Apokalypsens tio-i-topp

Man vill ogärna måla fan på väggen. Men just nu summerar poeten Yeats bevingade ord från 1919 det världspolitiska läget rätt bra:

Things fall apart; the centre cannot hold.

Det kan blåsa över, som efter revolternas 1968, oljekrisens 1973, kalla krigets 1989, terrorismens 2001 och finanskrisens 2008. Det kan lika gärna torna upp sig till en perfekt storm.

Denna sommar har tio akuta kriser staplats ovanpå varandra, förutom mänsklighetens stående utmaningar klimat, vatten, migration, livsmedel. Frågan på kort sikt är om kriserna går att hantera en och en – eller om de kommer att förstärka varandra.

1. Iran. Krigen i Syrien och Jemen är vår tids största humanitära katastrofer, men skulle blekna jämfört med en konflikt mellan Iran och USA/Israel/Gulfstaterna. Starka krafter på bägge sidor graviterar mot krig, vilket vore katastrof även för världsekonomin, och för Europa i form av flyktingströmmar om exempelvis Libanon dras in.

2. Hongkong. När Peking brännmärker demokratirörelsen som antikinesiska krafter är den våldsamma konfrontationen inte långt borta. Vi minns upplösningen på Himmelska fridens torg för 30 år sedan. I dag är de politiska insatserna ännu högre, paranoian och nationalismen ännu starkare.

3. Ryssland. Hundratals arresterade i den ryska huvudstaden efter protester mot manipulation av lokalvalen. Precis som i Kina anar man en regim som är rädd för sitt eget folk, beredd till yttersta brutalitet för att kväsa friheten. Som vi sett i Georgien och Ukraina vänder Vladimir Putin gärna aggressionen utåt för att avleda uppmärksamheten.

4. Handelskrig. Donald Trumps enda ideologiska övertygelse – handelsbalans och protektionism – är fel, farlig, förödande.

5. Korea. Medan Seoul och Tokyo träter om gamla oförrätter testar Pyongyang nya missiler. Snart kan den nordkoreanska diktaturen implodera eller explodera.

6. Italien. De ekonomiska utsikterna för eurozonen blir värre och värre, som ECB-chefen Mario Draghi finkänsligt sammanfattar läget. Det är dåliga nyheter för fransmännen – och än värre för italienarna, med stagnerande tillväxt, hisnande underskott och skakiga banker.

7. Extremism. Nynazismen vinner mark i Tyskland. USA har haft 2 000 masskjutningar på sju år. Till och med i det artiga och obeväpnade Japan ökar massmorden.

8. Brexit. Från början en kul grej bland ansvarslösa överklass­killar som ville ena Torypartiet – nu en regeringsdoktrin som sänker pundet till nya bottennivåer. Varför skulle EU hjälpa Boris Johnson ur hans egen fälla?

9. Indien-Pakistan. Hetlevrade kärnvapenstater som redan krigat om Kashmir flera gånger. Bara ett terrordåd från ny konflikt.

10. Venezuela. Vår tids Kubakris, där Ryssland och Kina investerat tungt i en hopplös regim på västra halvklotet.

Det finns en röd tråd mellan dessa kriser: polarisering, populism och korruption. Den lagstyrda världsordning som i princip gällt sedan 1945 – uppbackad från Washington – håller på att ersättas av något annat.

Mere anarchy is loosed upon the world.

Ingen scenförändring skulle betyda mer för att bryta den negativa spiralen än en förlust för Donald Trump i presidentvalet 2020, till förmån för någon sansad typ som Joe Biden.

Finns det fortfarande efterfrågan på sådana ledare? William Butler Yeats misströstade redan för hundra år sedan:

The ceremony of innocence is drowned; The best lack all conviction, while the worst are full of passionate intensity.

Låt oss erkänna att Yeats var en sjuhelvetes poet, men se till att han blir ihågkommen som en dålig spåman.

USA har en president som inspirerar till masskjutningar, utförda av unga psykfall med lagligt inköpta höghastighetsvapen. USA är världens ledande kärnvapenmakt. USA känns inte stabilt.