AP-fonder slipar filosofin

Jättarna håller på att omgruppera sig. De fyra nya AP-fonderna med sammanlagda tillgångar på 520 miljarder kronor har blivit mindre mäktiga sedan 155 miljarder fördes över till statsbudget vid årsskiftet, och kvarvarande tillgångar fördelade i fyra nya fonder.

Fjärde AP-fonden har halkat ner från fjärde till fjortonde plats som inflytelserik ägare på Stockholmsbörsen där många bolag har fått ett breddat ägande till följd av fondernas avyttringar. Just nu sitter fonden med tillgångar på 130 miljarder kronor, varav 70 procent obligationer som gradvis kommer att bytas ut mot aktier. Vid årets slut ska tio procent av tillgångarna förvaltas av externa förvaltare.

De övriga tre fonderna har samma storlek och bedriver sin verksamhet utifrån samma utgångsläge. Hur portföljerna ser ut kommer inte att offentliggöras förrän vid den första halvårsrapporten. Just nu håller fonderna, oberoende av varandra, på att skapa sig portföljer. Alla fonderna är ytterst förtegna.

Fortsatt aktiv ägarpolitik

Fjärde AP-fonden, som genom åren drivit en aktiv ägarpolitik, saknar sin forna tyngd. Men det arbete som har påbörjats lär fortsätta. Fondens VD, Thomas Halvorsen, var en av pionjärerna när det gäller att tillsätta nomineringskommittéer, och han är alltjämt av åsikten att de ska agera när det behövs. Att just AP-fonden har blivit något mindre mäktig tonar han ned.”Jämfört med för fem år sedan finns det både fler kommittéer och fler deltagare. Stafettpinnar kan lämnas över i de fall där det finns sådana. Om ett år kommer Fjärde AP-fonden inte att vara representerad i lika många nomineringskommittéer”, säger Tomas Halvorsen.

När det gäller ägarpolicy, lovar Halvorsen, att presentera en vässad ägarpolicy inom kort. Det görs dock inte bara av välvilja. Det finns tydliga krav på att en sådan ska finnas på plats. Tredje AP-fonden har redan satt den på pränt, och de andra fonderna kommer antagligen att välja liknande formuleringar.

Etikhänsyn nödvändigt

I förarbetena till lagen om allmänna pensionsfonder ska fondernas styrelse årligen fastställa en verksamhetsplan som bland annat innehåller en ägarpolicy. Regeringens proposition säger: “Näringspolitiska eller andra ekonomisk politiska uppgifter ska inte finnas. Hänsyn till miljö och etik ska tas i placeringsverksamheten utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning.” En ägarpolicy är ett instrument bland andra, och kan inte ensam göra jobbet. Vems etik är det som gäller, vilka miljökriterier används och hur kontrolleras efterlevnaden?

Om andelsägarna i vanliga aktiefonder saknar insyn och möjlighet till påverkan, är det inget mot hur åsidosatta framtida pensionärer är. Istället är det finansdepartementet som på riksdagens mandat ska bedöma om fonderna presterat ett tillfredsställande resultat på total nivå utifrån de för fonden uppsatta målen. Tjänstemännen har stor makt, men om buffertfondernas styrelser sköter sig bra slipper politikerna gripa in. Det är något att hoppas på.