Är fursten för mäktig för Sverige?

Rosenbad, torsdag klockan 09.00. Aktiebolaget Sverige håller veckans styrelsemöte. Arbetande ordförande, koncernchef och vd sitter alla på samma stol – statsministerns. Vem som bestämmer råder det knappast något tvivel om.

Statsminister Göran Perssons ställning i politiken är starkare än någonsin och frågan är om någon tidigare regeringschef kanaliserat så mycket makt. Ända sedan nuvarande regeringsformen trädde i kraft 1974 har statsministern haft en väldigt central roll som ger stora möjligheter – åt den som utnyttjar dem. Och det gör Persson.

– Regeringsformen ger statsministern en oerhört stark ställning, med majoritetsregeringar hade den varit ännu starkare. Det är statsministern, inte regeringen, som väljs av riksdagen, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.

Det är alltså inte utan orsak som det heter “statsministern och övriga statsråd” och statsministerns befogenhet att utnämna och lika raskt avsätta statsråd är central i hans maktutövning. I praktiken utser han också de politiskt tillsatta statssekreterarna.
Utmärkande för Göran Persson jämfört med i synnerhet Ingvar Carlsson men också i viss mån Olof Palme är sättet han hanterar de maktinstrument som står till förfogande.

– Han använder makt på ett mycket mer medvetet och uttänkt sätt än tidigare statsministrar. Det refereras ofta till Machiavelli när det talas om Göran Persson men han är nog en av få personer som både har läst och lärt av Fursten, säger förre LO-ekonomen P-O Edin som under många år arbetat i Perssons närhet.

Ett tydligt kännetecken för Göran Persson, som blev statsminister 1996, är hur han utser sin regering. Dels har omsättningshastigheten på statsråden ökat rejält sedan tidigare, dels har han breddat rekryteringsbasen.

I praktiken har Göran Persson infört en politisk motsvarighet till kvartalskapitalism, genom att han låter sina ministrar sitta så korta perioder. Ett slags “Management by hiring and firing”.

Göran Persson har på sju år hittills haft 43 ministrar (inklusive sittande), att jämföra med Tage Erlanders 56 på 23 år. De flesta av de 19 personer som slutat har fått sparken, ett fåtal, som Ingela Thalén, har valt att sluta självmant.

Den höga omsättningen i regeringen skapar svaga statsråd, det är de flesta bedömare eniga om.

– De blir svaga när de sitter så kort tid, och det försvagar i sin tur demokratin. Samtidigt är det ett problem att politik har blivit ett yrke, man tar inte strid mot statsministern om man är rädd om jobbet. Det här har skett parallellt med att budgetbalans har blivit ett övergripande mål snarare än ett medel att driva ideologiska frågor.

Effekten är att vi har fått kamerala förvaltare och en fegare politik, säger Ursula Berge, debattör på den radikala tankesmedjan Agora.

Åldermannen inom statsvetenskapen, professor emeritus Olof Ruin, ser dock också den snabbare omsättningshastigheten på statsråd som en konsekvens av att Persson använder en mycket bredare rekryteringsbas vilket ofta kan leda till politiskt oprövade kort.

– Han tar större chanser när han utser statsråd än man gjort tidigare, säger han.

Göran Perssons direkta och ofta rent fysiska stil spelar säkert också en roll i det sammanhanget och även om man knappast går omkring och hukar i regeringskansliets korridorer så menar många som Affärsvärlden talat med att man nog lite till mans är lite “räddare för chefen” än tidigare, alla från statsråd och nedåt.

Det är tendenser man måste se upp med.

– Det finns alltid en risk för ja-sägar- kultur när det blir en brist på dialog och processer och det kan leda till felaktiga och dåliga beslut, säger statsvetare Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.

Det är inte bara genom makten att utnämna ministrar som Göra Persson styr. Även topposter i den övriga statliga förvaltningen som verkschefer, ambassadörer och landshövdingar kräver statsministerns välsignelse. Och det är något som han utnyttjar skickligt.

Förre Handelsordföranden Kenth Pettersson, som drev en kritisk linje mot partiledningen, blev chef för Arbetsmiljöverket, Margot Wallström, som hade en konflikt med Persson under valrörelsen 1998, blev EU-kommissionär, EMU-kritikern Margareta Winberg ambassadör i Brasilien för att nämna några exempel.

Utnämningsmakten som belöningsinstrument är väl känd. Förre vice talmannen, moderaten Anders Björck ringde inte till Bo Lundgren utan direkt till Göran Persson för att förhöra sig om ett möjligt landshövdingsjobb.

Men när statsministern samtidigt är så mäktig riskerar utnämningarna att försätta både regeringen och Göran Persson i en knivig situation. Ingenstans är det så tydligt som i det aktuella fallet med Systembolaget. Vd Anitra Steen är numera Göran Perssons sambo och relativt nyutnämnd ordförande är förre centerledaren Olof Johansson, som Göran Persson själv beskrivit som “sin enda vän” under de ekonomiska krisåren i mitten på 90-talet när samarbetet med centern räddade regeringen.
En annan faktor som har bidragit till att öka centralstyrningen från Rosenbad är att regeringen Persson har börjat driva kommunalpolitiska frågor, som maxtaxan på dagis. På så sätt beskärs det kommunala självstyret.

– Kommunal- och landstingspolitikerna får otydliga roller och försvagas när pålagorna ska komma från ett håll och pengarna från ett annat. Den enda som har en tydlig roll är Göran Persson, han styr både resursfördelningen och regleringen, säger Ursula Berge.

Och på sikt kan maktkoncentrationen öka ytterligare. För närvarande leder landshövding Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet, “Ansvarsutredningen”. Uppdraget där är dels att se över valsystemet, där socialdemokraterna vill komma bort från nuvarande proportionalitet och i stället få majoritetsval. En sådan förändring skulle försvaga de mindre partierna och stärka (s).

Dels ska Svegfors se över möjligheterna att minska självständigheten hos landets 250 myndigheter, exempelvis genom att slå ihop dem med departement. En annan fråga som står högt på listan är reformeringen av landstingen.

Ur effektivitetssynvinkel är det lätt att argumentera för en mer sammanhållen styrning av myndigheterna. Och när det gäller landstingen handlar det om att kunna ge en mer likvärdig vård över hela landet. Samtidigt skulle det innebära en återgång till en väsentligt mer centralstyrd förvaltning än före det tidiga 90-talets decentralisering.

– Men om regeringen ska sjösätta en sådan här omfattande centralisering krävs ett enormt fotarbete. Och man måste nog jobba snabbt så att inte motståndarna hinner mobilisera, säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

En mycket viktig del av Göran Perssons maktbas är hans personlighet och erkänt skickliga retorik och kapacitet som estradör. Han både gillar att synas och ikläda sig attribut och den roll som statsministerjobbet innebär.

– Persson fyller rollen som statsminister på ett mycket naturligt sätt, den sammanfaller så att säga med hans person. Han vet hur man ska stå på trappan i Bryssel bredvid Schröder och de andra kollegorna, säger P-O Edin.

Men alla inom (s) gillar varken Perssons personliga stil där buffelanklagelserna återkommer med jämna mellanrum eller hans pragmatiska ekonomistyrda politik, framför allt inte inom partiets vänsterfalang.

Kritikerna menar att Göran Persson inte har åstadkommit något ideologiskt som statsminister, att han inte står för något. Den enda frågan där han har gjort ett tydligt politiskt val är EMU, och där fick han inte med sig “fotfolket”.

Samtidigt står Göran Persson inför en av sina största uppgifter just inom den ekonomiska politiken. Skenande sjukförsäkringskostnader har gjort att socialdemokratin tvingas ställa om. Den nya tillväxtpolitik som Göran Persson nu ska förankra innebär väsentliga avsteg från tidigare politik, som exempelvis sänkning av förmögenhetsskatten och ändringar i socialförsäkringssystemet. Det kommer att sätta hans ställning på hårt prov.

Ändå är den samlade bilden att Göran Persson har ett starkt stöd i de egna leden.

– Han har ett väldigt starkt stöd i rörelsen, om han har det hos väljarna är en annan fråga, säger Stig-Björn Ljunggren.

Och Göran Persson går in för uppgiften för fullt. Det var knappast en slump att statsminister Göran Persson lät sig intervjuas av barnprogrammens drottning, den kaxigt vulgära “Grynet”. Förra gången han gick ut i barn-tv var i samband med valrörelsen 2002. Då gjorde statsministern succé när han pratade och dansade med präktiga “kossan Doris” i Bolibompa. Utspelen handlar i bägge fallen om att visa sin mjuka sida och vinna folkets hjärtan i en politiskt krävande situation.SÅ STYR PERSSON

Perssons formella makt:
# regeringsmakten
# utser statsråd
# utnämningsmakten (domare, generaldirektörer, ambassadörer, landshövdingar, professorer, styrelser i statliga bolag, EU-kommissionärer etc)

Perssons informella makt:
# skicklig retoriker
# byter statsråd ofta, deras ställning försvagas
# minskar kommunal självständighet

___________________________

MINISTRARNA SOM PASSERAT REVY

Margareta Winberg 96-02, ambassadör
Brasilien
Maj-Inger Klingvall 96-01, ambassadör
Mocambique
Laila Freivalds 96-00, återkom 03 som utrikesminister
Pierre Schori 96-99, FN-ambassadör
Erik Åsbrink 96-99, ordf. förtroendekommissionen
Anders Sundström 96-98, riksdagsledamot
Margot Wallström 96-98, EU-kommissionär
Ines Uusmann 96-98, generaldirektör Boverket
Jörgen Andersson, utredare
Annika Åhnberg, ordförande Rädda Barnen
Ylva Johansson, vd
Carl Tham 96-98, ambassadör Tyskland
Thage G Peterson, pensionär
Britta Lejon 98-02,riksdagsledamot
Björn Rosengren 98-02, telekonsult
Ingegerd Wärnersson 98-02, landshövding
Blekinge
Ingela Thalén 98-02, riksdagsledamot
Jan O Karlsson 01-03, chef FN-kommissionenv