Är NGM-prinsen en börsgroda?

Schweiziska Contact Marketings intåg som storägare i NGM Holding har kantats av flera underliga omständigheter. Först saknades ytterligare information om bolaget, sedan förklarade NGM att en anonym privatperson i Liechtenstein var den slutliga ägaren och därefter framkom det att det var just Prins Michael von Liechtenstein som var denne privatperson.

En annan del handlar om tidpunkten för flaggningen av innehavet på 14,5 procent av aktierna. Konverteringen skedde vid årsskiftet men ägarförändringen rapporterades först i mitten på maj till insynsregistret. Trots det ska det redan i mars ha inkommit en begäran om ägarprövning till Finansinspektionen.

Enligt Annika von Haartman på Finansinspektionen ska denna prövning vara avslutad i mitten av juni. Ägarprövningen görs eftersom NGM bedriver tillståndspliktig verksamhet som börs.

– Ansökan ger bra information om ägarna, säger Annika von Haartman.

I övrigt får marknaden vänta på besked. Det återstår alltså att se vilken information Finansinspektionen har fått tillgång till.

Prins Michael von Liechtenstein verkar själv inte ha speciellt bra koll på sin investering i NGM, åtminstone om man får tro svaren som ges i enintervju med nättidningen e24.

– Jag gör hundratals olika investeringar, jag vet inte vilken du pratar om, blir svaret på e24:s fråga.

Enligt den information som Finansinspektionen fått tillgång till ligger ett komplicerat ägarträd mellan NGM och prinsen. NGM-aktierna ägs av Contact Marketing som i sin tur ägs av Carena AG som i sin tur ägs av PM Services som i sin tur ägs av Prins Michael von Liechtenstein. Till saken hör att varken Carena eller PM Services är bolag som synts i speciellt många andra investeringar, om ens några. De verkar snarast vara specialkonstruerade anonyma holdingbolag av någon sort.

Av detta kan man dra två slutsatser: Antingen driver prinsen en privat investeringsverksamhet av mycket stor omfattning samtidigt som kraven på anonymitet är mycket höga. Eller så är ägarupplägget bara en front för andra personer som inte vill skylta med sina investeringar.

Till saken hör att prinsen driver ett annat företag som just erbjuder placerings- och ägarupplägg åt sina kunder. En hel del talar alltså för att den aktuella ägarpositionen i NGM Holding är just en sådan kundlösning.

Vad som ytterligare pekar i den riktningen är omständigheterna kring konvertibellånets tillkomst 2006. I kallelsen till den extra bolagsstämman där finansieringen skulle godkännas beskrivs upplägget så här:

“Skälet till avvikelsen från aktieägarnas företrädesrätt är att styrelsen snabbt och enkelt önskar erhålla en möjlighet att finansiera förvärvet av handelssystemet Tellus. Förlagslånet skall emitteras till en kurs motsvarande dess nominella belopp. Teckning skall ske i protokollet och betalning skall ske dels genom kvittning av fordran om 15 miljoner kronor och dels genom erläggande av 15 miljoner kronor från och med den 17 mars 2006 till och med den 31 mars 2006.”

Det handlar alltså om snabba puckar och omständigheter som inte brukar vara vanliga i affärer mellan två helt oberoende parter. Varför skulle det vara en “enkel” lösning att ordna finansiering av anonyma långivare i alpländerna?

Till detta kommer konvertibelvillkoren, med lång löptid och låg ränta. Är det så att prinsen bedriver någon form av finansiell biståndsverksamhet?

Även om det på papperet ser enkelt ut för Finansinspektionen att utreda den nya ägarsituationen i NGM Holding så väcker alltså de olika turerna en hel del frågor som tyder på att granskningen inte blir speciellt enkel.

Samtidigt har NGM Holding och Prins Michael von Liechtenstein målat in sig i ett hörn med informationsgivningen till marknaden. Det skulle alltså innebära en praktig skandal om Finansinspektionen inte godkänner deras version av omständigheterna.

nullnullnullnull