett 60-tal länder, inklusive ett antal utvecklingsländer. Det har varit svettigt för alla inblandade. Långa komplicerade texter har skickats för inhämtande av synpunkter, och tiden har varit knapp. Det intygar både Skatteverket och Finansdepartementet. Det finns också en viss oro för att projektet drivits fram väl snabbt och att effekterna kanske inte alltid blir de väntade.

– Bara texten om internprissättning omfattar cirka 180 tättskrivna sidor, ungefär lika komplicerade som lagtext, säger departementsrådet Ingela Willfors, som har varit involverad i Beps-projektet.

– Man läser inte in sådant här material på en kaffepaus.

Sverige är ett av de länder som varit starkt engagerade i Beps. Ett tjugotal medarbetare från Skatteverket och ett femtontal från Finansdepartementet har arbetat mer eller mindre på heltid med projektet sedan starten. Och i regeringskansliet är man litet besviken över att Beps inte har väckt större intresse.

– Medieintresset har varit mycket större i andra länder, konstaterar Ingela Willfors.

Finansminister Magdalena Andersson har följt arbetet noga. Den dag slutrapporten lades fram skrev hon ett inlägg på Dagens Industris debattsida där hon framhöll hur viktigt projektet är och att det kommer att leda till att fler bidrar till samhällets bästa.

Nu gäller det dock att gå från ord till handling. En del av Bepsprojektets överenskommelser är direkt tillämpbara. Andra ändringar kan genomföras först när bilaterala och multilaterala skatteavtal har tecknats. För en del av Beps-projektets åtgärder krävs ändringar i ländernas skattelagstiftning.

Beps vill införa ett helt nytt begrepp, så kal­lad ”country-by-country reporting”. Begreppet kan ha skrämt upp en del företag, men rapporteringsskyldigheten kommer bara att drabba de allra största företagen. Planen är att moderbolaget i en koncern ska lämna land-för-land-rapporter. Det är bara bolag med mer än 750 miljoner euro i omsättning som behöver göra detta; cirka 80 svenska bolag berörs.

Rapporterna ska innehålla detaljerad finansiell information om till exempel vinster och skatter i varje land där företaget är verksamt och vara tillgängliga för andra skatteverk. Rapportmaterialet ska bland annat fungera som stöd för olika skatteverk när de ska göra riskbedömning i internprissättningsfrågor. Det understryks att det är viktigt att informationen används för just detta ändamål.

För bolag som drabbas av rapporttvånget kommer det säkert att innebära ett betydande merarbete. Dessutom finns en viss oro bland bolagen att affärshemligheter kan komma ut i samband med rapporteringen.

”Country-by-country”-rapporteringen ska utvärderas 2020 och det verkar troligt att man då sänker gränsen för vilka bolag som omfattas.

***

Ränteavdrag är fortfarande den mest utbredda formen av skatteplanering bland bolag i Sverige, trots flera regelskärpningar de senaste åren. Metoden är välkänd. Tekniken går ut på att ett koncernbolag i ett land med relativt höga skatter, säg Frankrike eller Sverige, lånar till en väl tilltagen ränta av ett koncernbolag i ett lågskatteland. Koncernen drar av räntekostnaden i högskattelandet och deklarerar sedan en relativt liten vinst där. På motsvarande sätt ökar ränteinkomsten vinsten i koncernens dotterbolag i lågskattelandet, men eftersom skattebelastningen där är lägre uppstår givetvis en skattefördel för koncernen som helhet. För att upplägget ska godkännas enligt dagens regler krävs att ränteinkomsten beskattas med minst 10 procent i långivarlandet.

Margareta Nyström på Skatteverket är väl insatt i den internationella skatteplaneringens irrgångar. Hon ger ett exempel hämtat från verkligheten. Ett svenskt bolag lånade 1,5 miljarder kronor av ett schweiziskt systerbolag, som lämnade över denna fordran som utdelning till ett nybildat bolag inom koncernen, placerat i Luxemburg. Sedan betalade det svenska bolaget cirka 90 miljoner kronor per år i ränta till Luxemburgbolaget. När Skatteverket utredde fallet fick man information från Luxemburgs skatteförvaltning att det inte skedde någon årlig beskattning i Luxemburg av detta bolag. Skatteverket vägrade då det svenska bolaget avdrag för räntekostnaden och kammarrätten delade Skatteverkets uppfattning.

Det lilla furstendömet har på senare tid fått mycket kritik för sina ”tax rulings”, det vill säga bindande, sekretessbelagda förhandsbesked. Landet har nu lovat att upphöra med sådana (Luxemburg är inte ensamma om ”rulings”, även till exempel Holland och Belgien utfärdar sådana).

– En styggelse, säger Ingela Willfors om skattebeskeden.

– När det till exempel gäller internprissättning kan det innebära en skönsmässig ensidig bedömning som i praktiken blir detsamma som en förhandling med skatteverken om skattens storlek. Detta anser vi är helt förkastligt.

Nu utreder EU om de här skatteuppgörelserna innebär otillåtet statsstöd.

***

En annan vanlig metod i den aggressiva skatteplaneringen är internprissättning. En av de bärande idéerna i Beps är att vinster ska beskattas där de uppstår – där, som man uttrycker det, ”den ekonomiska aktiviteten äger rum”. Vinsten ska inte kunna slussas från högskatteland till lågskatteland genom luftfakturor mellan koncernbolag.

Förenklat kan det gå till så här: Ett koncernägt bolag i ett land med relativt sett höga skatter säljer en vara till en kund. Säljaren har köpt varan från ett systerbolag i ett lågskatteland till ett pris som inte är marknadsmässigt, utan konstlat högt, så att vinsten i försäljningslandet blir mycket låg, trots att det är där ”den ekonomiska aktiviteten” sker. Systerbolaget i lågskattelandet kan i värsta fall vara ett rent brevlådeföretag, upprättat just för att skydda koncernens vinster från beskattning.

Det är svårt för Skatteverket att komma åt och bedöma prissättning av interna transaktioner i ett bolag eller en koncern.

– Vi är i underläge informationsmässigt, säger Margareta Nyström på Skatteverket.

Och i sådana här fall ligger bevisbördan på Skatteverket.

Huvudprincipen är att internaffärer ska ske till marknadspris, som om de inblandade företagen vore oberoende av varandra ägarmässigt. Men att avgöra vad som är ett rimligt marknadspris är ofta svårt.

Ungefär 80 procent av alla bolagstransaktioner sker internt i en koncern. Alltså chans till mycket skatteplanerande, för den som har håg för sådant. Internprissättning är alltså en normal del av koncerners ekonomiska redovisning men skapar också utrymme för skatteflykt.

***

Ett tredje populärt område är skatteplanering med hjälp av immateriella tillgångar – som varumärken. Ikea är ett bra exempel. Ikea-gruppens varumärken (och andra immateriella tillgångar) ägs företrädesvis i bolag eller stiftelser i lågskatteländer. Säljbolagen i olika länder betalar 3 procents royalty på sin omsättning till de varumärkesägande bolagen eller stiftelserna. Royaltyn är en avdragsgill kostnad i dotterbolagen i försäljningslandet. På så sätt överförs vinster från högskatte- till lågskattemiljöer.

Förutom räntesnurror, royaltybetalningar och olika typer av interntransaktioner flyttar många företag också vinster mellan sina bolag via administrativa avgifter, så kallade ”management fees”.

***

Beps förväntas innebära att skatte­paradisen blir mindre intressanta för stor­företagen, och därmed ger det länderna mindre intäkter. Det kan slå hårt för små länder som Luxemburg och Liechtenstein som tillhör världens rikaste beräknat på inkomst per capita, mycket tack vare sina blomstrande finansindustrier.

Icke desto mindre jobbar Luxemburg i dag hårt för att förbättra sitt skamfilade rykte. Skatteverket uppger också att samarbetet är gott med skattemyndigheterna i lilleputtländerna, och att dessa regelmässigt besvarar förfrågningar från Sverige.

Litet pikant är att Luxemburg är ordförandeland i EU under innevarande halvår. Skatteparadiset har alltså en central roll i diskussionerna om hur skatteplanering ska hindras.

Holland hamnar i en liknande situation. Landet är i sig inget riktigt lågskatte­paradis, men något av en specialitet är att man via holländska så kal­lade ”conduit companies” kan slussa vinster från högskatteländer till så kallade offshore-bolag, ofta belägna på exotiska öar med låg eller ingen bolagsskatt. Ett exempel är Curaçao som har varit en holländsk koloni. Beps pekar direkt ut ”conduit companies” som något skadligt som bör försvinna. Det kan bli intressanta diskussioner nästa år när Holland blir ord­förandeland i EU första halvåret.

Av: Stellan Björk

Några syften med Beps

Försvåra slussandet av vinster från hög- till lågskatte­länder.

Täppa till kryphål i lagar och regler.

Stoppa användandet av så kal­lade ”conduit companies”.

Begränsa möjligheten att utnyttja skatteparadis om företagen inte har reell verksamhet där.

Stoppa missbruk av skatteavtal som kan leda till avdrag i ett land men ingen motsvarande beskattning i annat land (så kallad ”double non taxation”, dubbel ickebeskattning).

Stoppa skadlig skattekonkurrens mellan länder.

Se till att utvecklingsländer får en rimlig del av skatteintäkterna från multinationella företag verksamma i dessa länder.