Äntligen vaknar Europa

Äntligen syns en viss ljusning för ekonomin i EMU-blocket. Och som för i stort sett alla välutvecklade ekonomier så är det tjänstesektorerna som måste ta fart för att tillväxten och framtidsoptimismen ska komma på bred front. Något som nu tycks ha skett. Den Europeiska centralbanken (ECB) har varit snabb med att reagera på de ljusare konjunktursignalerna genom att höja räntan, trots att inflationen tycks vara på väg att sjunka. Men strukturproblemen i form att stora offentliga underskott och hög arbetslöshet består. Även om vi i år för första gången på länge kommer att få se en sjunkande arbetslöshet.

Olika typer av ekonomiska indikatorer har alltsedan i höstas pekat mot en vändning uppåt i EMU-ländernas ekonomier. Men efter ett flertal falska konjunkturuppgångar under de senaste åren har de flesta bedömare varit försiktiga med att göra några utfästelser om en mer rejäl konjunkturuppgång. Men i början av det här året har det blivit allt tydligare att en sådan är på väg.

För industrin har det sett hyggligt ut under en längre tid med exportuppgångar på i snitt fem procent de senaste åren. Dessutom har företagens vinster stigit rejält och börserna i Europa har rört sig kraftigt uppåt. Det nya som tillkommit är att den inhemska efterfrågan skjutit fart.

Den här utvecklingen är kanske tydligast i Tyskland där hushållen åter har hitta tillbaka in i butikerna. Det talas redan om en “Merkel-effekt” på de tyska hushållen. Men även i länder som Italien och Frankrike kan det skönjas en spirande optimism.

Ett ytterligare skäl att tro på en mer rejäl vändning är att arbetsmarknaden har vänt. Arbetslösheten stiger inte längre och sysselsättningen har börjat öka så smått. Den goda spiralen där bättre framtidsförutsättningar spiller över i ännu mer köplust och skapar ännu mer sysselsättning tycks därför vara på väg. Det finns dessutom utrymme för en rejäl konsumtionsökning eftersom sparandet i utgångsläget är mycket högt.

Den Europeiska centralbanken har samtidigt reagerat snabbt på de något ljusare ekonomiska utsikterna genom att höja räntan i två steg till den nya nivån 2,5 procent. Ett beslut som egentligen förvånar eftersom det mesta talar för att inflationen är på nedgång i EMU-blocket. Det höga oljepriset har ännu inte spillt över i annan inflation och det är svårt att tro att inflationen skulle komma nu när oljepriset stabiliserats något.

Inflationstakten i EMU-blocket väntas därför sjunka ner mot 1,5 procent fram emot sommaren och det skulle i så fall vara första gången på fem år som banken lyckas klara sitt inflationsmål på maximalt två procents inflation. Representanter för banken är snara med att tona ned de negativa tillväxteffekterna av de senaste räntehöjningarna och beskedet är att en ytterligare räntehöjning kan dröja.

Men inte ens de mest optimistiska bedömarna kan utlova något tillväxtmirakel liknande det som skett i USA. Strukturerna i EMU-länderna är alltför stela, framför allt på arbetsmarknaden. Dessutom brottas flertalet länder med stora budgetunderskott som måste hanteras genom åtstramningar nu när tiderna blir lite bättre. Bland annat genomför Tyskland en momshöjning den 1 januari 2007. Så om tillväxten landar på 2,5 procent i år så måste det betraktas som en stor framgång. Hur stark tillväxten blir under åren därefter styrs i hög grad av hur arbetsmarknaden utvecklas.

En joker i leken är också eurokursen. Om ränteskillnaden mellan Europa och USA minskar kan det betyda en rejäl förstärkning av euron. Hittills har dock de europeiska exportföretagen lyckats klara effekterna av en starkare euro på ett alldeles förträffligt sätt. Men det finns givetvis en smärtgräns för hur stark euro företagen klarar av att hantera.