Årets bästa tips

Valet mellan olika typer av sparande har blivit allt krångligare, i takt med att nya alternativ tillkommit. Bankernas reklamkampanjer gör det inte lättare att jämföra alternativen.

För att hjälpa våra läsare har Affärsvärlden sammanfattat ett dussin privatekonomiska tips som vi skrivit om under 1998. Eftersom tidningen kommer ut mest varje vecka har vi förstås hunnit med hundratals tips under året. De flesta gäller enskilda aktier och blir snart inaktuella, eftersom aktiekurser och andra förutsättningar ändras. Men några tips är grundläggande och står sig även under 1999.

Det mest grundläggande är att för alla som har lån äramorteringardet bästa sparandet. Avkastningen är den ränta man själv slipper betala. Huvudpoängen är att man sänker sitt risktagande, eftersom den som äger aktier eller aktiefonder och samtidigt har lån spekulerar med lånade pengar. Förklaringen till att bankerna inte vill rekommendera amorteringar är att de minskar deras intäkter, både lån och aktiefonder är ju lönsamma för bankerna (se “Amorteringar – det riskfria sparalternativet”).

Att spara för att få en tryggare och bekvämare ålderdom blir allt vanligare. Det nya pensionssystemet ger en pension som är svår att förutsäga, eftersom den påverkas både av BNP-utvecklingen och ändringar i medellivslängden. Många vill därför för säkerhets skull spara extra själva.

Men det är inte alls självklart att välja bundet pensionssparande. Visst är det trevligt att kunna göra avdrag i deklarationen, vilket dock bara är en fördel om man har lägre marginalskatt när pengarna betalas ut, och visst är schablonbeskattningen av bundet sparande ganska låg. Men samtidigt visar erfarenheten de senaste tio åren att politikerna gärna försämrar spelreglerna i efterhand. Dessutom är pengarna bundna till 55 års ålder, vilket talar för att istället placera pengarna i till exempel en bostadsrätt, sommarstuga eller segelbåt – sådant som man har glädje av under hela livet (se “Pensionssparande passar inte alla”).

För de som har höga inkomster under ett fåtal år (till exempel artister, idrottsstjärnor eller börsmäklare) är det dock befogat att utnyttja avdragsrätten. Det individuella pensionssparandet, IPS, är det bästa bundna pensionssparandet för unga. Just nu har Hagströmer & Qviberg de lägsta IPS-avgifterna (se “IPS billigt och flexibelt”).

Men unga människor har sällan en bra anledning att pensionsspara. Det finns normalt mer närliggande sparmål, till exempel buffertsparande, bostad och barn. Den verkliga möjligheten och anledningen att pensionsspara kommer när barnen har flyttat hemifrån och 50-årskalaset är passerat.

Då är de traditionella livbolagen ett bra alternativ. Dels ger livbolagen lägre kostnader än de moderna lösningar som banker och försäkringsbolag gärna vill sälja. Dels ger de ett lagom stort risktagande för en 55-åring, med knappt hälften av pengarna placerade i aktier. Skandia Liv har fördelen att vara det största livbolaget, vilket både ger lägre kostnader och en större stab av förvaltare och analytiker (se “Underskattade livbolag”).

Att spara till sinabarn eller barnbarnhar blivit allt vanligare. Var fjärde förälder i åldern 30 till 49 år fondsparar till sina barn. Kanske vill föräldrarna se till att det finns pengar till barnens utbildning eller första egna bostad.

Men det finns risk att ändamålet försummas om sparandet sker i barnens namn. Då finns förstås risken att barnen spenderar pengarna… För säkerhets skull är det kanske bättre att föräldrarna sparar pengarna själva, eller att en betrodd släkting eller god vän till familjen utses tillsärskild förvaltareoch i ett gåvobrev får i uppdrag att fram till, säg, 30 års ålder endast godkänna att pengarna används till studier eller bostad (se “En miljon till en 18-åring?”).

Boendet är nog det näst viktigaste sparmålet under livet, näst pensionen. Men det betyder inte att bankernas speciella bosparande är särskilt bra. Snarare är det onödigt och dyrt, särskilt hos Handelsbanken. Möjligen kan JM Bofond via Föreningssparbanken vara en bra idé, eftersom JM bygger så mycket bostäder. Men att stå i kö för att få köpa bostadsrätter är inte lönsamt rent ekonomiskt, som det var tidigare, för idag är nybyggda bostadsrätter alltid betydligt dyrare att bo i än begagnade med motsvarande läge.

Villaprisernahar stigit kraftigt under 1997 och 1998, åtminstone i Storstockholm. Huvudskälet är de kraftigt sänkta räntorna. Men villamäklarna presenterar nästan alltid glädjekalkyler, som varken tar hänsyn till reparationer och underhåll (räkna med 2.000 kronor per månad) eller risken för framtida höjningar av räntorna. Om mäklaren säger att villan kostar 6.500 kronor per månad så bör realisten därför räkna med 10.000 kronor per månad (se “Tro inte på villamäklarna”).

Mycket av vårt sparande är förstås inte inriktat på något speciellt sparmål. Vi sparar för att ha en buffert eller för att vi för tillfället tjänar mer än vi spenderar. Men även då är det förstås viktigt att placera pengarna rätt.

Eftersom det alltid är osäkert när man kommer att behöva extra pengar så är det säkrast att ha åtminstone ett par månadslöner på ett bankkonto eller i en räntefond. När det gäller räntefonder så är det extra viktigt att välja en fond med låga avgifter, eftersom det både logiskt och erfarenhetsmässigt bör ge högre avkastning (se “Avgifter extra viktiga i räntefonder”).

Om man är säker på att man klarar sig utan pengarna i minst fem år så är det rimligt att placera i aktier. När det gäller svenska aktier finns det mycket som talar för att köpaegna aktier. Om sparbeloppet är någorlunda stort blir kostnaderna lägre och de flesta fonder presterar ändå inte bättre än index. Men satsa på lågriskaktier, alltför många spekulativa placerare har valt högriskaktier för spänningens skull, vilket har drivit upp värderingen och sänkt den förväntade framtida avkastningen (se “Köp fler lågriskaktier”)). Den som vill ha god chans till hög avkastning tjänar troligen mer på att belåna en lågriskportfölj (se “Bättre betalt för risken”).

För att sprida riskerna utomlands äraktiefonderdet bästa alternativet för de allra flesta. Studera gärna betygen i vår Fondindikator, våra utvärderingar visar att de har viss prognosförmåga. För den som orkar med fler nyckeltal bör slutsatsen av en studie som vi gjorde i våras vara intressant: det lönar sig att välja fondförvaltare som gör mycket affärer (har hög omsättningshastighet i fonden) men bara om de samtidigt håller en låg aktiv risk (har ungefär samma innehav som i jämförelseindex). (Studien finns i “Många affärer lönar sig”).

Bankerna säljer ofta aktieobligationer som ett alternativ till fonder. Affärsvärldens slutsats är dock att de har många nackdelar och att villkoren har blivit betydligt sämre de senaste åren (se “Risken ökar i aktieobligationerna”).

Kapitalförsäkringar vill bankerna också gärna sälja. Förklaringen är att de i många fall ger banken mer än dubbelt så stora intäkter. Visst kan det vara frestande att använda kapitalförsäkringar för att försöka minska arvsskatten, men risken är stor att politikerna snart ändrar skattereglerna. Notera också att om spartiden är tillräckligt lång så är en Luxemburgfond alltid bättre (se “Kapitalförsäkringar är för dyra”).